Den arkeologiska undersökningen i Häljarp har snart pågått i fyra veckor och är nu inne i sitt slutskede. Inom den drygt 8 000 kvadratmeter stora undersökningsytan utmed Saxån är det två tidsperioder som dominerar fornlämningsbilden.

Rännorna som kan vara lämningar efter ett hägnadssystem från äldre stenålder under utgrävning. Foto: Magnus Andersson.

Under en period av yngre stenålder, för drygt 5 000 år sedan, då havet stod upptill fyra meter högre än idag och Saxån utgjorde en havsvik, har vi funnit bebyggelselämningar i form av två långhus och två hyddor. Dateringen av bebyggelsen är än så länge preliminär men bygger på konstruktionsdetaljer och enstaka keramikfynd.

Långhusen är av en typ som har benämnts Dagstorphus typ 1, uppkallad efter huslämningar som undersöktes 1998 vid Dagstorp, cirka 10 kilometer österut längs Saxån och Välabäckens vattensystem. Dessa hus var, precis som de här undersökta husen i Häljarp, små och trapetsoidformade, ca 7–10 meter långa och 4–5 meter breda.

Hus 1 i Häljarp. De vita klossarna visar spåren efter stolpar som burit väggar och gavlar medan de röda klossarna visar spåren efter den takbärande konstruktionen. Foto: Magnus Andersson

Hyddorna är små och runda, ca 4×3 meter, med en centralt placerad eldstad. I hydda 1 indikerar den avlånga eldstaden, riktad mot ingången, på att en stock successivt har skjutits in och underhållit härden.

Hydda 1 med nedsänkt golvyta och en centralt placerad eldstad. Färgningarna efter stolpar som burit väggarna är tydliga och har på fotot markerats med vita klossar. Foto: Magnus Andersson.

Vid sidan av hus- och hyddlämningarna från yngre stenålder domineras undersökningsytan av ett system av rännor som sträcker sig i VNV-OSO riktning, en del drygt 30 meter långa. Rännorna ligger på områdets högsta punkt, ca nio meter över havet. I norr sluttar det brant ner mot Saxån och även i söder är det markerade sluttningar. Precis vid undersökningsområdet är denna höjdrygg som smalast. I samband med förundersökningen daterades en av dessa rännor och en grop i rännas förlängning till äldre stenålder (dvs. tidigmesolitikum 9 169+45 BP respektive 9 328+50 BP gjort på träkol från tall). Fyndmaterialet är begränsat men under den nu pågående undersökningen har enstaka fragment av mikrospån och ett fragment av en mikrospånkärna påträffats i rännorna som styrker denna datering.

Rännorna är grunda och fragmentariska men färgningar efter stolpar eller pinnar kan bitvis urskiljas. Några av rännorna som löper parallellt bildar en strutformad konstruktion. Eventuellt är det spår av ett hägnadssystem. Längst i väster, i anslutning till rännorna, finns en större grop, ca 1 meter djup och 2,5 meter i diameter.

Rännorna på Häljarpsundersökningen. Höjdkurvorna visar hur det sluttar brant åt norr och söder.
Fragment av en mikrospånkärna (cirka 4 centimeter hög) från en av rännorna

Tolkningen av rännorna är ännu osäker. En jämförande analys måste göras och fler 14C dateringar av träkol krävs. Rännorna placering just på en avsmalnande höjdrygg indikerar emellertid att det skulle kunna röra sig om en fångstanordning från äldre stenålder. Viltet kan här ha drivits genom ett strutformat hägnadssystem mot väntande jägare eller mot ett fångstgropssystem.