Medan våren knoppas i Domkyrkoparken pågår det just nu en arkeologisk undersökning här. Orsaken är att Tekniska verken i Linköping AB schaktar för ny fjärrvärme till flera fastigheter. Domkyrkoparken har varit kyrkogård för Linköpings invånare från 1100-talet fram till 1811. Under tidigare undersökningar i parken har man påträffat en stor mängd gravar från samtliga tidsperioder.
Det man tidigare bland annat kunnat se är att från den äldsta perioden, 1100–1200-talen, främst har varit vuxna män som gravlagts invid domkyrkan. Dessa kan ha varit knutna till kyrkan eller byggnadshyttan, men detta förändras och de gravlagda blir mer representativ befolkningen. Mot slutet av kyrkogårdens användande införs ett linjegravssystem då man oavsett personens status, kön eller församlingstillhörighet placerat gravarna i rader efter hand som de avlidit. Över tid förekommer också mer gravgåvor där gravsättet har förändrats och får en mer personlig karaktär. Få föremål följde med i graven under medeltid men senare förekommer kläder, mynt, ringar och begravningskronor.
Schaktet löper just nu ungefär parallellt med och cirka åtta meter från södra kyrkogårdsmuren. Tre gravlagda unga individer har hittills påträffats. Två av dessa hade varit svepta där vi fann flera knappnålar som man fäst tyget med som lindats om barnen. Ett av barnen hade fått en begravningskrona av blommor lagd på hjässan, en sed som framträder under 1600-talet hos begravda flickor och unga ogifta kvinnor vigda till Kristi brud. Även hos nyfödda förekom begravningskronor och barnet vi undersökte hade förmodligen inte uppnått ett års ålder ens. Att flera unga individer påträffats är inget förvånande. Osteologiska undersökningar av domkyrkans gravlagda kring sekelskiftet 1800 har visat att nästan hälften dog innan vuxen ålder. Sjukdomar, dålig hygien och matbrist har varit vardagliga bekymmer under denna tid som orsakat lidanden och slutlig död.
Lästips: Liunga. Kaupinga. Kulturhistoria och arkeologi i Linköpingsbygden. Anders Kaliff & Göran Tagesson (Red.)
