I ett tidigt skede måste diverse ledningar läggas om i marken för att en ny järnvägssträckning ska kunna byggas. I samband med detta arbete har arkeologer nu dokumenterat en del av en äldre hamnbassängmur. Muren har en gång vett mot Lilla Bommens hamn, nordväst om Nordstaden.

Hamnen har bytt skepnad vid Lilla Bommen flera gånger om och kajkanten har förflyttats längre ut i älven. På grund av ångdriften hade fartygen blivit större och i takt med att ångtrafiken ökade ställdes krav på en betydligt större och djupare hamn i Göteborg. Samtidigt byggdes Trollhätte- och Göta kanal på 1820- till 1840-talen, nu med möjligheter att ta sig upp vidare i Göta Älv. Inseglingsrännan muddrades till sju meters djup och det blev nödvändigt att bygga kajer längs älven. En ny hamnplan 1843 omfattade Stora och Lilla Bommens hamnar med deras strandområden och den första moderna älvkajen blev Stenpiren, klar 1845.

Under 1850-talet etableras många nya industrier runt om i Göteborg. Befolkningen ökade och antalet fabriksarbetare mångdubblades.  En viktig del i Göteborgs omvandling till industristad var järnvägen. Den östra delen av vallgraven fylldes igen inför spår och stationsbygget 1853. Ännu en ny hamnplan krävdes redan 1857, främst på grund av järnvägarnas framväxt som beräknades skapa stora trafikökningar i staden. Här ingick en fortsatt utbyggnad kring Stora och Lilla Bommens hamnar, från Järnvågen, strax väster om Vallgraven, till den västra delen av Gullbergskajen i öster. Kajerna fick järnvägsspår och dessa arbeten var helt klara kring 1874.

Vyn tagen från Kanaltorget under senare delen av 1800-talet visar Lilla Bommens hamn och det gamla cellfängelset i bakgrunden. Kanalen i Östra Hamngatan syns i nedre vänstra hörnet och kanalens vatten fortsätter in under gatan och mynnar ut i hamnbassängen. Spårvägen går över bron och fortsätter söder om cellfängelset västerut. Utmed hamnens kajer ligger ångbåtar. Göteborgs stadsmuseum.
Fortfarande 1932 är hamnområdet kring Lilla Bommen tämligen oförändrad. Först 1936 lades kanalen igen i Östra Hamngatan.

I ett schakt dokumenterade vi en del av hamnbassängmuren. Hamnbassängmurens fasad hade en mycket svagt lutande slät vägg av kvaderhuggen sandsten. Lite drygt en halv meter under dagens marknivå kommer den ytliga stenen. Murstenen sträckte sig cirka 2.7 meter ner i marken och direkt under muren kom en rustbädd i trä.

Mycket av de gamla murarna finns kvar under mark, från både befästningen och hamnkajerna. Murarna är gedigna och inte så lätta att bryta ner, varför de oftast lämnats ifred. Först på 1900-talet har man med maskinkraft bemödat sig om att gräva bort murar som legat i vägen för senare tiders ingrepp. På bilden syns ett ledningsstråk med gula kablar över 1800-talets hamnbassängmur.
De lämningar vi stöter på i schakten dokumenteras och mäts in digitalt. Dessa mätningar jämför vi också mot historiska kartor. De historiska kartorna är fina och ofta detaljerade, men inte alltid så precisa som kartor är idag. Den historiska kartan på bilden är från 1682 och vi kan se att läget för befästningsmurarna som mätts in digitalt vid undersökningar i området hjälpligt stämmer mot kartan. Hamnbassängmuren som nu dokumenterats är markerad i gult på kartan ovan på ungefär samma plats som kanalutloppet legat sedan 1600-talet med en bro över kanalen.

Inför när Götatunneln byggdes dokumenterades en del av hamnbassängmuren, markerad i gröna färger på bilden ovan. Dessa hamnmurar överensstämmer med det gamla kanalinloppet, men det vi ser på 1682 år karta är en annan äldre hamnkonstruktion med brygga över. Något vi arkeologiskt måste beakta när vi rensar fram lämningar är att de är resterna efter ett byggprojekt som pågår under flera hundra år. Därför måste vi också analysera om det kan finnas rester efter de gamla hamnens om- och tillbyggnader.

Där Götatunneln går idag låg en del av hamnbassängmuren som grävdes bort inför byggarbetet år 2001. På bilden ser man den huggna stenen och den kraftiga rustbädden i trä under.