En anledning till att de obesuttnas arkeologiska arv ofta blir undersökt i all hast, eller inte alls, är att lämningarna upptäcks först när vi arkeologer undersöker någonting annat, till exempel en förhistorisk boplats, en fossil åker eller ett gravfält. Den obesuttna bebyggelsen under 1700- och 1800-talen byggdes sällan på helt jungfrulig mark. Torparna är den sista länken i en lång kedja av människor som bott och använt platsen på många sätt. ”Under” torpet kan såväl en medeltida gård som en förhistorisk boplats, odling eller gravfält finnas.

Bilden visar en husgrund, där spisröset är den kvadratiska samling av tätt liggande stenar som syns strax till vänster i bildens mitt. Runt omkring syns arkeologer i full färd med att undersöka ett stort gravfält från yngre järnåldern. Husgrunden ligger i sin helhet ovanpå en av dessa gravarna.

Projektet ”De obesuttnas arkeologi och kulturarv” är inne på slutspurten, och det är dags att lyfta något av resultaten. Ett mönster som visar sig i de arkeologiska rapporterna är att torpet eller backstugan ibland inte uppmärksammas förrän i den sista fasen, den arkeologiska slutundersökningen, av en förhistorisk plats. När så sker finns i regel varken pengar, tid eller formulerade frågor för att inkludera den historiska fasen på genomtänkt sätt.

Denna överrumpling skulle kunna undvikas om man väljer att väga in landskapsperspektivet och platskontinuiteten oavsett vilken typ av arkeologisk lämning man har framför sig – alltså en uppmärksamhet på hur och varför en viss plats omväxlande utnyttjats och övergivits i takt med den långa tidens vågrörelser. Ett av arkeologins viktiga bidrag är potentialen att visa just långtidsperspektivet i landskapshistorien. Den kan åskådliggöras och berättas genom arkeologiska metoder som inventering, kartering och undersökning liksom genom analyser av till exempel fynd och växtfossil, där andra källor saknas eller i bästa fall ger oss fragment av kunskap.

Övergavs under krisår

Det är inte ovanligt att det kring den äldsta, ofta förhistoriska, bebyggelsen finns områden som har varit en slags resursområden och använts på olika sätt över tid. En del platser har varit bebyggda under äldre järnåldern och sedan övergivits under yngre järnåldern, kanske kring den tidens krisår under 500-talet, med pest och klimatförändringar. I början av medeltiden, under 1000–1100-talens befolkningstillväxt, odlades de upp på nytt för att sedan åter lämnas öde efter den stora krisperiod som inleddes med digerdöden 1350 och fortsatte genom hela 1400-talet. Härefter odlades många av de äldre gårdarnas mark upp igen, en del redan under 1500-talet när Gustav Vasa försökte få igång nya gårdar och mer skatteintäkter och andra under 1700- och 1800-talens stora torpexpansion.

Ett torp ovanpå en grav

Det finns många exempel på just detta.

För att illustrera frågan med ett rykande färskt exempel vill vi lyfta den torpruin som just nu lägger ytterligare perspektiv, frågor och utmaningar till den omfattande arkeologiska undersökningen av ett stort vikingatida gravfält utanför Norrköping. Undersökningen pågår för fullt, och i projektets blogg ”Liv och död i Bådstorp” kommer vi i efterhand att berättas om torplämningen.

När man började undersöka av en av gravhögarna visade det sig att en husgrund hade byggts precis ovanpå graven. Stenar ser dessutom ut att ha plockats från kringliggande gravar för att få till ett bra underlag till syll och golv. Ett spisröse finns i ena hörnet. Och nu, när vegetationen är borta och man kan få en chans att se den dåtida markytan, är det frågan om det inte finns både odlingsparceller och rester efter fler byggnader som skymtar, inklämda bland gravarna.

Undflyende arkeologi

Varför blev då detta torp en överraskning? Att det funnits bebyggelse här i närheten – dock inte på platsen för grunden – var känt genom kartor. Det gjordes också sökschakt nära gravhögen i de tidigare arkeologiska skedena, men utan att spår av bebyggelse eller andra verksamheter hittades. Och självklart schaktade man då inte rakt i det som såg ut som, och också är, gravar. Symbiosen mellan graven och huset var ingenting man förväntade sig, eller var beredd på.

Kontentan är – där ser man! Ännu ett exempel på hur uppmärksam man måste vara på att de obesuttnas bebyggelse och verksamheter är undflyende. Inte bara genom att grunderna kan vara osynliga ovanpå markytan, eller att bebyggelsen ofta flyttas, eller att lämningarna är överlagrade av odlingsrösen, utan också genom att ett hus kan byggas ovanpå en grav.

/Pia Nilsson, Martin Hansson, Eva Svensson

Den äldsta kända kartan över torpet (eller gården?).Vid karteringsögonblicket låg bebyggelsen strax utanför byn Kuddbys inägomark. Kartan är ett utsnitt ur en geometrisk avmätning av Kuddby med Bådstorp 1650. Källa: Lantmäteristyrelsens arkiv, akt D57-7:d1:353.