Utgrävningen av Gamla Uppsala prästgård har fortsatt under hösten. Arkeologerna undersökte den mystiska brunnen och källaren som hittades under första etappen och nu växer bilden av ett komplext område fram.
– Vi har fått väldigt spännande resultat, säger projektledaren Anton Seiler.

Översiktsbild över det undersökta området

Arbetet startade redan i juli då delar av platsen grävdes i en första etapp och resultaten var överraskande. Utöver ett gediget fyndmaterial hittades även resterna av en medeltida brunn och en källare från tidigmodern tid. I brunnen som dateras till 1500-tal fanns ett mycket välbevarat knuttimrat träkar. Brunnen var i sin tur grävd genom en äldre föregångare från 1100–1200-tal. Källaren överges troligen i slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet men kan ha varit i bruk långt tidigare. Under två veckor i oktober-november har nu sex arkeologer legat ute i fält och fortsatt att undersöka och dokumentera lämningarna i området. Men höstvädret har inte varit ett hinder.

– Över lag har det varit milt väder, men en dag hade det snöat under natten och snön låg kvar. Dagen efter regnade det kontinuerligt men det här är något som ingår när man är ute i fält. Det är ett så pass spännande arbete att man nästan glömmer bort allt annat, säger Anton Seiler:

– Vid den här årstiden blir det däremot mörkt snabbt och vi är beroende av att se färgskiftningar i olika lager så det är besvärligare.

Vädret är varierande i oktober och november, men arkeologerna ger inte upp…

Främst är det brunnen och källaren som man har fokuserat på i slutundersökningen enligt projektledaren. Det i sin tur har gett en bättre och mer nyanserad bild av hur platsen såg ut i det förflutna.

– Området ligger i en väldigt central del, själva hjärtat av Gamla Uppsala, mellan kyrkan och Kungshögarna. Det intressanta är att det finns många spår efter byggnader och aktiviteter, både hantverk och matlagning, i kyrkans omgivningar. Ställvis hittar man koncentrationer av gropar, stolphål och lager som vittnar om en intensiv markanvändning under lång tid. Men i den här delen är det glest med anläggningar. Under yngre järnålder är det inte samma intensitet som på andra delar av Kungsgården.

Avsaknaden av exempelvis flera stolphål och härdar gör att platsen kanske inte i första hand använts för att bo på utan till andra syften under äldre tider.

– Det är troligen kopplat till vattenförsörjning. Platsen har varit lämplig för vattentäkt under lång tid och i närheten har vi bland annat en stor cirkulär anomali under jorden som syntes på georadarundersökningen, som vi misstänker är en annan brunn. En brunn fanns också vid Prästgården tills ganska nyligen.

Anton berättar också att området såg rejält annorlunda ut för femhundra år sedan:

– Man har omformat och modellerat landskapet ganska mycket, när vi kom hit fick vi först undersöka utjämnings- och raseringslager från modern tid med en tjocklek på upp till två meter, innan vi kom ner till medeltida nivåer. Under yngre järnålder och medeltid kan omgivningarna ha sett ut på ett helt annat sätt rent topografiskt sett. Man höll på med stora företag då där man flyttade mycket jord, byggde Kungshögarna, skapade grustäkter och gropar.

Nu väntar vidare analyser och tolkningsarbete inomhus. Bland annat berättar Anton Seiler att brunnen har en komplicerad tillkomsthistoria. Men mer om detta i nästa blogginlägg…