Nu håller ett grophus på att undersökas på platåns södra del. Det är ett mindre hus där golvet är nedgrävt i marken, så att gropens väggar blir husets väggar. Grophusen kunde ha sadeltak som gick ända ner till marken, några riktiga väggar behövdes därför inte.
– Huset är inte större än ett studentrum, ungefär tre gånger tre meter. Golvet ligger drygt 30 centimeter under marknivån. I grophusets södra gavel verkar det vara en ramp som leder in i byggnaden, berättar arkeologen Mattias Frisk.
Grophus tolkas ofta som hantverkshus, där man exempelvis vävt. Då brukar arkeologerna finna vävtyngder av lera på golvet, det vill säga lerklumpar som sträckt varpen i forntida vävstolar. Men något hantverk har Mattias inte hittat spår av än, däremot matrester.
– Både i golvlagret och i fyllningen, det vill säga den jord som ligger ovanpå golvytan, har vi hittat fiskben och djurben. De kan ha hamnat där som avfall när huset övergivits. Eller så har man rensat fisk i grophuset – kanske har man torkat den där och använt huset som en rökbastu? Inne i byggnaden finns en härd med eldpåverkade stenar, säger Mattias.
Än återstår det några dagar av vår undersökning i Norrtil, vi får se om det inte finns fler ledtrådar som kan avslöja vad grophuset använts till.
