Vintern gick i en rasande takt och innan vi visste ordet av var det dags att bege sig ut till Asmundtorp igen. Sedan i måndags är vi i gång med den sista av två säsonger och om allt går enligt planerna är vi klara lagom till midsommar. I år befinner vi oss en smula längre österut, men fortfarande på samma åkerlapp som i höstas. Arbetet med att bana av matjorden med grävmaskin är i full gång och för varje dag blottläggs allt fler arkeologiska lämningar.
En ny fältsäsong tar sin början
Så här i början av en ny fältsäsong kan det kännas passande med en lite resumé av höstens undersökning: Undersökningens totala yta är cirka 35 000 kvadratmeter och hittills har knappt hälften av den undersökts. Som vi tidigare nämnt i våra blogginlägg visade det sig att ett större antal hus legat på platsen, närmare bestämt 15 stycken. Att vi påträffat så pass många hus känns extra roligt då det under förundersökningen var svårt att få ihop de många stolphålen till några egentliga konstruktioner. Det är dock värt att ha i åtanke att vid en förundersökning tas bara mindre schakt upp, vilket gör det svårare att få en ordentlig överblick. Det blir betydligt enklare när större områden banas av.
Huslämningar avtecknar sig i form av stolphål, det vill säga mörkfärgningar i marken som visar var de takbärande stolparna har stått. I vissa fall kan även stolphål efter väggstolpar vara bevarade och på så sätt göra det lättare att uppskatta husets totala kvadratmeteryta. Men det är inte alltid så lätt att reda ordning i vad som kan te sig som en villervalla av stolphål/färgningar i marken. Det blir tydligt när man tittar på en plankarta (se bild).
Dateringar, hus och järn
Husen vi hittat dateras preliminärt till järnålder (ca 500 f.Kr. till omkring 1050 e.Kr.) och ligger i första hand i de södra delarna av området, nära sluttningen ned mot Braån. Nära den befintliga hembygdsgården hittades långhus som troligen är från folkvandringstid eller vendeltid (omkring 400–800 e.Kr.). Inte långt därifrån framkom ett hus som skiljde sig något från de andra. Stolphålen hade väl tilltagen omkrets och visade sig vid närmre undersökning vara rejält djupa. I väggrännorna låg lerklining som ursprungligen suttit på husets väggar. Under en del av väggrännan låg dessutom tre ämnesjärn (råämnen av järn) med en sammanlagd vikt på mer än 10 (!) kg. Varför de hamnat där, och hur gamla de är kan vi inte svara på i nuläget. Men förhoppningen är att vi med hjälp av naturvetenskapliga analyser ska kunna datera järnet. Huset låg relativt ensamt och en tolkning är att det kan röra sig om en liten hall eller ett kulthus. I en annan del av det undersökta området hittades hus som daterats till viktingatid. Ett stort antal härdar och gropar såg också dagens ljus i höstas. Om dessa är samtida med husen återstår att se när analyssvaren kommer.
I tidigare blogginlägg har även nämnts att ett antal metallfynd framkom i samband med att matjorden banades av. Flera av dem kan dateras till järnåldern och ett par av de extra tjusiga antyder att boplatsen har varit en del av en högstatusmiljö under vikingatiden. Gå gärna in och kika på det gamla blogginlägget om metallfynden om ni har missat det!
Fler blogginlägg utlovas framöver, liksom inlägg på våra sociala medier (Instagram och Facebook.) Nu ser vi med spänning fram emot vad våren har att erbjuda!
