Gravfältet vid Bådstorp utanför Norrköping ligger på en åsrygg mellan Malmölandet och Kvillingeslätten. Knappt en kilometer söderut finns Bråviken och mot väster breder slätten ut sig. Läget i landskapet är med andra ord mycket kommunikativt, både via landvägen och vattenvägen.
Vattenvägen har med Bråviken erbjudit mycket bra hamnlägen längs den östgötska kusten. Området kring Norrköping och det inre av Bråviken har fungerat som en ”port” in i de centrala delarna av Östergötland. Dessutom har området, via vattenvägen, haft kontakt med områdena runt Östersjön.
Även den gamla landsvägen in i landskapet har gått nära gravfältet, från Kolmården över Kvillingeslätten och vidare in mot Norrköping. I närområdet finns flera gravfält och runstenar, som tillsammans med äldre historiska kartor visar vägens sträckning.
Vid säteriet Björnsnäs finns två runristningar, en i fast häll och en runsten. Vidare söderut mot Norrköping passerar vägsträckningen vårt gravfält vid Bådstorp, platsen Högarne med gravfält som är benämnda ättehögar i de historiska kartorna, Vilhelmsberg, Berga och Ingelstad. I Vilhelmsberg finns arkeologiskt undersökta gravfält och tre runstenar. Här har också en del av den gamla vägen återfunnits och undersökts i samband med att E4:an byggdes om i slutet av 1990-talet.
Runristningen i Ingelstad är på fast häll, det vill säga på ett bergsparti och är belägen norr om Kiselgatan i Norrköping. På samma bergsparti låg tidigare den nu försvunna gården Ingelstad. Ristningen, som är förhållandevis liten (cirka 0,40 × 0,15 meter), består av två rader med runor samt ett antal bildristningar, bland annat ett svärd och en solliknande symbol.
Gravfältet vi undersöker vid Bådstorp ligger alltså vid dessa viktiga kommunikationsleder vilket har inneburit många kontaktytor, skapat nätverk och flöden av människor, varor och idéer. Att bygden har varit välmående syns i hela fornlämningsbilden. Redan nu har vi grävt gravar med föremål som importerats långväga ifrån.
Det blir ämnet för nästa veckas blogg.
