För omkring 700 år sedan gick ett glas i kras på gården i Norrtil. Sorgligt för ägaren, men tur för oss, för en liten, liten skärva låg kvar i marken. Glasbiten är idag missfärgad och något gulaktigt, men var ursprungligen ofärgad. En gång hörde den till en emaljdekorerad bägare, som lyst i bjärta färger. Utsidan var prydd med gul och grön emalj, medan insidan dekorerats med rött och blått. Diametern på den cylinderformade glasbägaren var mellan 8-10 centimeter.
Den lilla skärvan hittades oväntat i ett tjockt utfyllnadslager i ett grophus på gården.
– Vi tyckte det var jättespännande, för vi såg ju att det var ett ”bemålat” glas i fantastiska färger! De vanligast förekommande färgerna på en utgrävning är ju annars olika nyanser av brunt, svart eller rostbrunt. Så för det mesta är det just glasföremål som kan lysa i vackra och ibland klara färger, säger arkeologen Lena Beronius Jörpeland.
Vår glasexpert Georg Haggrén har daterat glaset till tiden 1250-1350, och han har sett att det tillverkades i antingen Venedig eller norra Italien. Därifrån exporterades glas till hela Europa.
Det går det inte att datera själva glasmassan. Men genom att analysera glasets konsistens kan man dra slutsatser om både ålder och ursprung. Det finns nämligen ett stort glasmaterial från medeltiden att jämföra med.
I Sverige har man funnits spår efter ett 20-tal liknande bägare. Men det var inte vem som helst som kunde höja ett sådant här lyxigt glas på ett gästabud. Oftast hittas de i städer som Sigtuna och Stockholm, men även de som höll till på borgar, kloster och sätesgårdar kunde ha råd.
Tänk om den mäktige Torgils Knutsson (död 1306) en gång släckt törsten med detta glas? Han ägde Norrtil och om han någonsin gästade gården är det inte otroligt att just denna bägare dukades fram till honom. Han var van vid exklusiva vanor, ställföreträdande kung som han var…
