Vi fortsätter på det populära temat vrak! Resterna efter sex fartygslämningar hittades i Varberg i Halland under en arkeologisk undersökning som startade 2019. Fyra är från medeltid eller senmedeltid, ett från 1600-talet och ett kunde inte dateras. Nu kan du läsa mer om de spännande fynden och resultaten kring tre av vraken i en ny rapport.
Rapporten handlar om Varbergsvraken 2, 5 och 6 som undersöktes vinter/vår 2022 i samband med Trafikverkets stora projekt Varbergstunneln. Byggandet av Varbergstunneln i den centrala delen av staden har inneburit en fantastisk möjlighet till att undersöka den ursprungliga strandlinjen och hamnredden.
Arbetet utfördes tillsammans med marinarkeologer och arkeologer från Bohusläns museum, Visuell arkeologi och Kulturmiljö Halland.
– Det har varit otroligt spännande. Vrak 2 är det bäst bevarade av de tre och den enda sammanhängande konstruktionen. Vrak 5 plockades upp i all hast men det var heller inte mycket kvar. Vrak 6 hittades i ett mycket tidspressat område, samtidigt som den stora undersökningen av koggarna pågick så det gällde att snabbt få upp det. Som tur var fanns marinarkeologer och arkeologer redan på plats, säger Elisabet Schager, projektledare på Arkeologerna.
Varbergsvraket 2 var resterna av ett segelfartyg i ek som byggdes under 1530-talets andra hälft. De första bottenstockarna hittades redan 2021 i samband med en nattschaktning då entreprenören skulle slå ner en spont ut mot den befintliga järnvägen. Ingen arkeolog fanns på plats vid den tiden och de hade inte möjlighet att vänta så de drog upp delarna och lade dem vid sidan för att vi skulle kunna titta på dem dagen efter. Med all sannolikhet ligger resten av fartyget kvar på andra sidan sponten.
Timren från vrak 2 och 5 kommer från det halländska/västsvenska ekbeståndet. Fartygen har seglat i vattnen utanför de två medeltida städerna Varberg och Ny Varberg.
– Den senaste tiden har det blivit allt vanligare att hitta bevarade fartygslämningar här på Västkusten. Det har att göra med stora infrastrukturprojekt som ofta ligger i det som på medeltiden och under tidigmodern tid varit vatten och hamnområden.
Vrak 2 var ett klinkbyggt fartyg. De delar som undersöktes var två skrovpartier från fartygets styrbordssida och några spridda timmer. Det fanns ett så kallat berghult fastsatt på utsidan av det ena skrovpartiet, vilket är spännande. Berghulten fungerar som en förstärkande avbärarlist som skyddar skrovet när man till exempel lägger till vid kajen men kan också staga upp överbyggnader. Vi har ett urtag på ovansidan som troligen hade en sådan funktion. Sannolikt har fartyget varit helt eller delvis däckat. Det finns spår av brand på berghultet också vilket är intressant.
Oftast förknippas berghult med kravellbyggda fartyg men förekommer även på klinkbyggda. Kravell är en teknik för båtbyggande, där bordläggningsplankorna läggs mot varandra kant i kant, fästa mot spanten, och inte omlott som hos klinkbyggda. Två samtida exempel på berghult är det spännande Osmundsvraket som hittades i Stockholms skärgård, det är klinkbyggt i furu och tillverkades på 1540-talet liksom Riddarholmsskeppet i Stockholm, klinkbyggt i ek som fällts 1516–1524. Berghulten på vrak 2 var fastsatt på utsidan av bordläggningen precis som på Osmundsvraket.
Vrak 5 var också klinkbyggt. Tidpunkten för fällning kan sättas till någon gång på 1600-talet.
Vrak 6 var däremot ett kravellbyggt segelfartyg i ek och det enda av de tre som hade kölen bevarad. Kölen var en så kallad spunningsköl. Fartygslämningen uppvisar en del spår av holländsk skeppsbyggartradition men den dendrokronologiska analysen kunde dessvärre inte tala om för oss var timren kommer ifrån eller när träden fällts.
– Nu går vi vidare med att färdigställa analyserna av varbergsvraken 3 och 4, våra 1300-talskoggar, så att rapportarbetet kan komma igång på allvar. Det kommer att bli väldigt intressant och vi lär ha mycket spännande att berätta framöver, säger Elisabet Schager.
Läs mer i rapporten Varbergsvraken 2, 5 och 6 (PDF)
