Rikard Hedvall, Karin Lindeblad och Hanna Menander
I denna bok ges en samlad bild av Skänninges äldre historia, med utgångpunkt i det arkeologiska material som tagits fram och bearbetats under 2000-talets första decennium. Boken har ett tvärvetenskapligt perspektiv och bygger på analyser och tolkningar av undersökningsresultat från skilda tidsperioder och miljöer. Till projektet har flera naturvetenskapliga specialister, historiker och kulturgeografer knutits.
Resultaten ger en bild av makt och tidigt kristnande, som haft avgörande betydelse för platsens utveckling. Läget vid Skenaån, där flera av Östergötlands äldsta huvudvägar sammanstrålade, var väl valt. Under sen vikingatid och tidig medeltid etablerades tre storgårdar i Skänninge, på en ny plats i landskapet. Storgårdarnas ekonomi verkar i huvudsak ha varit agrart baserad, men här finns även lämningar efter handel och specialiserat hantverk. Vid gårdarna uppfördes kyrkor av en tidigkristen elit och redan på 1000-talet fanns här två kyrko-gårdar. Senast under 1100-talet tillkom ytterligare en kyrkogård, platsen har redan tidigt haft en tydlig religiös centralitet.
Under 1200-talet inleddes stora förändringar med ett nytt gatunät, tomtindelningar och stadsgårdar. Detta skedde successivt och bakom omdaningen av Skänninge kan vi ana den lokalt förankrade folkungaätten men även andra mäktiga ätter, biskopen i Linköping och så småningom även stadens borgare. Två av de äldre storgårdarna donerades för instiftandet av dominikankonvent, S:t Olofs brödrakonvent och Sveriges första kvinnliga konvent, S:t Martin. Något senare byggdes den mäktiga stadskyrkan Vår Fru, som än idag dominerar stadsbilden, och biskopen lät uppföra en borganläggning på en holme i Skenaån. I boken skildras även stadsbornas vardagsliv genom deras jordbruk och trädgårdsodlingar, marknads- och begravningsplatser.
