Ett par av fynden de senaste veckorna i Gamla stan i Kalmar sticker ut lite extra. Det ena föremålet förväntades bland annat ge skydd mot eldsvåda och det andra har haft en viktig funktion när man hanterade eld.

Personer som gräver i en gata.
De senaste veckorna har inneburit ett intensivt arbete i Västerlånggatan. Foto: Arkeologerna CC BY

Utgrävningarna har under de senaste veckorna fortsatt norrut i Västerlånggatan. Området utgjorde under medeltiden delar av tomter norr om Smedernas gata och en tvärgata upp mot Västerportsgatan. Vi har påträffat olika generationer av stensatta gator och gränder, samt grunder från trähus och en stensatt brunn. Fyndmaterialet är fortfarande rikt och varierat. Här kommer några smakprov!

Två personer rensar fram en gata.
Mathilda och Filip rensar fram en av gatorna från omkring 1600. Foto: Arkeologerna CC BY

Tvärs över kyrkoherdens gård

Schaktningarna har bland annat passerat över Johannes Remskers gård enligt Dagmar Sellings tolkningar utifrån den medeltida tänkeboken. Johannes var dekanus i Linköping och kyrkoherde i Kalmar på 1420-talet och gjorde i sitt testamente år 1430 en donation till rådets altare i den stora Bykyrkan. Johannes var son till rådmannen och borgmästaren Henrik Remsker (Hinrik Remscher) och Christina Joansdotter. Fadern var verksam i Kalmar sedan åtminstone 1380-talet och namnet ger en vink om familjens tyska ursprung.

När en Olaf Otte sålde samma tomt år 1438 till en Tord Stensson så kallas gården ”the husen som gamble kirkio herren bygdhe”. Tänkeboken saknar tyvärr uppgifter om granntomterna.

En person som rensar en gatubeläggning.
Vi kan följa olika rännstenar i beläggningarna. Foto: Arkeologerna CC BY
En rännsten.
Här syns en rännsten som legat upp mot en byggnad som fortsatt i bildens högra kant. Foto: Arkeologerna CC BY
En person som rensar en gatubeläggning och en grävskopa.
De äldsta gatubeläggningarna från 1200-talet har bestått av småsten och grus. Foto: Arkeologerna CC BY
En stensatt brunn.
Stensatt brunn, troligen byggd under 1300–1400-talen, men använd fram i 1600-tal. Foto: Arkeologerna CC BY

Till skydd och lycka

Ett spännande fynd gjordes i en av husgrunderna. Det är en så kallad trindyxa i bergart, som kilats ner mellan grundens stenar. Trindyxorna har en oval eller trind profil och saknar skafthål. Endast eggen är slipad men även resten av yxan är fint bearbetad. Trindyxor började användas under äldsta stenåldern (mesolitikum), men var även i bruk under yngre stenålder (neolitikum). Yxtypen användes under flera tusen år. Den är särskilt vanlig i södra Norrland och Mellansverige, men förekommer även i många andra landsdelar som till exempel östra Småland.

Möjligen under 1300-talet placerade en kalmarbo en flera tusen år gammal stenyxa i grunden när trähuset byggdes. Vi kan tänka oss att yxan påträffats i marken, kanske vid jordbruksarbete. Det var kanske husbyggaren själv som gjorde fyndet eller så införskaffades den medvetet (inköp?) för sitt ändamål. I den medeltida nordiska folktron var åskviggar eller Torsviggar namnet på stenyxor som påträffades i marken. Yxorna förknippades med guden Tor och tillräknades särskilda magiska egenskaper. Vid åsknedslag antogs yxorna tränga ner i marken för att så småningom komma upp till ytan.

Åskviggar troddes erbjuda skydd mot lite av varje, naturligtvis mot nya åsknedslag och brand, men även mot sjukdomar, missväxt och annat obehag. De kunde även garantera lycka av skilda slag. Det förekommer då och då att vi i samband med arkeologiska undersökningar påträffar gömda stenyxor i betydligt yngre sammanhang. De kan ligga under tröskeln, dolda under golvet eller som här placerade i en husvägg.

En hand som håller i en trindyxa av sten.
En flera tusen år gammal trindyxa som lagts i en av husgrunderna när man byggde huset betydligt senare. Foto: Arkeologerna CC BY
En person dokumenterar en byggnad.
Här dokumenteras byggnaden som hade en trindyxa i grunden. Foto: Arkeologerna CC BY

Medium eller well done?

Förra veckan påträffades ytterligare ett föremål av lite ovanligare slag. Det är en så kallad spettvändare i bränd lera. Vändaren har en vacker stämpeldekor runt om och är sotfärgad på ena sidan, vilket är en följd av funktionen. Spettvändare är tegelsstensstora plattor med hål i. Dessa är ibland genomgående eller endast urgröpningar, men så finns det också u-formade försänkningar i plattans övre del. Spettvändare användes parvis när man grillade kött och vändarna placerades på var sin sida om elden. Mellan spettvändarna hängdes ett eller flera stekspett och man kunde sedan manuellt långsamt rotera köttstycket så det tillagades över elden. Vi vet inte hur vår kalmarfamilj ville ha sitt kött. Önskade man det medium eller var well done att föredra? Snarlika spettvändare har bland annat påträffats i Lödöse, Helgeandsholmen i Stockholm, Nyköping och Varberg och har då tidsbestämts till 1300–och 1400-talet.

Bild på en så kallad spettvändare.
Den vackert ornerade spettvändaren, som bidragit till en lyckad grillkväll. Foto: Arkeologerna CC BY
En spettvändare som står på marken, sedd från sidan.
Spettvändaren sedd från andra sidan. Foto: Arkeologerna CC BY
Ett mynt i en hand.
Ett mynt, 2 öre silver, präglat år 1573 under Johan III:s regering. Foto: Arkeologerna CC BY
Ett ornerat ben som hålls i en hand mot kameran.
Ett praktfullt ornerat ben. I nuläget oklart vilken funktion det haft. Foto: Arkeologerna CC BY
En pärla som hålls fram mot kameran.
Pärla i glas med vita inläggningar. Även här ber vi att få återkomma med proveniens och datering. Foto: Arkeologerna CC BY
En bärnsten som hålls mellan tummen och pekfingret.
En bärnsten, kanske ett råmaterial avsedd att ingå i ett smycke? Foto: Arkeologerna CC BY