Efter en dryg vecka i fält känner vi oss bokstavligen varm i kläderna. Hösten med sitt brittsommarväder gör sitt till. Nu äntligen är de träd som växt på åsryggen borta och vi har fått tillträde till det område som på förhand verkat som det mest lovande – en höjdrygg som i söder ansluter mot en liten tjärn.

Läget var ypperligt och det var därför med viss spänning som vi på måndagsmorgonen satte skopan i backen. Efter bara några tag med grävskopan stötte vi på sten, bredvid denna kom ytterligare stenar och ganska snart började vi kunna skönja en hel stenkant. Det var med stegrad spänning som vi försiktigt med hackor och spadar grävde bort det översta jordlagret och kunde bekräfta att här låg en fin grav uppbyggd av rundade stenar, cirka 5 meter i diameter. Denna typ av grav kallas för en stensättning och består vanligen av ett antal stenlager som bildar en flack profil. Dessa byggs främst under andra hälften av bronsåldern och en bit in i järnåldern. Nu ska det bli intressant att se om denna är den enda graven här, eller det under jordmassorna göms flera liknande gravar, kanske ett helt gravfält.

Bilden visar den grovt framrensande graven