Skatten från järnåldersboplatsen i Viggbyholm innehöll inte bara silver – även mikroskopiska pollen fanns bevarade i botten av kärlet tillsammans med linnetyget som konserverats av silvret. Att textil och organiskt material bevaras intill metaller som silver och koppar är känt sedan länge, men att även mikroskopiska fossil som pollen kan finnas kvar där har inte uppmärksammats lika mycket. Tack vare pollenanalysen anar vi växter som kan ha hanterats i samma miljö som silvret.
Vid arkeologiska undersökningar genomförs nästan alltid olika typer av arkeobotaniska analyser, dvs analyser av växtrester som till exempel fröer och förkolnade sädeskärnor, men också pollenanalys i till exempel igenfyllda brunnar. I fuktiga eller djupt begravda lager finns nämligen inget syre, och därför bevaras det organiska materialet.
Men det finns andra sammanhang där organiskt material kan bevaras, bland annat vid silver- och kopparföremål. Metaller som silver och koppar avger giftiga joner i fuktig miljö och själva vattenlösningen som omger metallen blir därmed antimikrobiell och dödar bakterier och svampar. Därför kan små bitar av organiskt material, till exempel textil, bevaras intill metallerna. Direkt under den vikingatida silverskatten – som bestod av flera hals- och armringar samt ett antal mynt – fanns bitar av textil kvar, troligen från en påse av linnetyg som silvret legat i. Påsen har legat i ett keramikkärl, och det var från botten av kärlet, direkt under tyget, som även pollen bevarats. Markvatten som sipprat ned har berikats med silverjoner när det passerat metallen och därför fanns nederdelen av tygpåsen och pollenkornen under silverskatten kvar.
I jorden som satt fast på de översta halsringarna fanns inga bevarade pollen alls, men däremot hittades enstaka pollenkorn på de nedersta. Detta tyder på att den omgivande jorden i nivå med det nedgrävda silvret, innehöll väldigt få pollen, varken moderna eller gamla.
Pollen kommer från blommande växter och sprids över omgivande landskap i varierande mängder. Många träd och buskar är vindpollinerade och producerar väldigt mycket pollen, som dessutom sprids särskilt långt, medan örter oftare är insektspollinerade och sprider väldigt lite, och över kortare sträckor. Enkelt uttryckt kan man säga att pollen från växter som finns nära en plats hittar vi mer av, medan de som växer längre bort i landskapet ser vi mindre av. Genom att analysera vilka pollen som finns i ett jordprov får vi alltså en sorts ”bild” av hur skog, fuktängar, betesmarker, odlingar, eller ogräset på ett gårdstun sett ut.
Många olika pollen i silverskatten
Själva sammansättningen av pollen från silverskatten är däremot ganska annorlunda och liknar få andra pollenprov från arkeologiska lager. Det fanns väldigt få pollen från träd, som det ofta finns väldigt många av i nästan alla pollenprov. De flesta av dessa är tallpollen, som dessutom kan bevaras väldigt länge i jorden, och alla behöver alltså inte vara från silverskattens tid. Flera av pollentyperna är sådana som vi ser ganska ofta i pollenprover, som vilda gräs och olika typer av ogräs. Vi hittar även de tröskade sädesslagen korn och vete som väldigt ofta dyker upp i pollenprover från boplatser, mer ovanligt är morot (Daucus carota). Troligen har morot odlats på gården under vikingatid, vi känner den från flera andra samtida platser, men det går inte att särskilja den från vild morot, som kan ha samlats in och använts som medicinalväxt.
Alla buskar som finns representerade i fyndet ser vi är växter med ätliga frukter, som rönn (Sorbus aucuparia), fläder (Sambucus nigra) och en (Juniperus communis). Dessa kan ha samlats in, både bär och blommor användes under historisk och förhistorisk tid som mat, kryddväxter och medicin. Även ljung (Calluna vulgaris) är omnämnd som bifoderväxt (alltså som önskvärd nära biodlingar) och medicinalväxt. Ofta verkar det vara blommor och kvistar som använts. Svinmålla (Chenopodium album), eller mjölmålla som är ett äldre namn, är en annan möjlig odlad växt som kan ha använts som mat eller medicin. Trampört (Polygonum aviculare), gråbo/malört (Artemisia sp.), ängssyra (Rumex acetosa), svartkämpar (Plantago lanceolata), och brudbröd (Filipendula vulgaris) är alla ogräs eller ängsväxter, men de är också beskrivna som läkeväxter och/eller som insamlade hushållsväxter.
Groblad och nysört
En av de mest omskrivna läkeväxterna redan under tidig medeltid är groblad (Plantago major). Den utgör här nästan fem procent av hela pollenprovet, en väldigt hög andel. Den växte troligen kring gårdstunet som ogräs, men har med stor sannolikhet samlats in och använts vid sårbehandling. Ett av dess äldre namn läkisbladh pekar tydligt på denna användning. Älggräs (Filipendula ulmaria) är vanligt förekommande i boplatskontexter och fanns även här. Dess äldre namn mjödört, ölgräs, och byttogräs lämnar knappast användningen åt fantasin. Den har insamlats och använts som ölkrydda, där särskilt blommorna har använts, men är också beskriven som medicinalväxt.
Även pollen av nysört (Achillea ptarmica) hittades, men dess användning under äldre tider är något oklar, till skillnad från de andra arterna av samma pollentyp (pollen som liknar varandra). I denna grupp finner vi röllika, baldersbrå, renfana, kamomill och många andra arter. Merparten av dessa är läkeväxter men här kan vi inte bestämma exakt vilken art det är. Pollen som troligen kommer från vitsippa (Anemone nemorosa) och slåttergubbe (Arnica montana) fanns på en av halsringarna, men endast slåttergubbe har beskrivits som läkeväxt. Den är ovanlig i Uppland under senmodern tid, men kan ha varit betydligt vanligare i äldre tiders slåtter- och ängsbruk.
Ett spännande fynd av Ephedra distachya-typ väckte en del intressanta frågor. Pollenkornet kommer från en buske som saknar blad och idag växer i Medelhavsområdet och i stäppmiljö i östra Europa och Centralasien. Då några av silvermynten kommer från österled, väcktes frågan: Kan tygpåsen ha färdats från Östeuropa med silvret? Men tyvärr fanns det en mer sannolik förklaring, Ephedra-pollen finns i den glaciala leran som skatten grävts ner igenom, kanske även i moränen. Man tror att Ephedra vuxit i södra Skandinavien under slutet av istiden. Tillsammans med en del trasiga tallpollen kan den härröra från jorden som fallit från gropens sidor.
Så vad är det vi ser här under silverskatten egentligen? Små spår av växtligheten på boplatsen, eller en kontext med insamlade växter? Det är spekulation, eftersom vi har så få liknande analyser att jämföra med, men jag tror att vi ser lite av båda delarna.
Medicinal- och läkeväxter
Över en fjärdedel av pollenkornen som påträffas under silverskatten kommer från växter som under medeltid eller tidigmodern tid beskrivits som medicinalväxter i skandinaviskt kulturområde. Några av dem har mycket sällan påträffats i till exempel brunnslager, de enda typer av arkeobotaniska kontexter vi egentligen har att jämföra med. Huvuddelen av växterna verkar vara insamlade, men vissa kan ha varit odlade. Räknat på antalet arter/släkten har nästan hälften beskrivits som läkeväxter, och de har troligen hanterats i samma miljö som silvret. Kanske på samma bord och av samma person?
Tygpåsen eller kärlet kan ha använts för att samla in växterna, de kan ha plockats medan de blommade, kanske för att många örter då är lättare att identifiera, eller för att man ville åt just blommorna. Man kan spekulera om silverföremålen och örterna användes samtidigt i ett gemensamt syfte? Kanske förvarades växterna tillsammans med silvret, kanske för att silvret skulle ge potens eller kraft till örterna? Silverföremålen skulle då kanske ses som en del av en rituell kontext, då läkekonst och magiska praktiker kan vara svåra att skilja åt under förhistorisk tid.
Det finns endast ett fåtal tidigare exempel på pollenanalys av deponerade metallföremål, till exempel har ett smycke i form av ett silverhjärta analyserats från en grav i Nya Lödöse. Analysen visade att det innehöll blommor av bovete. Förhoppningsvis kan fler analyser av ”silverkonserverat” växtmaterial ge oss ny kunskap om tidigare okända seder, bruk och handlingar. Med tiden kanske vi även kommer kunna se textil och växter som skatter, burna genom tiden av silver.
Skribent: Jonas Bergman
Intressant litteratur:
Andréasson Sjögren, A., Heimdahl, J., Leino, M.W. 2021. Svensk trädgårdshistoria – förhistoria och medeltid. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
Jonsell, L. (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.
Larsson, I., 2010: Millefolium, Rölika, Näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition. (2:a uppl) Kungliga skogs- och lantbruksakademien. Stockholm.
Månsson, A. 1642. En myckit nyttig örta-book. Stockholm. Faximilutgåva Blomstrand, B., Henriksson, G. & Krook, H., 1987 & 1998. Stockholm.
Tunón, H. 2005. Människan och floran – Etnobiologi i Sverige 2, s. 411–412. Wahlström & Widstrand, Stockholm
Tack till ACTA konservering som hjälpte till att samla in pollenprov från silverskatten.
