I det medeltida Sverige uppfördes stadsmurar runt Visby, Stockholm, Viborg på Karelska näset i nuvarande Ryssland och Kalmar. Nu i veckan har vi undersökt ungefär en promille av den medeltida stadsmurens sträckning.
Idag är det möjligt att se framgrävda och restaurerade brottstycken av den medeltida stadsmuren på några ställen i Gamla stan i Kalmar. Omkring 70 meter av stadsmurens södra sträckning finns till exempel söder om Skansgatan. Muren kan följas västerut från den Mosaiska kyrkogården och muravsnittet avslutas i väster med grunden till ett runt torn. Nu under veckan har vi undersökt ett kortare parti av den norra sträckningen av stadsmuren öster om Slottshotellet.
Stadsmurar runt städer
Byggen av försvarsmurar runt städer har utförts sedan antiken. Flera stadsmurar som omger städerna i södra Europa började redan uppföras under det romerska rikets period. I Norden var det framför allt i Danmark som stadsmurar byggdes och det uppfördes till exempel murar i Malmö och Landskrona. Idag kan man se rester efter den medeltida stadsmuren i Åhus, som var dansk stad fram till början av 1600-talet och som senare kom i svenskt innehav.
Flera arkeologiska undersökningar genom åren
Stadsmuren kring det medeltida Kalmar har blivit föremål för ett flertal arkeologiska undersökningar av varierande omfattning under de senaste 100 åren. Undersökningarna på 1920-talet genomfördes av arkitekten Sven Rosman. Den mångsidige Harald Åkerlund, som bland annat var platsledare för undersökningarna vid Slottsfjärden på 1930-talet, intresserade sig också för stadsmuren. Dessa tidiga utgrävningar genomfördes med 1585 års karta som utgångspunkt för att försöka lokalisera och belysa stadsmurens utseende och utbredning. Därefter har stadsmuren dokumenterats vid flera tillfällen i samband med bland annat ledningsdragningar och byggnationer. Den senaste större utgrävningen gjordes år 2006 inför Kalmar konstmuseums bygge.
Hur såg stadsmuren ut?
Hittillsvarande arkeologiska undersökningar visar att stadsmuren var cirka två meter kraftig, men det finns muravsnitt som är bredare. I vissa fall kan det bero på att man under medeltid och 1500-tal gjort förstärkningsarbeten. Materialet består i regel av obearbetad marksten, men det finns även inslag av kalksten. Det som kommit fram vid undersökningar är i regel grundstenar och inte dagermurar. De senare bröts slutgiltig ner i samband med stadens flyttning till Kvarnholmen.
Visby ringmur är närmare 3,5 kilometer lång och ringmuren i Kalmar har haft en sammanlagd längd på omkring en tredjedel av Visbys. Kalmars stadsmur har anslutit till slottsområdets norra och södra del.
Ringmuren i Visby varierar mellan 7 och 11 meter i höjd och Stockholms 1400-talsmur har beräknats till omkring 6 meter. Den omgivande ringmuren kring Kalmar slott har bedömts vara omkring 8–10 meter hög. Den senares tjocklek har varierat mellan 2–2,7 meter, fullt jämförbar med stadsmuren. Mot bakgrund av detta kan vi nog tänka oss att stadsmuren i Kalmar bör ha varit åtminstone 6 meter hög och högre vid tornen.
Stadsmuren har haft åtminstone 15 marktorn, men det kan funnits ytterligare några. Det är också möjligt att det funnits så kallade sadeltorn, som i Visby. Dessa uppfördes mellan marktornen och ”hängde” i murverket. Flera torn finns utritade på Dominicus Pahrs karta från år 1585 och en del omnämns i den medeltida tänkeboken. Det gäller till exempeI Fångetornet och Garpetornet på norra sidan. I samband med äldre arkeologiska undersökningar har även flera torn lokaliserats.
De flesta av tornen har varit halvrunda, men åtminstone fyra torn i muren har varit fyrkantiga.
Inte mindre än åtta genomgångar i stadsmuren är kända, men samtliga portar har sannolikt inte varit tornförsedda. De tre stora portarna, Norreport, Västerport och Söderport, har samtliga haft fyrkantiga torn. Västerport var belägen vid nuvarande Krusentiernska gården, Söderport låg inom Mosaiska kyrkogården och Norreport var belägen mellan Västerlånggatan och Molinsgatan i norr. Underökningar av Västerport visar att den saknade fällgaller eller vindbrygga. Den stängdes troligen med plankportar med en bom på insidan.
Mot havssidan fanns tre öppningar. Stadsbroporten/Sjöbroporten var den centrala, genom vilken handelsvaror måste passera till och från fartygen. Det är oklart om det funnits något torn vid denna port. På norra sidan omtalas på 1400 – talet ”nordharste watnporten” och söderut år 1500 ”synnersta watn porthin”. Samtliga dessa var troligen till för hamnfolket och där de senare kanske kunde användas för ut- och inpassering nattetid när stadsportarna var tillbommade. De samma gäller möjligen även ”Munkeporten”, en gångport vid Dominikankonventet i sydost. På västsidan låg även ”Timmerporten” vilken är omnämnd i tänkeboken.
När byggdes stadsmuren i Kalmar?
Stadsmuren i Visby uppfördes till stor del i slutet av 1200-talet. Det finns emellertid delar som är från 1100-talet, bland annat Kuretornet vid stadens norra hamninlopp. I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet byggdes ett flertal torn. På 1350-talet gjordes en större ombyggnation då man höjde och förstärkte murverken. Den äldsta muren i Stockholm, som byggdes kring Stadsholmen, anses vara byggd i slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Den yngre stadsmuren byggdes under 1400- och 1500-talet. Stadsmuren i Viborg uppfördes också i ett senare skede, slutet av 1400- talet.
Ringmuren runt Kalmar slott uppfördes i slutet av 1200-talet och byggdes ut söderut under 1300-talet. Stadsmuren byggdes efter att slottets första ringmur stod färdig. Hittillsvarande arkeologiska resultat från stadsområdet tyder på att stadsmuren påbörjades under första halvan av 1300-talet. Detta pekar mot att stadsmuren kanske är något yngre än de i Visby och Stockholm, men att uppförandet i Kalmar försiggick parallellt med byggnadsarbeten på de andra stadsmurarna.
