Nu har dateringsresultaten för den förhistoriska smedjan vi tidigare berättat om trillat in. Smedjan är äldre än vad vi först trodde, den har varit i bruk redan under 200-talet e. Kr. Spår efter förhistoriskt smide har påträffats tidigare i Östergötland, men det här är första gången som en byggnad – själva smedjan – med säkerhet har kunnat identifieras.
I ett område med lämningar efter gårdar från järnåldern undersökte vi hösten 2023 ett enskeppigt hus, som har varit byggt på stolpar. Huset har varit cirka 15 kvadratmeter stort. Centralt placerat i huset fanns en härd, som innehöll mycket sot och träkol samt avfall efter metallhantverk. Härden tolkades som en ässja av förhistorisk typ. Nära härden fanns även ett stolphål där en så kallad städstabbe, underlag för städet vid smide, kan ha stått.
Samtliga tre kolprover från smedjan har daterats till romersk järnålder (0–375 e.Kr.) Smedjan har mer specifikt varit i bruk under 200-talet. Proverna som har daterats är insamlade från både ässjan och från ett av husets stolphål. Detta gör smedjan till en av de äldsta i Östergötland och kanske till och med den äldsta i landet?
En tydlig avbildning av en smedja från svensk järnålder finns på en bildsten från Gotland. Bildstenen (SHM 11118:8) har en relativ datering till vikingatid. Den föreställer en bastant enskeppig byggnad med antydan till takbeläggning och träsniderier vid taket. Inne i smedjan ser vi hur hammare hänger på väggen och tänger ligger uppradade, möjligen på en arbetsbänk. Denna avbildning har stora likheter med vad vi känner till om hantverkets attribut från historisk tid. Detta antyder att de förhistoriska smedjorna i mångt och mycket kan ha liknat de historiskt kända vad gäller byggnadssätt, rumslig organisation och redskap.
Även fyndmaterialet från smedjan i Pryssgården är spännande. I ässjan fanns fynd som visar att både järnsmide samt gjutning av kopparlegering förekommit. Förutom järntenar, glödskal och annan smidesslagg fanns även smältor i kopparlegering samt deglar. Degelfragmenten är av en sluten typ. Föremålen från smedjan visar att den lokala smeden har behärskat ett flermetallhantverk, redan under 200-talet e.Kr.
Mer om förhistoriska smedjor och smeder:
Englund, M. & Hjärthner-Holdar, E. 2017. Smeden – en aktör i järnhanteringens långa kedja. I: Beronius Jörpeland, L., Göthberg, H., Seiler, A. & Wikborg, J. (red.). at Upsalum – människor och landskapande. Utbyggnad av Ostkustbanan genom Gamla Uppsala. Arkeologerna, Statens historiska museer. Rapport 2017:1_1. Stockholm.
