Vid Bunkeflostrand, söder om Malmö, har vi precis avslutat en förundersökning av en mellanneolitisk palissadanläggning (mellersta delen av yngre stenålder, cirka 2800 f.Kr.). Centralt i palissaden fanns flera gravhögslämningar. Området ligger kustnära, knappt en kilometer från dagens kustlinje, på en svag västsluttning mellan 4–9 meterskurvorna. Under yngre stenålder stod havet 3–4 meter högre än idag och palissaden låg då alldeles nära strandkanten.

Undersökningsområdet ligger i en trakt som är mycket rik på fornlämningar, framför allt boplatser och rituellt präglade strukturer (megalitgravar, palissader m.m.) från neolitisk tid (yngre stenålder 4 000–1 800 f.Kr.).

Palissaden upptäcktes och blev delvis undersökt, norr om det nu aktuella undersökningsområdet, i samband med förundersökningarna inom projektet Öresundsförbindelsen 1995. Senare har även dess södra del, söder om undersökningsområdet, blivit föremål för undersökningar.

Avgränsning och storlek

I samband med vår undersökning kunde vi avgränsa palissadens mellersta del åt öster och väster. Vi kunde också bekräfta att palissaden har varit oval till formen, med upp till sex rader av stolphägnader, och omslutit en svag höjd i terrängen. Uppskattningsvis har palissadens storlek varit 230×160 meter och omslutit en yta på cirka 31 000 kvadratmeter (figur 1 och 2). Det bevarade stolpdjupet (upp till 0,4 meter) tyder på att palissadens åtminstone varit av manshöjd och troligen högre.

Figur 1. Palissadanläggningen med det centralt placerade gravområdet.

Figur 1. Palissadanläggningen med det centralt placerade gravområdet.

Figur 2. Östra delen av palissadhägnaden med upptill sex rader av stolpar.

Figur 2. Östra delen av palissadhägnaden med upptill sex rader av stolpar.

Palissadernas funktion

Palissadanläggningarnas karaktär och sannolikt också funktion har generellt visat sig variera mellan olika platser i Sydskandinavien. Sannolikt är att palissaderna varit viktiga mötesplatser för människor från den omgivande bygden och för möten med människor långväga ifrån. Palissaderna knyts också ofta till rituell hantering av flinta, framför allt genom bränning av denna, och genom deponering av yxor eller yxtillverkningsavslag, t.ex. vid Dösjebro vid Kävlinge och Hyllie i Malmö. Den andra kända palissaden vid Bunkeflostrand, cirka två kilometer söder om den här aktuella palissaden, har tolkats som en plats av central betydelse för framför allt fisket. Fisk kan även ha torkats och distribuerats vidare till andra platser i närområdet. Palissadinhägnaden vid Döserygg söder om Vellinge är exempel på en palissad som kan förknippas med gravanläggningar. På ett näs omgivet av våtmarker uppfördes ett tjugotal dösar. Senare under mellanneolitikum hägnades dessa in av en omfattande palissadanläggning. Kanske är det idén om att hägna in olika företeelser som varit det viktiga under perioden.

Det skulle visa sig att även denna palissad kan förknippas med gravläggningar. På den långsträckta (cirka 65×35 meter stor i nord-sydlig riktning), sandiga förhöjningen centralt belägen i palissadanläggningen framkom lämningar efter fem gravhögar/megalitgravar (figur 3). Dessa var mycket välbevarade med tanke på att vi befinner oss i en fullåkersbygd, med en lång tradition av odling på markerna. Ingen av gravlämningarna togs fram i sin helhet i detta förundersökningsskede. Gravarna ligger på eller i ett omfattande, cirka 0,15 meter tjockt lager, som innehöll mycket rikligt med flinta av neolitisk karaktär. Dock inga formella föremål utan uteslutande avslagsmaterial.

Figur 3. Högarna centralt på ytan. Röda ringarna markera deras ungefärliga storlek.

Figur 3. Högarna centralt på ytan. Röda ringarna markera deras ungefärliga storlek.

Megalitgravar och bronsåldershögar

Vi valde att rensa fram två av gravarna. En av dem (grav 2) hade en yttre kantkedja med bevarade kantstenar placerade i en cirkel kring gravutrymmet (figur 4). Innanför den yttre kantkedjan fanns ett cirkulärt stenbrätte placerat kring gravutrymmet. I höglagret påträffade en miniatyryxa. I matjorden ovanför höglämningen framkom vid den föregående avgränsande förundersökningen en tutulus (dräktspänne) i brons. Lämningen är troligen en megalitgrav som så småningom byggts på av en bronsåldershög – utifrån kantkedjan cirka 11 meter i diameter.

Figur 4. Grav 2. Foto: Magnus Andersson, Arkeologerna. CC-BY.

Figur 4. Håkan Aspeborg rensar fram grav 2. Foto: Magnus Andersson, Arkeologerna. CC-BY.

Den andra gravlämningen (grav 5) som vi rensade fram hade en gravränna med centralt placerad stenpackning (figur 5 och 6). Den yttre formen på stenpackningen inklusive tillhörande stenlyft var rektangulär, cirka 8,5×4,5 meter stor. Det fanns en trolig ingång till öster, bland annat markerad av en stor sten. Deponerat vid stenen fanns mängder av yxtillverkningsavslag (4 liter). Fem hålrum i stenpackningens södra del indikerar avtryck efter väggkammarblock tillhörande en döskammare. I fyllningen på stenpackningen framkom bl.a. en tjocknackig flintyxa och en miniatyryxa samt en skärva stridsyxekeramik. Troligen är detta en långdös som sedan byggts över av en bronsåldershög, cirka 13 meter i diameter beräknat utifrån gravrännan.

Figur 5. Grav 5. Den rektangulära stenpackningen (långdösen) i gravhögen. Gravrännan skymtar i förgrunden och till vänster i bild. Foto: Magnus Andersson, Arkeologerna. CC-BY.

Figur 5. Grav 5. Den rektangulära stenpackningen (långdösen) i gravhögen. Gravrännan skymtar i förgrunden och till vänster i bild. Foto: Magnus Andersson, Arkeologerna. CC-BY.

Figur 6. Plan över grav 5.

Figur 6. Plan över grav 5.

I en tredje gravhög (grav 3) framkom också en gravränna (cirka 11,5 meter i diameter) som omgav ett centralt placerat röse/stenpackning. I de två andra gravarna (grav 1 och 4) togs endast en del av kantkedjan fram, bestående av stenar och stenlyft, men de kunde båda beräknas till cirka 11 meter i diameter.

Fyndmaterialet

Fyndmaterialet i och omkring gravlämningarna bestod nästan uteslutande av rikliga förekomster av flintavslag, enstaka keramikskärvor samt de omnämnda yxorna. Inga ben framkom. Men de tidigare undersökningarna har visat att benmaterial finns bevarat inom området. Schakten på den sandiga förhöjningen metalldetekterades i samband med avbaningen. Bronsfynd framkom men dessa har ännu inte analyserats. Inte heller har makroproverna analyserats.

På eller intill den sandiga förhöjningen kan finnas lämningar efter ytterligare en eller två gravhögar.