Någon gång under vikingatid bestämde sig invånarna i Sylta, strax norr om dagens Köping, för att anlägga ett nytt gravfält. Platsen där döda anhöriga skulle få sin sista vila var förmodligen noga utvald. En naturlig och välexponerad kulle, med vida utsikt mot det omgivande slättlandskapet. I fjärran skymtade man den monumentala och ståtliga Ströbohögen, och i närheten fanns viktiga transportleder i form av vattendrag och en landsväg.
Gravfältet verkar ha varit i bruk under större delen av vikingatiden och när det övergavs, troligen under 1000-talet, hade det blivit rätt så stort, med drygt ett femtiotal gravar.
I skymundan, och återupptäckt
Kartor som avbildar Syltas ägor under 1700-tal och framåt låter oss förstå att gravfältet under historisk tid länge legat i betesmark. Det mest dramatiska som hände på platsen under århundraden var förmodligen boskapens kontinuerliga trampande och stillsamma jakt på frodiga grästuvor.
Men på 1960-talet blev det ändring på det, när den nya landsvägen skulle dras fram. Då fick arkeologer för första gången undersöka en del av gravfältet. Totalt berördes ett femtontal gravar i form av runda stensättningar, som innehöll brända ben, keramik samt föremål som pärlor, kammar och knivar.
Många spännande saker att berätta om
Fort ska det gå i dagens samhälle, och detta gäller inte minst kommunikationerna. När E18 nu ska byggas om till motorvägsstandard mellan Köping och Västjädra måste mark friläggas längs med hela sträckan, och en av platserna som berörs är just Sylta.
Av denna anledning har vi nu undersökt resterande delar av gravfältet. Fältarbetet pågick fram till helt nyligen och när vi blickar bakåt får vi en riktig wow-upplevelse. Vilken spännande fornlämning det rör sig om! I kommande blogginlägg kommer vi att berätta om bland annat omsorgsfullt byggda stensättningar, gåtfulla stenkonstruktioner som fått arbetsnamnet ”gravlänkar” samt föremål som vittnar om de begravdas dräkter och sociala ställning. Och det blir också en del om hästar med praktfull mundering, tuffa ryttare från Köpingstrakten och varför inte lite ljud à la vikingatid.
Håll till godo, fortsättning följer…
