Pärlor, gravurnor och brända ben – det är några av alla fynd som gjorts under den stora undersökningen i Rogsta utanför Nyköping som har pågått sedan april. Arkeologerna arbetar nu successivt sig ner genom lagren för att avslöja det förflutna.
Precis invid landsvägen, omgiven av åkrar och mindre skogspartier ligger platsen där en av Södermanlands största arkeologiska undersökningar pågår. Marken är avbanad, rensad på all växtlighet, buskar och snår, och ett tjugotal arkeologer är i full färd med att först undersöka ett grravfält från järnåldern som dateras till 600–700-talet. Gravarna syns som runda samlingar med stenar i marken och mörkfärgningar när stenarna är borttagna. I utkanten jobbar en grävmaskin fortfarande med att rensa marken.
Regnmolnen hänger i luften men bit för bit avslöjas mer om de människor som en gång i tiden levde här och begravde sina döda på platsen. Spår efter deras vardag, liv och död.
– Hittills är vi klara med fem gravar men det återstår många fler att undersöka, vi har cirka 70 gravar totalt. För oss är det inte bara föremålen som är spännande utan vi är intresserade av att förstå hur gravarna kom till och hur de är konstruerade, eftersom det i sin tur ger information om de människor som levde här, säger projektledaren Ingela Harrysson.
Under järnåldern, för cirka 1 500 år sedan, var kremering det vanligaste förekommande begravningsskicket i Norden. De döda brändes på bål tillsammans med gravgåvor som till exempel vardagsföremål, personliga tillhörigheter, smycken och olika djur som häst och hund. Askan och resterna från gravbålet samlades ihop och täcktes med en stenpackning, en samling med stenar som skyddade själva begravningen. Vanligt var också att efter gravbålet brunnit ut lades delar av det brända skelettet i en keramikurna.
Hjalmar Stibéus är en av arkeologerna på plats som håller på att undersöka en grav. Försiktigt borstar han bort jorden från delar av en urna och brända ben, som tydligt syns i den mörkfärgade jorden.
– I den här graven har vi hittat en hel del pärlor av glas i olika färger, säger han.
Pärlor var ofta förekommande i kvinnogravar, de var troligen fastsydda på dräkter eller hängde uppträdda mellan spännen på bröstet. I en grav i Rogsta har arkeologena hittat nära 50 pärlor, något som kan tyda på att de gravlagda hade hög status.
– Det är jättespännande att få vara med i det här området, det är så många olika tidsperioder och olika typer av lämningar representerade. När man har banat av jorden så ser hela platsen väldigt annorlunda ut och man får en bättre överblick över hur det kan ha sett ut en gång i tiden, säger Hjalmar Stibéus.
Inom den cirka 16 000 kvadratmeter stora ytan finns även boplatslämningar från bronsåldern (cirka 1700–500 f.Kr) och mycket stora vallar och högar av skärvsten som kommer att undersökas när arkeologerna är klara med gravfältet. Då har vi rört oss ytterligare närmare 2 000 år längre tillbaka i tiden.
– Det gör platsen så unik, att vi har två fornlämningar ovanpå varandra, dels gravfältet från järnåldern och dels spår från en boplats och andra lämningar från bronsålder, säger Ingela Harrysson.
