Den växlar mellan olika nyanser av grått och brunt. Den är ofta fragmentarisk. Och den är sällan vacker. Men oj vad mycket den kan berätta om… Hmmm, vad pratar vi om nu? Gravkeramiken förstås, en fyndkategori som vi hittade stora mängder av när vi undersökte gravfälten från yngre järnålder utmed E18 i Västmanland.
Förvaring och koppling till gården
Idag vet vi att begravningarna omgärdades av en mängd olika ritualer, som syftade till att förbereda döda individer inför resan till nästa värld. Kremering på bål samt övertäckning med jord och sten var viktiga moment, och hanteringen av de brända benen ett annat.
I Viby/Norrtuna, men även på de andra gravfälten, har vi hittat flera välbevarade keramikkärl fyllda med just brända ben. Vi kallar dem för benbehållare och de var ofta placerade centralt i gravarna. Dessa kärl tog vi in som preparat för undersökning på kontoret. Tanken var att närmare studera om de innehöll specifika och utvalda ben, och varför inte vissa föremål. Och nu är det gjort! Missa inte vår fina film, kolla in den längst ner i det här inlägget!
Från andra platser har man sett att det ofta sitter förkolnade matrester på insidan av benbehållarna, och det är troligt att man återanvände gamla hushållskärl i begravningssammanhang. Vid första anblicken kan man tycka att det inte var så respektfullt att begrava nära och kära i keramik som man tidigare kokat mat i. Men kanske hade handlingen en djupare betydelse, ett sätt att se till att den begravda individen fick med sig en symbolisk del av hemmet på sin sista resa. Ja, sådana föreställningar kan mycket väl ha funnits i Västmanland under yngre järnålder. Så småningom ska vi faktiskt också undersöka om till exempel jord från åkrarna eller annan rekvisita från gårdarna användes medvetet i gravarna.
Mat och ett sista farväl
Vissa kärl var tomma när vi hittade dem. Man kan misstänka att de från början innehöll någon form av färdkost, som till exempel en matig köttsoppa, en kornig gröt eller varför inte lite öl för att släcka törsten med. Faktum är att det finns en hel del forskning kring detta, och att man genom kemiska analyser kunnat spåra mängder med matvaror som en gång förvarats eller lagats i keramikkärl.
Vi hittade inte alltid hela kärl i gravarna. En aspekt som vi noterat i fält är att det i vissa fall snarare handlade om enstaka skärvor, antingen uppblandade bland andra föremål, eller uppe på gravarnas yta. Här tror vi att det kan handla om spår efter måltider som sörjande och anhöriga åt i samband med begravningarna, någon form av samkväm för att ta ett sista farväl, visa vördnad eller kanske berätta några skrönor kring den döda individen.
Och det är inte allt
Det finns andra aspekter som gravkeramiken kan belysa. Genom att studera form, storlek och ornamentik på kärlen kommer vi exempelvis att kunna studera vad som var lokala traditioner inom vissa Mälarbygder, och vad som följde mera generella tendenser i regionen. Importerade kärl eller sådana som är tillverkade med främmande drag kommer att vara viktiga ledtrådar när vi börjar nysta upp olika nätverk och kontaktytor. Mycket spännande arbete i sikte alltså, och det finns all anledning att återkomma till gravkeramiken framöver.
