Riddarholmen och gråmunkarnas kloster som det såg ut på 1520-talet. Hit skänkte Torgils Knutsson gården Norrtil vid sin död. Detalj från Blodbadstavlan.

En av Norrtils ägare var Torgils Knutsson, en av Sveriges mäktigaste män som vi tidigare skrivit om. Dessvärre tyckte kung Birger och hans bröder att han var alltför inflytelserik, och lät avrätta honom i Stockholm i februari 1306.

I sitt testamente skänkte Torgils gården Norrtil, som då hette Til, till gråbröderna, det vill säga franciskanmunkarna på Riddarholmen i Stockholm.

Men varför just dit? I Sigtuna, inte långt från Norrtil låg ett dominikankloster, som grundats på 1230-talet. Varför gav han inte bort sin egendom till dessa svartbröder i stället? Det borde väl ha legat närmre till hands?

Vi frågade historikern Catharina Andersson, som disputerat på avhandlingen ”Kloster och aristokrati. Nunnor, munkar och gåvor i det svenska samhället till 1300-talets mitt”.

– Sannolikt var vissa kloster på modet. När Sankta Klaras systerkonvent grundades i Stockholm på 1200-talets slut, blev det populärare att donera dit än till de äldre cisterciensklostren. Samma sak gällde när Vadstena kloster invigdes i slutet av 1300-talet, då seglade det upp, säger Catharina Andersson.

Enligt Catharina kunde donationerna till klostren handla om prestige och sociala positioner – att helt enkelt knyta band till inflytelserika personer.

– En donation kan också förstås som en försoningsgåva. Ett exempel är den donation som Algot Bengtsson gjorde till Vreta kloster år 1337, då han gav både en dotter och jord till klostret, berättar Catharina Andersson.

Upprinnelsen till gåvan var sannolikt den skandal som Folke Algotsson, Algots farbror, ställt med i slutet av 1200-talet då han rövade bort Ingrid Svantepolksdotter till Norge.

Detta brudrov, som bröt mot kvinnofriden, blev en stor social katastrof för hela den mäktiga familjen Algotsson. Följderna blev bland annat att Folkes far, Algot Brynolfsson, inte längre fick vara lagman, brodern Karl avrättades, sannolikt för att han medverkat vid rovet, och ytterligare en broder, biskop Brynolf, fick avge ett lojalitetslöfte till kungen.

Efter Folke Algotssons död återvände Ingrid Svantepolksdotter till Sverige och blev abbedissa i Vreta kloster.

– I ljuset av denna dramatiska händelse kan Algots gåva förstås som en form av försoning – han placerade sin dotter i den kvinnas vård, som generationen tidigare rövats bort av hans farbror, säger Catharina Anderssson.

Donationer till klostren handlade alltså om så mycket mer, än att munkarna bara skulle läsa själamässor för den avlidne som tack för gåvan.

Gråbrödraklostret, som Torgils Knutsson donerade Norrtil till, hade grundats av kung Magnus Ladulås på 1280-talet. När Magnus Ladulås dött blev Torgils marsk, alltså den som i praktiken styrde riket innan kungens söner blivit myndiga.

– Eftersom Torgils Knutsson varit marsk är det en rimlig tolkning att han valde att testamentera Norrtil till just gråmunkarna på Riddarholmen, eftersom klostret grundats av, och hade starka band till, Magnus Ladulås, säger Catharina Andersson.