Torgils Knutsson, ägare av Norrtils gård, var under slutet av 1200-talet och början av 1300-talet Sveriges mäktigaste man. Men efter att ha blivit indragen i ett nät av kungliga intriger gick han ett fasansfullt öde till mötes i februari 1306.
På Torgils tid hette gården inte Norrtil, utan Til, det var först omkring sekelskiftet 1500 som Til delades upp i byn Norrtil och gården Södertil.
En tolkning av ortnamnet Til är ”träbro”, och det passar bra in här eftersom en av rikets viktigaste broar band samman Tilslandet med Sigtunalandet. Man kunde då lätt ta sig till staden Sigtuna, som hade sin blomstringstid mellan slutet av 900-talet och 1300-talet.
Innan bron byggdes fick man, som vi redan berättat om, färdas med båt över sundet. Bron nämns i Upplandslagen 1296. Den var så pass viktig att flera hundare (förvaltningsområden) skulle gå samman för att bygga den.
Brons namn var Tilsundsbron och låg nära gården som vi nu undersöker. Eftersom väldigt få medeltida högreståndsgårdar har undersökts arkeologiskt, så är utgrävningen i Norrtil mycket speciell. Och extra spännande eftersom vi vet så pass mycket om dess mest kände ägare, Torgils Knutsson.
Vi vet inte vilket år han föddes, men hans mormor var halvsyster till Birger Jarl, som av tradition kallas Stockholms grundare. Birger jarl var aldrig kung, däremot fader till en kungadynasti; både hans son Magnus Ladulås och barnbarnen Birger, Valdemar och Erik fick stor betydelse för Torgils.
Torgils hörde till den första generationens riddare i Sverige. År 1280 samlade kungen Magnus Ladulås landets mäktigaste män på Adelsö i Mälaren. I ett dokument, kallat Alsnö stadga, slog kungen fast att den som ställde upp med häst och rustning och kämpade för honom skulle slippa att betala skatt. Det här innebar den svenska adelns födelse. År 1289 slogs Torgils till riddare av Magnus Ladulås.
År 1290 hände något livsavgörande för Torgils Knutsson. Magnus Ladulås dog och det skulle dröja innan hans tioårige son Birger kunde ta över riket. Torgils utnämndes till marsk, och var den som i praktiken fick styra riket. Troligtvis såg han det som en stor ära, men i slutändan skulle denna maktposition kosta honom livet.
Till en början gick det bra, Torgils Knutsson expanderade Sverige österut. Efter att ha erövrat delar av Karelen 1293, uppfördes gränsfästningen Viborg. Sju år senare blev det dock ett bakslag, den fästning som byggdes vid Nevas utlopp, och som döptes till Landskrona, förstördes av ryssarna.
Inrikespolitiskt vände sig Torgils emot att kyrkan skulle ha för stort inflytande, något som gjorde att han fick fiender bland kyrkans män.
I december 1302 var Birger Magnusson gammal nog att krönas till kung, vilket skedde i Söderköping. Samtidigt utnämndes hans två bröder, Erik och Valdemar, till hertigar. Det måste ha varit väldigt festliga dagar även för Torgils, för hans dotter Kristina gifte sig samtidigt med hertig Valdemar. Men tiden var utmätt för Torgils, nu hade han bara tre år kvar att leva.
Konflikter tornade upp sig mellan kungen och hertigarna, vilket ledde till inbördeskrig. I allt detta ville bröderna göra sig av med Torgils, som de menade hade alltför stort inflytande.
Den 6 december 1305, när Torgils befann sig på sin gård Lena i Västergötland, gav kung Birger order om att tillfångata honom. Han fördes till Stockholm där han halshöggs i februari 1306 vid Pelarbacken på Södermalm, den gata som i dag heter Götgatsbacken.
Innan dess hann Torgils skriva sitt testamente, där han donerade sina många gårdar till olika kyrkor. Til nämns först av dem alla, och den skänkte han till gråbröderna, det vill säga franciskanermunkarna, på Riddarholmen. Det var också där han ville bli begravd. Men till att börja med kastades hans huvudlösa kropp i ovigd jord. Vilket öde för den som hela sitt liv vistats i kungafamiljens närhet.
Det var först senare som munkarna fick chans att ge honom en värdig begravning i klostret där Magnus Ladulås redan låg begravd.
Kanske trodde Torgils att gåvan av Til till munkarna skulle göra att hans väg till himlen lättare? Munkar brukade nämligen sjunga själamässor för de avlidna som donerat sina förmögenheter till klostren. Själamässorna ansågs förkorta tiden i skärselden, den rening som de döda tvingades genomlida innan de fick träda in i himmelriket. Donationen av Til till munkarna blev kanske Torgils förstaklassbiljett dit.
