Den nionde december var det dags att packa ihop och lämna Toarp för att fortsätta arbetet inomhus. Med oss in har vi en mängd fynd, prover, dokumentation, fotografier och ritningar som nu ska analyseras och bearbetas. Redan nu kan vi konstatera att den lilla grävningsytan på flera sätt överträffat förväntningarna, även om vädret tidvis varit något av en utmaning. Som i slutet av november när snön kom.
Till det mest intressanta hör medeltidsgårdens norrlänga, med sina välbevarade kulturlagersekvenser – det vill säga golvlämningar överlagrade av brukningslager och raseringslager – från omkring 600 år. Här tycks det ha stått ett långsträckt bostadshus kontinuerligt från etableringen i början av 1200-talet till enskiftet i början av 1800-talet. Nedan syns en bit av huset i genomskärning. De många lagren ligger tätt, och motsvarar många händelser över lång tid. Men eftersom vi också grävt ut större ytor i plan vet vi mer om de olika faserna i husets historia. Det är uppenbart att Toarps by har en lång historia, trots att dess äldsta bevarade omnämnande i skrift är från 1500-talet.
Men också före 1200-talet fanns det hus på platsen. Strax öster om den medeltida längan framkom välbevarade spår efter tre stora grophus, som att döma av fyndmaterialet är från vikingatid/tidig medeltid. Särskilt intressanta blir de i relation till kungalevet Oxie, och andra samtida spår i närheten, som det 26 meter långa trelleborgshus som undersöktes på 1990-talet sluttningen sydöst om grophusen.
Tillsammans med prover och fynd, bland annat en hel del fin Östersjökeramik och metallfynd av speciellt slag, ger de goda förutsättningar att både skriva om Toarps historia, och lägga ytterligare några pusselbitar till kunskapen om sydvästra Skåne och dess kontakter med omvärlden under vikingatid och medeltid. Fortsättning följer.
