Sommaren 2019 kommer vi att minnas länge. Som vi berättat tidigare var det då vi upptäckte och undersökte två obrända båtgravar i Gamla Uppsala, en typ av fornlämning som ytterst få arkeologer kommer i kontakt med under sitt yrkesliv. Ja, i Uppland är det faktiskt 50 år sen en liknande undersökning ägde rum. Det är därför med mycket spänning, upptäckarglädje och nästan vördnad som vi de senaste åren systematiskt bearbetat, analyserat och tolkat detta fantastiska material. Följ med, nu berättar vi lite mer!
Gravgodsen avslöjas
Redan i fält kunde vi konstatera att båtgravarna innehöll kvarlevor efter två män, och att dessa hade blivit begravda tillsammans med ett antal djur. En häst och en hund fanns i varje grav, och i den ena hade man dessutom lagt ner en berguv och kulting.
Gravarna innehöll också ett stort antal järnföremål. De flesta var hårt korroderade, och det är först nu och efter omfattande konserveringsåtgärder som vi kan få en överblick av de ursprungliga gravgodsen. Ur rost och fastsittande gruskorn har konservatorerna tålmodigt frilagt spännande ting, som hör till bland annat männens personliga ägodelar och hästarnas utrustning, exempelvis dräktdetaljer och fina rembeslag.
Man kan misstänka att gravarna från början innehöll mycket mer än det vi såg under utgrävningen. Genom olika kemiska analyser hoppas vi kunna spåra organiskt material som malts sönder av tidens tand. Det kan handla om inredningsdetaljer såsom kuddar och täcken som de döda männen vilat på, eller om proviant i form av drycker för resan till nästa värld. Små trärester verkar också vittna om ursprungliga träbehållare.
Övertäckta båtar
Idag vet vi, utifrån föremålsstudier och ett flertal kol-14-dateringar, att begravningarna skedde på 900-talet. Vi vet också att det kan ha förflutit ganska lång tid mellan den stund då båtarna sänktes ner i långsmala gropar och tiden då gravarna fick sin slutgiltiga utformning. Från början har det uppenbarligen funnits någon form av överbyggnader gjorda av plankor, kanske täckta av jord och några stenar. Så småningom har dessa kollapsat och groparna har fyllts igen med ytterligare material, ibland på ett mycket omsorgsfullt sätt. Vi är inte helt klara med våra tolkningar än men båtgravarnas tillkomsthistoria verkar i alla fall ha varit långvarig och omgärdad av olika byggnadsfaser.
Spännande resultat om de nedsänkta båtarna har också framkommit efter att marinarkeologen Gunilla Larsson studerat placering och utseende på de över 1000 nitarna som vi hittade. Båda båtarna var roddskepp tillverkade av ek, med ursprungliga längder på sju respektive nio meter. Den ena båten beskriver Gunilla som byggd efter ett estetiskt tänkesätt, där båtbyggaren strävat efter en symmetri i bordläggningen. Den andra var lagad på flera ställen och kan ha haft en ansenlig ålder när den sänktes ner i marken. Med hjälp av strontiumanalyser hoppas vi kunna fastställa om båtarna tillverkats i regionen eller på andra platser i Skandinavien. Vi ska också undersöka om diatoméer, pyttesmå encelliga alger, kan ha fastnat på skroven. På så sätt hoppas vi kunna visa om båtarna varit med på resor på Östersjön eller ännu längre bort till fjärran länder, eller endast färdats på Mälaren och vattendrag i närområdet.
Männen
De begravda männen upptar förstås en central plats i vårt projekt, och en huvuduppgift är att belysa deras roll och sociala ställning i det dåtida samhället. Ja, att så småningom kunna berätta så mycket om deras livsöden är en uppgift som ligger oss varmt om hjärta. Sättet de blev begravda på och gravarnas placering i en egen enklav i kungsgården ger i alla fall tydliga indikationer på att de tillhörde den dåtida aristokratin och kungens närmaste krets.
Stridsskador och vapen vittnar också att det rörde sig om män som åtminstone under vissa perioder varit aktiva krigare. En spännande detalj är att en av männen blev begravd med en komplett vapenuppsättning med få motsvarigheter i samtida gravar i Sverige. Förutom svärd, spjut, yxa och en bunt med pilar hittade vi en huggkniv (s.k. scramasax) som var relativt ovanlig i samtiden. I graven fanns också resterna av en otroligt spännande sköld som vi kommer att berätta mer om så småningom.
Ni trogna läsare som följt vår hemsida under en längre tid kanske minns att vi redan för 10 år sedan genomförde stora undersökningar i Gamla Uppsala, när Ostkustbanan skulle få en ny sträckning, läs mer om det i Härskarna i Gamla Uppsala. Bland de många gårdar och gravar från vikingatid som berördes då kunde vi utläsa ett lokalsamhälle där aristokrater, hantverkare, bönder, trälar och även krigare levde tätt intill varandra. Det ska bli en mycket angenäm uppgift att belysa vilka nätverk männen i båtgravarna ingick i, både lokalt i Gamla Uppsala och i ett mycket vidare geografiskt perspektiv.
Mål i sikte
Under våren kommer analysarbetet att fortskrida för fullt och målet är att vår rapport ska vara färdig till slutet av 2023. Som ofta i arkeologiskt sammanhang är det först i slutet, när den intrikata och ack så stimulerande tolkningsprocessen fått ha sin gång, som vi kommer att kunna presentera våra slutgiltiga resultat. Men håll till godo, fler blogginlägg utlovas under året med noga utvalda godbitar som kommer att levereras regelbundet. På återseende!
