De senaste veckorna har vi undersökt ett par gåtfulla grunder i Söderportsgatan i Kalmar. Bebyggelsen låg på medeltiden på en tomt utmed norra sidan av den medeltida Smedjegatan.
I samband med de senaste två veckornas utgrävningar i Gamla stan i Kalmar har vi undersökt två medeltida grunder i Söderportsgatan. Vi är i nuläget inte klara med tolkningarna av dem. Bägge skiljer sig i utförande från de bebyggelselämningar som vi tidigare undersökt i området. Bebyggelsen låg på en tomt som funnits utmed norra sidan av den nu försvunna Smedjegatan, som strax österut korsade sträckningen av den medeltida Söderportsgatan i nuvarande kvarteret Akacian.
En mäktig grund
Vi hade möjlighet att gräva ut omkring fem meter av den östra grunden. Den fortsätter utanför schakten både i norr och söder. Byggnaden kan således ha haft en betydligt längre utbredning. Väggen är ungefär en meter bred och dimensionen på grunden pekar mot att det varit ett sten- eller tegelhus. Invändigt fanns rester av bland annat ett kalkstensgolv. Vi har också hittat en ingång med tröskel i väggen. Huset var uppfört så tidigt som i slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet. De olika ombyggnaderna tyder på att det varit i bruk under flera hundra år.
Ett fundament – till vad?
En grund eller ett fundament påträffades 2–3 meter västerut nu i veckan. Den fyrkantiga stenkonstruktionen har burit upp något, kanske en mindre byggnad eller, kanske mest sannolikt, fungerat som fundament till en spis eller ugn. I nuläget vet vi inte säkert om det rör sig om en fristående byggnad eller om den ingått i samma byggnad som den ovan beskrivna grunden.
Till sist – en kanna
En botten från en kanna i så kallat protostengods sticker ut bland veckans fynd i Söderportsgatan. Kannan är kanske tillverkad i Tyskland omkring 1300. Här fanns leror som man kunde bränna till avsevärt högre temperaturer än lergodset. Till en början hade man inte kunskapen att bränna keramiken så att lerorna smälte samman fullständigt (sintringen) och godset blev ganska grovt i sin utformning. Man tillverkade framför allt kärl som krus och kannor, vilka användes för servering eller till att dricka ur. Bränningsmetoderna utvecklades under 1300- och 1400-talet så godset smälte samman helt och kärlen fick en annan struktur, det som kallas stengods.