Mossar och våtmarker är såväl goda geologiska arkiv som presumtiva ”fällor” arkeologiskt material. Möjligheterna är stora att finna fynd och lämningar in situ, det vill säga i orört läge. Ofta kan dessa dateras till förhistoriens samtliga tidsperioder. Lösfynd i form av ben eller fasta anläggningar i trä är vanligt förekommande. Igenväxande mossmarker kan även dölja boplatslämningar i form av fynd och utkastlager.
Parallellt med sökandet efter stenålderslämningar på land pågår därför också ett våtmarksprojekt som en del av utredningsarbetet. Jonas, en av Arkeologernas paleoekologer, kommer under veckan att borra i ett flertal mossmarker med sk ”ryssborr” i syfte att bl a bedöma deras tillblivelse.
Dessutom kommer vi att schakta i anslutande mossar till några av de boplatslägen som utreds med förhoppning om att hitta deponerade fynd.
