Praktfulla spännen, betselringar och beslag till hästar och djurben. Under 2017 undersökte arkeologerna 25 gravar i Tvååker i Halland och hittade unika fynd efter människorna som bodde här under järnåldern för 1 500 år sedan.
I maj gjordes en förundersökning för att ta reda på om ett schakt för kommunala vattenledningar skulle beröra två fornlämningar; ett gravfält med resta stenar och en stenåldersboplats som ligger på en höjdrygg. Det finns många resta stenar och gravfält i området. Vid undersökningen upptäcktes fem brandgravar, men också anläggningar som gropar, härdar, stolphål och rännor som tyder på att det kan ha legat en boplats här. Med hjälp av metalldetektor försökte vi kartlägga spridningen av föremålen som dateras till yngre järnålder. Fynden visar att miljön är unik.
Ett 30 meter stort långhus
Under fem veckor, 21 augusti–22 september, undersökte vi 25 gravar på åsen. På höjden fanns även spår efter en treskeppig byggnad (kulthus?) och en brunn med ett trätråg i botten. Inga gravar hittades men i både brunnens och stolphålens fyllningar fanns brända ben, men det är oklart varför de placerats där.
Norr om höjden fanns rester av ett mer än 30 meter långt långhus.
Mitt i huset har det stått en stolprad som tillsammans med de stora väggstolparna burit upp taket. I närheten hittades också eldstäder och stora flak med skärvsten, alltså högar med skärvig, sprucken sten som bildats efter eldpåverkan. I flera av dessa låg så kallad östersjökeramik (vendisk keramik).
Hästutrustning
I en grav på andra sidan vägen fann vi ett likarmat spänne av Valstatyp. Namnet har spännet fått från den plats där man hittade det första spännet av denna typ. Liknande spännen har också hittats på Helgö och gjutformar (rester av produktionen) finns i svarta jorden på Birka. Det finns även liknande spännen i Uppåkra.
Fynden från undersökningen visar på kontakter med Östersjöområdet under slutet av 700-talet fram till 900-talet e Kr. Förutom praktfynden har vi hittat flera föremål som knyter an till hästutrustning, bland annat betselringar och rembeslag.
Under sista veckan visade vi också grävplatsen för Tvååkersborna. Intresset var stort och över 70 personer kom för att se vad vi hittat i vattenledningens spår.
Vad kan benen berätta?
Fynden har nu skickats på konservering. När de kommer tillbaka kan vi studera dekor och utsmyckning mer detaljerat. Föremålen är också konstnärligt intressanta. Även prover som vi samlat in ska analyseras och dateras. Maria Paring studerar jordproverna och Ulf Strucke bestämmer vedarterna på träkolet i eldstäder och gravar, samt virket i brunnskonstruktionen. De brända benen från gravarna kommer att studeras av Caroline Ahlström Arcini (människobensspecialist) och Ola Magnell (djurben). Caroline och Ola har redan tittat på en del av de brända benen och konstaterat att det finns både människoben och hundben i materialet.
