Arkeologerna har hittat flera tusen år gamla redskap som användes under stenåldern när de stora dösarna restes i Flackarp utanför Lund. Men även spår från senare tider har dykt upp i form av järnåldershus med husoffer – ett miniatyrlerkärl, en grisbete, en hjorthornstagg och en vridkvarn – begravdes i stolphålen.
Undersökningen vid Flackarp börjar närma sig sitt slut och vi har några spännande veckor bakom oss med utgrävningar av flera intressanta konstruktioner och fina fynd från olika tidsperioder. Totalt har vi nu undersökt åtta nedplöjda dösar av skilda typer, både lång- och runddösar. Det finns ytterligare en möjlig dös som håller på att undersökas, och den utgrävningen avslutas först nästa vecka. I en av dösarna har vi hittat en så kallad skivyxa som troligen använts för bearbetning av trä- och benföremål, kanske i samband med byggandet av dösen.
Dessutom har vi hittat lämningar efter resta stenar som stått mellan och runt omkring dösarna. Kanske har de utgjort symboliska representationer av anfäder vars fysiska kvarlevor inte begravts på platsen. I en av fundamentsgroparna för en rest sten hittade vi en offernedläggelse bestående av fyra flintskäror. Skärorna har använts för skörd av säd eller vass som använts som takbeklädnad på hus. Skärorna kan dateras till slutet av stenåldern och bronsåldern så de hör inte till dösarnas konstruktions- och användningsfas. Möjligen har de lagts ned intill en rest sten som uppförts vid en dös under tidigneolitikum, cirka 3600–3300 f. Kr., eller så har man rest en sten intill en gammal dös under senneolitikum-bronsålder och lagt ned skärorna i gropen. Båda tolkningarna är möjliga och lika intressanta.
I gropen med underdelen av en rest sten (en så kallad menhir) kvar i gropen, som vi berättade om i det förra blogginlägget, hittade vi ytterligare en flintskära. Den låg under stenpackningen som stöttat den resta stenen, vilket talar för att den rests efter att de närliggande dösarna tagits ur aktivt bruk. Utifrån gropens djup på cirka 1 meter och storleken på den återstående delen av stenen kan man anta att menhiren varit mycket hög, kanske 3–5 meter. Ett borrhål i stenen visar att den har sprängts av i modern tid.
Inom de delar av undersökningsytan som använts under järnåldern har flera välbevarade långhus med fina fynd av husoffer bestående av en vridkvarn, ett miniatyrlerkärl eller en mugg samt en hjorthornstagg och en grisbete hittats i några av stolphålen som ingår i ett långhus från yngre romersk järnålder–folkvandringstid. Husoffer var vanliga i olika typer av byggnader, och förmodligen har de lagts ned för att få god lycka och skydda mot onda krafter och eldsvådor. Dessutom har vi undersökt flera lertäktsgropar, avfallsgropar och förvaringsgropar som innehöll bland annat keramik och djur- samt människoben.
Det avslutande arbetet pågår nu under sex intensiva dagar, den sista dagen i fält är den 28 juni. Vi återkommer med fler blogginlägg om fyndbearbetningen, naturvetenskapliga analyser och rapportskrivningen. Det spännande arbetet fortsätter!
