Höstmörkret lägrar sig över den välbärgade gården i Norrtil. I början av november var grävsäsongen över och arkeologerna lämnade platsen. Men fortfarande går tankarna dit och längtan efter att fortsätta undersökningen i vår är stor.
Anton Seiler, du är grävledare för undersökningen. Varför är den här gården så intressant, du har väl grävt ut mängder av boplatser i ditt liv?
– Det mest spännande med undersökningen är att vi bit för bit återupptäcker en gård som varit helt bortglömd i flera hundra år. Det händer visserligen hela tiden, att vi arkeologer väcker liv i miljöer som ingen tänkt på sedan många generationer, men Herregud, i detta fall handlar det om en gård som ägdes av självaste Torkel Knutsson!
Gården var ju bebodd både under vikingatid (790-1050 e. Kr.) och medeltid (1050-1520), vad vet man om de äldsta ägarna?
– Kanske har någon av de vikingatida männen med ålderdomliga och fantasieggande namn som omnämns på runstenarna i närområdet ägt gården: Styrbjörn, Sigsten, Holmsten, Ilturi eller Sigger. Det handlar således om en gård som troligen haft en betydande roll i Sigtunas omland under åtminstone vikingatid och medeltid. Det här var inte vilken bondgård som helst!
Arkeologen Lena Beronius Jörpeland, som också deltog i undersökningen, håller med:
– Förr löpte landsvägen österifrån närmare utgrävningsplatsen. Det betyder att alla resande till och från den spännande och märkliga staden Sigtuna passerade gården. Det måste ha varit jättespännande för folket där! Kanske man stannade till och vattnade hästarna? Kungen och stormän red förbi, kyrkliga dignitärer, handelsmän, hantverkare, bönder, tiggare och resande. Man utbytte berättelser om roliga eller hemska händelser, ny information eller rent av skvaller, viktiga påbud. Här bodde man vid en viktig landsväg som löpte till (Gamla) Uppsala, Östra Aros (nuvarande Uppsala), och senare under medeltiden till den nya staden Stockholm.
Vad mer kan närheten till Sigtuna ha betytt?
– Närheten till Sigtuna och det kommunikativa läget är ju oerhört intressant om man betänker spridning av idéer, varor, föremål och innovationer. Vår utgrävning berör ju själva gårdsplatsen, men tack vare landsvägen och runstenarna får vi en koppling till närområdet och staden som gör att vi får möjlighet att tolka gården och invånarna i ett vidare perspektiv, säger Lena.
Lena, du menar att Norrtil är en ”fossil gård” och att den därför har ovanligt stort värde. Vad innebär det?
– Man övergav gårdsplatsen redan under medeltiden och sedan dess har allt i princip legat orört direkt under grästorven.
Även Anton är entusiastisk över de ovanligt bevarade lämningarna:
-– Det fanns alltså inga byggnader från 1600-talet och framåt som förstört de äldre lämningarna, inget åkerbruk som plöjt upp och rört om allting. Det ”värsta” som hänt fornlämningen är väl att några kossor under åtminstone 1900-talet trampat runt här, och de har ju en minimal påverkan på det vi vill dokumentera. Bevaringsförhållanden är fantastiska, både vad gäller konstruktionerna, fynden, benen och växtlämningarna.
– Att gården ligger högt uppe på en platå med naturliga branter åt i princip alla håll bidrar också gör att vi kan fånga upp hela den byggda delen av gårdsmiljön, alltså hela gårdstunet, i ett långtidsperspektiv.
Är det ovanligt att kunna totalundersöka en hel gård, som ni får chans till nu?
– Det händer inte alltid i exploateringsarkeologiskt sammanhang, oftast finns en del som man inte får tillfälle att undersöka, vilket kan vara lite frustrerande. Men nu har vi allt! Det är jätteviktigt för att förstå hur man organiserat gården rent fysiskt, till exempel hur olika byggnader med skilda funktioner förhållit sig till varandra, var man har haft djuren och var man sysslat med hantverk. Inte minst kan vi belysa var olika kategorier av människor bodde och vilka delar som hade en särskilt rituell laddning. Vi kan också få en uppfattning om hur gården uppfattades av de som passerade nedanför det manifesta läget, med båt eller på landsvägen, säger Anton.
I höstas fick utgrävningen glädjande nog besök av omkring 500 personer, barn och vuxna, som följde med på guidade turer. Vad betyder det för er arkeologer?
– En utgrävning handlar inte bara om dåtid – det vore tråkigt och lite introvert om vi inte lyckade berätta en historia som väcker intresse även hos allmänheten. Så därför vill jag rikta ett stort tack till alla som följt vårt arbete, antingen på plats i samband med våra visningar och spontana besök, eller på nätet och via andra medier.
Anton kan knappt vänt tills utgrävningen fortsätter i vår:
– Nu vill jag att vintern ska försvinna fort, inte bara för kylans och mörkrets skull, utan för att återigen kunna stå i Norrtil med skärsleven i handen! Vi ses snart igen!
