Nu när Tandemlaboratoriet vid Uppsala universitet har processat träkolsproverna från undersökningen på Telestadhöjden och levererat dateringsresultat står det klart att vi har funnit lämningar efter det äldsta hittills kända monumentet i Kronobergs län! Det rör sig om en så kallad fasadanläggning, som uppfördes för drygt 5 500 år sedan, det vill säga tidig bondestenålder eller tidigneolitikum.
Lämningarna utgörs av en två meter lång och upp emot en halv meter bred grävd ränna. I rännans jordfyllning finns avtryck efter fem resta träpålar. Det är alltså monumentets fundament som vi har funnit spår efter. Träpålarnas höjd och utformning kan vi bara spekulera i. Det är troligt att de var bearbetade eller dekorerade på olika sätt, kanske som en slags totempålar.
I Sverige är fasadanläggningar främst kända från sydvästra Skåne men de har även påvisats i andra delar av landet. De kan ingå i långhögar, som är en slags monumentala gravar, men det finns gott om exempel på fristående fasadanläggningar varav flera inte har kunnat knytas till gravar. Det är fortfarande oklart vilket sammanhang fasadanläggningen på Telestadhöjden kan tänkas ingå i.
Fasadanläggningar och långhögar uppfördes århundradena innan man började bygga storstensgravar som dösar och gånggrifter. De båda kol 14-proven från den aktuella anläggningen ligger inom tidsintervallet cirka 3900–3500 f. Kr.
Eftersom fasadanläggningar tycks ha ingått i flera sammanhang kan de förstås tolkas på olika sätt. Mer allmänt sätts de i samband med social och kulturell förändring i samband med att odlingen introducerades, den så kallade neolitiseringen.
De första monumenten uppfördes i miljöer där människor på olika sätt tog till sig av det nya, vilket innebar att de upprätthöll förbindelser med grupper i andra regioner. Mot denna bakgrund är det egentligen inte så konstigt att fasadanläggningen upptäcktes på just Telestadhöjden, där rika lämningar från såväl äldsta bondestenålder som en rad andra förhistoriska perioder har undersökts genom åren.
Monument av lat. Monume’ntum ”minnesmärke”, av mo’neo ”erinra”, ”påminna”.
