Det är den 8 mars och vad passar bättre än att berätta vidare om trädgården som tog form när änkefruarna styrde och ställde på Johanneberg.
En karta från 1880 (nedan) visar oss hur trädgården såg ut och hur den förändrats sedan den första kartan från 1820. Vi ser hur trädgården har vuxit, framför allt mot söder och sydväst. Den sträcker sig nu en bra bit upp i det som idag är Eklandagatan. I landeriområdets sydvästra del ser vi ett större sammanhängande område i ljust gult. Det är landeriets åkermark, belägen där Humanisten ligger idag. Området norr därom användes antagligen till höslåtter och kanske bete till de hästar och kor som hölls här – två hästar och fem kor närmare bestämt, plus tio höns.
Om vi zoomar in på själva trädgården (se bilden nedan) och jämför den med den första, så ser vi en tydlig förändring. På kartan från 1880 ligger markeringar i grönt – det är de odlingsbäddar som fanns 1820. Som synes så har en tydlig förändring skett. 1820 var trädgården indelad med raka former medan trädgården 60 år senare har mer mjuka former, med svängda gångar och oregelbundna bäddar. Det är egentligen bara i området närmast huvudbyggnaden som de strama formerna behållits. En mängd träd och buskar finns inritade på kartan och vi får en känsla av en grön och lummig plats. De mjuka fria formerna var inspirerade av engelsk trädgårdskonst. Vem var det som drev på förändringen? Kom idéerna från änkefruarna eller från trädgårdsmästaren, eller var det ett samarbete? Vi vet inte.
I den södra delen ser vi en byggnad inne bland odlingsbäddarna. Det är förmodligen ett orangeri eller ett växthus, som gjorde det möjligt att odla ömtåliga växter. Idag är det helt borta, men det bör ha legat ungefär där Eklandagatan börjar idag.
När Emilie Bressander, som vi nämnde i inlägget om kvinnornas årtionden på Johanneberg avled så gjordes en bouppteckning över hennes kvarlåtenskap, år 1878. Den är detaljrik och ger oss en fantastisk bild av de mängder med föremål som krävdes för att hålla ett förmöget borgerligt hushåll igång under 1800-talets senare del. I bouppteckningen förtecknas bland annat en hel del föremål som hade med trädgården och dess skötsel att göra. Trädgårdskorgar, gödselkärror, en skottkärra, skyfflar, spadar och krattor vittnar om arbetet. ”Div växter och krukor” redovisas bara som en klumpsumma – så synd att vi inte vet vilka växter det rörde sig om! Om trädgården som en plats för vila, njutning, lek och umgänge vittnar trädgårdssoffor med dito bord och gungbräden med bockar, liksom den lilla sockertången vi fann för några dagar sedan.
En anteckning i bouppteckningen om ”19 drivbänksfönster” visar på nya odlingsmetoder. När glas blir enklare och billigare att framställa så börjar det alltmer användas i trädgårdsodlingen. Varmbänkar (med hästgödsel, som här säkert fanns gott om) och kallbänkar användes för att driva fram tidiga primörer, som blev en statusrätt på överklassens matbord och professionella trädgårdsmästare gjorde detta till en stor konst. I en tid när det inte gick att köpa färska grönsaker i matbutiken året om, blev späda rädisor och morötter, sallad, sparris och rabarber tidigt om våren en lyx!
