”Det är inte pengarna, Månsson, det är principen”. Denna ofta citerade mening ur Hans Alfredssons film Den enfaldige mördaren, är en maktdemonstration av värsta slag. Hur såg det ut på 1800-talet i verkligheten?
Fabrikör Höglund vägrar uppskov, tar emot pengarna för arrendet, slänger in dem i öppna spisen och låter sedan den skuldsatte och utblottade arrendatorn gå. Men kunde det vara så här illa, egentligen?
Kontrakten mellan en jordägare och en jordlös kunde se ut på många sätt. I ena änden av skalan rådde förhållanden ungefär som i filmen, och i andra änden fanns förpantningskontrakt/torpköp med en mycket stark sits för torparen. Jag (Pia Nilsson) har läst flera kontrakt som upprättats under mitten av 1800-talet mellan anfäder till mig och Christinehofs säteri. Avtalen är på två tätskrivna papper, och löper på fem år. Det jag har framför ögonen just nu är ett kontrakt som hört till Alfredsson-filmens namne, Nils Månsson, skrivet år 1863. Här kommer ett sammandrag där vissa uppdrag utelämnas, för att inte uppräkningen ska bli alldeles för lång.
Den första punkten är summan, 145 riksdaler riksmynt, som skulle betalas årligen. Den summan kunde man köpa lika mycket varor och tjänster för år 1863 som 8 960 kronor år 2018, mätt med konsumentprisindex (Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, 2011, A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2), sid. 270-292).
Utöver den kontanta betalningen skulle följande arbeten göras:
- Fyra transportresor till Kristianstad eller Ystad, inklusive hästar, vagn och en arbetsför och välfrejdad dräng.
- 24 dagskörslor, från klockan 05 till 21, med parhästar och en dräng.
- 70 karldagsverken och 50 kvinnodagsverken, av fullt arbetsföra välfrejdade personer.
- Uppföra 14 famnar dubbel, eller 24 famnar enkel, stengärdesgård.
- Varje vinter utan betalning låta spinna sex marker tågor och sex marker blånor (av lin, min anmärkning).
- Sprida gödsel på Christinehofs trädesjord vid påfordran.
- På anvisad plats sätta två tunnor potatis, sköta odlingen och leverera skörden till säteriet.
- Med dikning och sönderslagen sten underhålla vägarna kring godset, samt sköta snöskottning och stängsling.
- Efter budning biträda vid skallgång och skogsplantering, utan att erhålla betalning.
- Varje månad infinna sig på ett räkenskapsmöte, för kontroll av att avtalade uppgifter utförts.
- Vid påfordran forsla tre famnar ved till Kiviks lastageplats.
Och så den avslutande punkten innan Gustaf de Maré och Nils Månsson signerar avtalet:
- Försummas någon av dessa skyldigheter, visas olydnad eller sturskhet emot mig eller någon av de som utöva mitt husbondeämbete, ska han genast utan åtnjutande av fardag avflytta och ersätta de försummade arbetsskyldigheterna
Detta är alltså ett urval av det som måste göras utöver skötseln av det egna, hyrda, jordbruket eller vad man nu arbetade med för att få in kontanter arrendesumman till säteriet, utsäde till kommande år och inte minst mat för familjen, tjänstefolk eller arbetsföra barn samt djur (minns kraven på parhästar och välfrejdad dräng). NÄR hade man tid att göra någonting annat än uppgifterna i kontraktet? Det finns enstaka avtalspunkter, där man får in lite pengar. Om det behövs skjutsning till närmaste gästgivargård eller annan plats inom högst tre mils avstånd, får man betalt efter gällande skjutslega, likaså när man kallas in att transportera alun från bruket. Det är ju bra, men då infaller sig tanken – tänk om en transport beställs precis när man äntligen fått lite tid att arbeta med sitt eget? Utan familj bestående av friska, relativt unga, oskadda och arbetsföra familjemedlemmar gick det verkligen inte. Försummades några av skyldigheterna, eller om man inte fick fram kontanterna i tid, så fick man gå. På dagen.
Vi är ganska nära fabrikör Höglunds principfasthet.
/Pia Nilsson, Eva Svensson och Martin Hansson
