Att de obesuttnas kulturarv är hotat är något som inte kan sägas tillräckligt ofta. Förändringar kan ske snabbt, även på de platser där man kanske tror att kulturarvet är lite extra skyddat.
Nyligen gjordes ett återbesök på en plats strax utanför Växjö i syfte att försöka fotografera några torpmiljöer till en kommande publikation. För 15 år sedan låg här torpet Bäckafälle, ett före detta soldattorp, nr 131 i Norrvidinge kompani, Ask rote, under Bergkvara säteri. Torpet, som troligen var uppfört i mitten av 1800-talet, hade dock ett betydligt äldre ursprung och kan spåras tillbaka till sent 1600-tal. Från 1830-talet och i närmare 130 år bodde medlemmar av släkten Dacke på Bäckafälle. Efter det att indelningsverket upphörde 1901 verkade innehavaren som torpare under markägaren Bergkvara säteri.
Idag syns inga spår efter torpet. Det första fotot togs den 4 mars 2005 i samband med en utredning kring det riksintresseområde för kulturmiljövården som omfattas av Bergkvaras ägor. Den utredningen mynnade ut i en förändrad riksintressebeskrivning, där torplandskapet och de torp som omgav herrgårdens centrum, pekades ut som ett betydande kulturhistoriskt värde. Bäckafälle var ett av dessa torp.
Det andra fotot togs den 2 februari 2020. Spåren i marken visar att huset rivits och schaktats bort, och att detta skett rätt nyligen. Detta skedde efter ett omfattande angrepp av hussvamp. Innan det revs, var det ur legalt perspektiv en vanlig byggnad, visserligen liggande inom ett riksintresseområde för kulturmiljövården, men utan formellt skydd. Torpet Bäckafälles öde sätter fingret på hur sårbart det enkla och många gånger oansenliga kulturarv som förknippas med de obesuttna kan vara, till och med när det är utpekat som kulturhistoriskt värdefullt. När det gäller de obesuttnas bostäder finns ofta inget lagskydd förrän de är helt borta och då kan platsen registreras som fornlämning. I fallet med Bäckafälle gjordes en dokumentation av byggnaden innan den revs, men någon dokumentation av vad som fanns under mark gjordes inte i samband med att platsen röjdes av. Huruvida det finns lämningar kvar av torpet under mark är oklart.
Vilken status ska den här platsen nu få i det antikvariska systemet? Nu är platsen varaktigt övergiven, en lämning efter forna tider som tillkommit före 1850 och därmed kanske en fornlämning. Fast den förefaller rätt sönderschaktad. Man kan också fråga sig om en liknande typ av bortschaktning av ett rivet hus hade fått ske om det stått i ett medeltida stadsområde, utan att någon form av arkeologisk övervakning genomförts? Eller om den legat intill herrgården? Då kanske de erforderliga resurserna för en renovering hade kunnat skaffas fram. En pusselbit till de obesuttnas kulturarv har nu försvunnit, för alltid.
Mer om de obesuttnas kulturarv – konferens i höst
Läs mer och anmäl dig till höstens konferens Obesutten 2020 i Nässjö den 8–9 september
