Portlak är lite av en bortglömd grönsak, kanske bekant för trädgårdsfolk med dragning till hälsokostkultur. I Sverige är dess äldre historia ännu ganska okänd. I övriga Nordeuropa odlades portlak redan under medeltiden, och troligen har den odlats även här. Det äldsta arkeologiska fyndet har gjorts i trädgårdslämningar från 1520-talet vid franciskanerkonventet i Linköping.
I skrift omnämns portlak första gången i ett apoteksregister i Stockholm från 1574. Spår av portlaksodling har också hittats i en rad städer från 1600-talet och 1700-talet. Alla fynd av portlak i Sverige har gjorts i stadsmiljöer och det är osäkert om denna grönsak nådde ut till allmogens trädgårdar.
Som grönsak verkar portlak ha använts på ungefär samma sätt sedan romersk tid: framför allt som grönsak i soppor och stuvningar. Saften i de tjocka bladen verkar förtjockande så att portlaksstuvningar blir självredande utan tillsats av mjöl. Den har också lagts in i vinäger och saltlake och ätits som tillbehör till kött och fiskrätter. Från svenskt område finns de första beskrivningarna av recept från 1700-talets hushållsböcker. I Warg finns ett recept på stuvad portlak med vin, vatten och ägg.
Portlaken tillhör de globalt mest utbredda kulturväxterna, både i floran och kulturellt såväl i Europa, Afrika, Asien som Australien. Där den växter vilt tycks den ha ätits och brukats sedan förhistorisk tid. Dess vida utbredning har också föreslagits varit kopplad till människan. Ett särskilt spännande och mystiskt fynd av portlak kommer från en lokal nära Toronto i Canada som dateras till den sista precolumbianska tiden. På något sätt verkar portlaken ha nått människorna här innan de fick kontakt med de franska nybyggarna på 1700-talet.
