Drygt en vecka har gått sedan vi började undersökningen i Linnéträdgården och redan nu har vi fått fram grunden till prefektgårdens uthus. Husgrunden är cirka 15 meter lång, knappt sex meter bred med två rum som har delats upp av ett portlider, som var entrén till gårdens ekonomidel.
Rummen har varit ungefär lika stora och försedda med kraftiga, rektangulära stenfundament till eldstäder. Att det funnits eldstäder i byggnaden indikerar att den också har fungerat som bostad och möjligen även som brygg- eller bykhus. I rasmassorna efter huset fanns bara tegel vid spisfundamenten, vilket visar på murade skorstensstockar. Det fanns inte heller stenar i massorna, vilket gör att byggnaden troligen har varit timrad.
I och under rasmassorna norr om byggnaden fanns även stora mängder sopor som matavfall (djurben och fiskben), hushållskeramik och vackra vita fajansfat med blå dekor, som använts när maten serverades hemma hos Linnés. Djurbenen kommer att analyseras av vår osteolog Ola Magnell. Resultaten från art- och åldersbestämningarna av det osteologiska materialet ger då information om kosthåll och kontakter på 1700-talets prefektgård.
Söder om husgrunden har vi undersökt ett mindre parti av en odlingsbädd i lustträdgården, som fanns mellan bostadshuset och det aktuella uthuset på 1700-talet. I fredags var vår arkeobotaniker Jens Heimdahl i fält och sökte igenom jorden översiktligt. Och jordprovet från odlingsbädden fanns det växtrester från bland annat medicinalväxterna lungrot och spikklubba men även efter bondtobak och en liljeväxt, möjligen en krollilja. Vi kommer att försätta att analysera jordprover i jakt på vad som odlats i prefektgården – mer om detta i en kommande blogg!