En kvinna begravdes för cirka 2000 år sedan uppe på berget i Munkedal och utsikten på höjden är än idag vidsträckt. Vid en arkeologisk undersökning av graven hittades bland annat keramik, en ornerad benkam och vackra fibulor men även en guldberlock som personen fått med sig som gravgåvor.

Graven anlades på en plats med vidsträckt utsikt över landskapet. Foto: Arkeologerna 

Under våren 2020 undersöktes en delvis skadad gravhög i Munkedal i Bohuslän. Gravhögen var belägen på ett större bergsmassiv ungefär femtio meter över dagens havsnivå. Från graven har man en vidsträckt utsikt över flacka dalgångar och intilliggande bergsområden.

Vid förundersökningen konstaterades att graven var oval, som störst fjorton meter och närmare en meter hög. I centrum av högen fanns två flacka gropar och en långsmal nästan två meter lång berghäll.

Hösten 2020 var det dags att undersöka graven i sin helhet. Samtidigt som öronbedövande krossning av berg till olika stenfraktioner och sprängning av berget ägde rum så pågick den arkeologiska undersökningen av graven. Det spektakulära läget nära krönet av ett berg gjorde att förväntningarna högt ställda. Det finns i Bohuslän få gravar i denna typ av läge som är undersökta av arkeologer.

I hällande oktoberregn grävde vi igenom ett jordlager som var omkring 20 centimeter tjockt. Under detta jordlager fanns ett lager med sten i olika storlekar.

Personen var inte kremerad

Högen, eller snarare stensättningen, visade tydliga tecken på att vara skadad. Förutom groparna i mitten var ena sidan bortgrävd i samband med en sandtäckt.

I fyllningen mellan stenarna hittade vi brända ben som troligen kommer från ett kremeringsbål. Bland benen fanns flera keramikskärvor. I botten av gravhögen under all jord och sten fanns en oval grop drygt 2 meter lång och 70 centimeter bred. I den sydöstra änden av gropen, under en stor stenhäll, hittade vi delar av dräktspännen, så kallade bronsfibulor, en del av en benkam, emaljen från tänder och en helt fantastiskt vacker guldberlock. I hela Sverige finns det bara en handfull liknande berlocker. I gropen har en människa gravlagts. Fyndet är ovanligt, då den bohuslänska jorden har ett alltför lågt ph-värde, så ben eller annat organiskt material bevaras sällan . Det som kan finnas kvar är tandemalj och här i Munkedal har bevisligen en människa, som inte först kremerats, gravlagts.

Översikt av högen, bilden är tagen med drönare. Foto: Arkeologerna CC-BY

En ovanlig guldberlock

Dessa päronformade berlocker är en typ av guldföremål som först kom till Norden och som sägs inleda det som kommit att kallas för Nordens guldålder. I Sverige finns endast en handfull av guldberlocker liknade den som hittades i Munkedal. Formmässigt har den sitt ursprung i östra Medelhavet och området kring Svarta havet.

Ser man på berlocken i närbild så slås man av skickligheten i hantverket. Små tvinnade trådar av guld pryder stora delar av hänget. Dessa pålagda guldtrådar kallas för filigran och smyckena för filigransmycken. Hur har då smycket hamnat i en grav på en bergshöjd i Munkedal i Bohuslän? Svaret är inte entydigt och det finns flera möjligheter. Antingen har smycket nått våra breddgrader via olika handelstransaktioner eller så har någon med kunskap om hantverket valt att etablera sig här. Det finns också en möjlighet, som kanske är mest sannolik, att nordbor lärt sig tillverkningen på andra platser och sedan öppnat verkstäder hemma.

En ytterligare tolkning är att den gravlagda, innan hen avlidit, varit på resande fot från kontinenten. Det sistnämnda förslaget kan eventuellt den kommande strontiumanalysen ge upplysningar om. Det vi med säkerhet kan säga är att guldföremålet var mycket värdefullt, inte bara på grund av att det var gjort av guld, utan kanske framför allt för det arbete som krävdes vid tillverkningen. Man kan undra vem som bar det och varför. Var det enbart en statusmarkör eller hade det ett symboliskt värde ut över det rent ekonomiska.

I Sverige finns endast en handfull av guldberlocker liknade den som hittades i Munkedal. Foto: Arkeologerna CC-BY

”Inte bara guld”

Graven i Munkedal fortsätter att överraska. Inte anade vi att denna förstörda och tillsynes oansenliga grav skulle visa sig innehålla så mycket intressant. Vi har nu fått tillbaka de metallföremål som vi efter fältarbetet lämnade in för konservering. På förhand visste vi att det rörde sig om dräktspännen, så kallade fibulor. Det vi inte kände till var att det på två par fanns rester kvar efter det tyg den varit fäst på. Det vävda tyget var av ull och har troligen suttit på den hellånga hängselklänning som bars över särken av linne.

Av analysen av ben och tänder har vi fått veta att det rör sig om en individ som dött vid en ålder av 16–20 år.

Det är lätt att föreställa sig den unga kvinnan som närmare 2 000 år sedan fick sin sista vila här på berget i Munkedal, hur hon lagts ner i en grävd grop i sin klänning med de vackra spännerna fästa vid vardera sida och med en guldberlock hängande runt halsen. Varför dog hon, varför begravdes hon här, kom hon härifrån eller var hon bara på genomresa då hon drabbades av någon olycka eller sjukdom? Alla frågor kan vi inte besvara men var hon var uppväxt hoppas vi via strontiumanalys snart få reda på.

Rester av tyg hittades på fibulorna. Foto: Studio Västsvensk Konservering

Foto: Studio Västsvensk Konservering

Foto: Studio Västsvensk Konservering

Vad händer nu?

Väl inkommen från fältet påbörjas registreringen av det inplockade materialet och de prover som tagits. Olika material och jordprover ska skickas iväg för analys.

Tänderna ska skickas till ett laboratorium i USA för att via analys av strontium få en uppfattning varifrån personen kommer ifrån och är uppväxt. Vi vill också veta om de brända benen som hittades lite varstans är djurben eller  kommer från människa. Det senare vore något märkligt då det innebär att här även har nedlagts kvarlevor av människor som kremerats.

Analys av keramiken kan ge oss en uppfattning om vad för slags kärl som skärvorna vi hittade härrör ifrån, om de är lokalt tillverkade och under vilken tidsperiod de användes. Bronsföremålen är just nu på konservering och när denna är gjord kan vi se vilken typ av dräktspännen det rör sig om och därmed förhoppningsvis kunna fastställa när de kan ha burits. Den jord som samlats in ska också analyseras. Fick den gravlagda med sig spannmål, medicinska växter eller annat växtmaterial? När alla analyser är klara har vi en bättre uppfattning om vad som hänt på platsen och vem som blev begravd här.

Delar av en ornerad benkam hittades också i graven. Foto: Arkeologerna CC-BY