En källare, en brunn och mängder med kritpipor, redskap och mynt från 1500-1800-talet. Det är något av allt som hittades under utgrävningen av Gamla Uppsala prästgård.
– Det speglar vardagslivet för flera hundra år sedan, säger arkeolog och projektledare Anton Seiler.
Mitt i högsommarhettan har Arkeologerna legat ute och grävt i utkanten av Uppsala eftersom Svenska kyrkan planerar att bygga ut. Projektledaren Anton Seiler håller nu på att tvätta och registrera de fynd som gjorts. Han berättar att människor har bott under lång tid vid Gamla Uppsala prästgård och att det har legat flera lager ovanpå varandra från olika tidsperioder. När arkeologerna började nå botten var de mer än två meter under nuvarande marknivå.
– Vi visste att vi skulle hitta lämningar efter flera byggnader, det har funnits ett ganska långt hus här som syns på kartan från mitten av 1800-talet. Det finns även foton på ett hus som stått på exakt samma plats, arrendebostaden som revs ner i slutet av 1940-talet. Sammantaget har det resulterat i rikligt med spår; stensyllar, raseringslager och hinkvis med skräp. Vid georadarundersökningen som utfördes för några år sen såg vi anomalier under marken, en rund och en rektangulär.
Välbevarad källare
Arkeologerna fick sig en ordentlig överraskning, den runda konstruktionen visade sig vara en brunn och den fyrkantiga en källare. Och i brunnen fanns ett mycket välbevarat knuttimrat träkar.
– Vi hittade också väldigt mycket stora djurben, bland annat en hundskalle och ben från häst. Det kan avspegla en slaktplats eller någon form av rituell deposition, säger Anton Seiler och tillägger:
– Källaren var lika välbevarad och har troligen fungerat som en naturlig avfallsgrop när den övergavs, de äldsta fynden verkar komma från sent 1500-tal och tidigt 1600-tal. Vissa spår tyder på att källaren kan vara ombyggd och lagad vid minst ett tillfälle så den kan vara ännu äldre, högmedeltid.
Mängder med fynd
Enligt Anton Seiler har det troligen legat en gård på platsen från åtminstone medeltid, förutom fynden av mynt finns även några dräktdetaljer från denna tid. Terrängen var från början ganska ojämn med en kraftig sluttning mot öster, men den har under århundradena jämnats ut när människor bott och verkat på platsen.
– Det var likadant när vi grävde för OKB-projektet i de östra delarna av Gamla Uppsala, där har det också varit ganska ojämn mark från början, något som inte alls framgick innan vi började våra undersökningar.
Och fynden har stått som spön i backen.
– Det är ett stort fyndmaterial; mycket keramik från 1600-tal och framåt, nästan 30 kilon ben, redskap, dräktdetaljer och kritpipor.
Vad gör platsen så speciell?
– Flera saker egentligen. Det fantasieggande läget förstås, alldeles i närheten av kyrkan, kungshögarna och flera gravfält. Att det handlar om en prästgård, då kan vi studera om den materiella kulturen skiljer sig från den vid vanliga bondgårdar. Och bevaringsförhållandena. Eftersom man har bott här ganska länge är det lätt att tro att allt under ytan är förstört. Idag gräver man bort mycket när man bygger nytt men det gjorde man inte förr. Då använde man så kallade syllstenar på den dåtida markytan. Det innebär att lager och lämningar under marken bevarats.
Hur går ni vidare nu?
– Det är möjligt att vi får fortsätta undersökningen i höst så just nu är schakten övertäckta med presenning. Vi har inte undersökt hela ytan än och vi vet att det finns spår från bland annat vendeltid och äldre järnålder i närheten. Så det är spännande.
