Tyska handelsmän kan ha medverkat när den spännande medeltida Vårfrukyrkan i Skänninge byggdes. På grund av dräneringsarbete genomfördes arkeologiska undersökningar av de byggnader som legat utmed den södra och norra fasaden.
I Skänninge fanns under 1200-talet flera tyska handelsmän, en del av dem bodde permanent i staden. Vårfrukyrkan kallades under medeltiden för Garpekyrkan, där ”garpar” var ett smeknamn för tyskar. Det betyder att de tyska handelsmännen på något sätt troligen bidrog till uppförandet av kyrkan, som kom att tjäna som stadens kyrka. Möjligen var även kungen involverad i byggprojektet. Kyrkan omnämns som ett så kallat ”regalt pastorat”, något som tyder på att det var han som ägde marken.
Den första kända kyrkoherden i Vårfru var Nils Kettilsson (Hwit), en adelsman som valdes till biskop i Västerås stift år 1300 och därefter utsågs till ärkebiskop 1305. Kyrkan bör därmed ha varit uppförd senast i slutet av 1200-talet.
Vårfrukyrkan är byggd helt i tegel, ett byggnadsmaterial som var nytt och exklusivt under 1200-talet på våra breddgrader. Planformen är gotisk, med ett enda rum. Den är treskeppig med ett förhöjt mittskepp. Tornet är byggt ovanför långhusets västra del. Kyrkan är förmodligen en av få i sitt slag eftersom många kyrkor revs i samband med reformationen, bara i Skänninge förstördes kyrkorna S:t Martin, S:t Olof och Allhelgona och Vårfru blev socknens kyrka.
Dansk ockupation
Vårfrukyrkan klarade sig under det danska fälttåget och befälhavaren Gert Rantzaus härjningar under Nordiska sjuårskriget då flera av landskapets kyrkor ödelades. Kyrkan ingick nämligen i den danska truppens härläger under ockupationen. Men kyrkan har därefter härjats av eld. Som en följd av detta fick tornhuven i slutet av 1700-talet det utseende som det har idag och de nuvarande valven slogs i slutet av 1800-talet.
Hela kyrkan var tidigare dekorerad med målningar. De har daterats till 1360 – 1380-tal eftersom drottsen Bo Jonssons (grip) vapensköld var avbildad på fyra platser i korvalven. Han kan ha bekostat målningarna eller varit kyrkans välgörare i någon form.
Äldre avbildningar av kyrkan visar ett vapenhus i söder och möjligen även ett benhus bredvid. På nordsidan syns en stor utbyggnad som rymde sakristia, kapell och vapenhus. Byggnaderna revs under 1700- eller i början av 1800-talet. Det är de här delarna som framför allt kommer att beröras av det planerade dräneringsarbetet.
Läs mer om kyrkan i Ett kyrkligt centrum.
