Håkans metalldetektor tjöt till rejält. Han spadade ner i matjorden, vände upp en jordkoka och letade igenom den. Sedan tjoade han själv till, så att vi andra studsade till och fort vände oss. I triumf och ren och skär fyndlycka höll han upp en liten klump och ropade: ”En pilgrimsampulla!” Vilket dyrgrip!
Den knappt 5 centimeter höga tingesten är stöpt i bly. Formen påminner om en liten vas eller flaska, med rund mage och en lite trattformad hals. På ömse sidor av halsen har det suttit små runda hankar. Den är ganska platt. På dess ena sida ståtar ett kors med två tvärarmar och på den andra en blomma, med flera långa smala kronblad. Den här typen av föremål har plockats upp under någon pilgrimsfärd.
Någon barsebäcksbo har tagit sig ner i Europa och besökt en helig, kristen plats, och sedan burit med sig ett minne, ett bevis, på resan hem! I den lilla flaskbuken kan det ha funnits olja eller vigvatten eller rentav något heligt föremål.
Sådana här pilgrimsamuletter har funnits av flera slag, till exempel musselskal, små kors eller kristusbilder. Det har forskats en hel del kring var olika typer eller mönster kommer ifrån, så vi har gott hopp om att ta reda på vilken plats som pilgrimen besökte, kanske rentav under vilken tid. I det här fallet tyder korset på att föremålet kommer någonstans öster ifrån. Vi har skickat förfrågningar till några kunskapare och hoppas att längre fram kunna berätta mer om fyndet.
Pilgrimsampullan har dessutom en lokal dimension, av det egendomligare slaget. Inom området där vi har vår utgrävning byggs det nya villor. Och nya gator läggs ut. Och de nya gatorna har förstås fått nya namn. Inte lätt att finna på vad de ska heta, så att alla blir nöjda och det inte går att ta fel på adress. Händelsevis, eller tack vare förslag från bybon och forna kyrkvärden Hans, så döptes en av vägarna till Pilgrimsvägen. Just den vägen, som stryker förbi vår utgrävning. Behöver det säjas, att Hans är väldigt glad för vårt fynd? Vågar man påstå att sammanträffandet är en smula… mirakulöst?
