I den tidigare mossen har vi nu fått fram tre generationer vägar; en risbädd, en träbroläggning och en stenlagd väg. Vägarna har övergivits senast på 1600-talet, när huvudvägen genom Östergötland fick en ny sträckning förbi Löfstad slott.

Mellan träden syns hålvägen, som sedan har fortsatt ut och anslutit till en träbroläggning i mossen. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.

Den yngsta vägen, upp till åtta meter bred och med en stenlagd vägbana, var känd sedan tidigare. Den har kunnat följas i en cirka 100 meter lång sträcka genom mossen. Vägen verkar ha varit i bruk åtminstone fram till vägomläggningen på 1600-talet men när den anlades är svårare att säga i nuläget.

Den stenlagda vägen har gått ungefär där arkeologerna Maria Petersson, Katarina Österström och Marita Sjölin står. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.

Förekomsten av grankvistar under vägen ger en fingervisning om dateringen. Detta trädslag gör sin introduktion i våra trakter först kring år 0 och från början fanns det endast mer enstaka bestånd. Utifrån tidigare kända vägar med liknande konstruktion är det troligt att stenvägen anlades först under senare delen av järnåldern eller möjligen först under medeltiden.

Den stenlagda vägen är välvd och med antydan till hjulspår i vägbeläggningen. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
I vägområdet har vi hittat olika modeller av hästskor. Den stora är från 1800-1900-talen och de båda andra från medeltiden eller 1600-talet. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.

Ett tiotal meter från den stenlagda vägen har vi fått fram en trälagd väg. Broläggningen har byggts med tvärgående längsgående kluvna stockar, som vilat på längsgående timmer. Får att hålla konstruktionen på plats har spetsade störar slagits ner, framför allt i vägens kanter. Träbroläggningen har varit cirka fyra meter bred och har fortsatt vidare upp mot hålvägen, som leder upp till två mycket stora gravar.

Katarina Österström rensar fram träbroläggningen. I förgrunden syns störarna, som har hållit konstruktionen på plats. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.

Störarna är mycket välbevarade och vi hoppas på de går att datera med denrokronologisk analys. I dagsläget tolkar vi träbroläggningen som äldre än den stenlagda vägen, sannolikt från järnåldern.

Störarna i träbroläggningen hade tydliga huggspår. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.

Under träbroläggningen, cirka en meter under dagens markyta, har vi undersökt ett fyra meter brett parti med en risbädd. Större delen av risbädden bestod av grenar och kvistar och en handfull av dem hade tydliga huggspår. Risbädden låg förskjuten i sidled i förhållande till träbroläggningen. Detta innebär att vi här har hittat lämningarna efter ytterligare en, ännu äldre, vägsträckning.

En meter under markytan fanns en risbädd med kvistar och grenar. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.

Förra veckan var vår paleoekolog Santeri Vanhanen och besökte oss i fält. Han gjorde en första bedömning av trädslagen i träbroläggningen och risbädden, som han preliminärt tolkade som barrträd. I dagarna håller han på och går igenom materialet mer noggrant i mikroskop och vi väntar spänt på resultaten.

Paleoekolog Santeri Vanhanen studerar trä från träbroläggningen. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.