Nu har vi avslutat undersökningen av den fina källaren i Kungsgatan. Det latrinförsedda stenhuset byggdes på 1300-  eller 1400-talet och vi kunde se fyra ombyggnader av källaren innan den förstördes i mitten av 1600-talet.

En titt ner i latrinen. Nej, arkeologen har inte krupit ner genom trumman. Foto: Arkeologerna CC BY

Det visade sig tyvärr att man varit grundlig med tömningen av latrinen under 1400–1500-talet. Vi påträffade emellertid ytterligare keramikskärvor och fragmentariska träföremål, bland annat en bit ifrån ett laggkärl. En så kallad blyplomb, eller klädesplomb som den också kallas, låg i de gyttjiga massorna i latrinens botten. Det lilla föremålet vittnar om Kalmars kontakter med Europa och om husägarens status. Det väcks många tankar och frågor när man gräver. Vilka bodde på gården? Hur såg stenhuset ut och vad användes källaren till? En del av frågetecknen kommer vi att kunna räta ut efter genomförda analyser av naturvetenskapliga prover, fynd och bebyggelselämningar.

Dokumentation av latrinanläggningen. Foto: Arkeologerna CC BY

Detaljbild som visar att latrintrumman omgavs av två valv, ett i tegel och ett i kalksten. Foto: Arkeologerna CC BY

Vilka bodde på gården?

I Kalmar stads historia II, som gavs ut för 40 år sedan, presenterades tolkningar av det medeltida gatunätet och de olika gårdarnas lägen utifrån 1400-talets tänkeböcker (innehåller bland annat anteckningar av juridisk natur och rättegångsprotokoll). Arkeologen Dagmar Selling tolkade att Johannes/Heneka Bere bodde på den nu aktuella gården år 1404. Norra delen beskrivs innehålla en gatubod, som han skänkte till S:t Johannes nunnekloster i Kalmar i samband med att hans dotter mottogs där.  År 1412 hade han av priorinnan (föreståndaren) Kristina Holmesdotter och konventet fått i uppdrag att för klostrets räkning omvandla gåvan i pengar och han sålde därför tomten till Aslo remslagare (han gjorde bälten i läder). Aslo övertog möjligen hela gården så småningom.

Enligt Selling så låg det 1481 ett stenhus mittför vår tomt, norr om den medeltida Västerportsgatan, och ytterligare ett stenhus på tomten öster om tomten som nu har undersökts. Den nordliga tomten ägdes av Olov Kyle och granntomten i öster av Hans Flör. I den medeltida tänkeboken kan man läsa: ”eth Stenhuss nedhan for cristoffer vpsidis ok nordan han flörs stenhwss”. En annan författare menade emellertid att den ovan nämnde Olav Kyle. Detta är tolkningar av de medeltida källorna och vi kommer fram över att titta i de skriftliga källorna igen för att se om vi kommer fram till andra slutsatser.

Vi kan konstatera att de samtida skriftliga källorna nämner flera stenhus i området under 1400-talet och att denna stadsdel tillhörde en av de mer förnäma i Kalmar. Både Olav Kyle och Heneka Bere satt i stadens styrelse, rådet, och namnen visar att de hade tyskt ursprung.

Profiltegel i form av ribbtegel, som påträffades i rasering. Det kan mycket väl ha funnits ribbvalv i någon av de övre våningarna. Foto: Arkeologerna CC BY

Kanske liknade det undersökta huset i Kalmar detta. Det så kallade dekanhuset i Lund. Huset uppfördes under 1200–1300-ätalet och var bostad åt prostens närmaste man i kaniksamfundet. Längst ner fanns en källare och däröver en bostadsvåning med ett större rum som haft öppen spis och två mindre rum. Översta våningen fungerade som magasin- eller festvåning. Huset byggdes ut under 1400–1500-talet och flyttades till Kulturen 1908. Foto: Arkeologerna CC BY

Blyplomb i latrinen

Plomben från latrinfyllningen har ursprungligen förseglat en rulle med textil som importerats från någon europeisk stad under 1500-talet eller 1600-talets början.

Klädesplomberna bestod i regel av två runda blyplattor som hölls samman av ett smalt band i samma material. På detta sätt var det möjligt att vika plomben runt tygkanten och sedan klämma fast plomben i tyget. Plomben fixerades därefter i tyget vid stämplingen.

Kläde, som är ett ylletyg av hög kvalitet, blev under medeltiden en viktig handelsvara och inskeppades i stora mängder till Norden. Klädet kom i olika kvaliteter, och då främst från väverier i Holland och Flandern, men även från Frankrike, Tyskland och de brittiska öarna. Genom att förse klädet med en plombering visade man att det genomgått en kvalitetskontroll på produktionsorten.  Det fanns noggranna regler för till exempel tygets ullkvalitet, vävning och mått. Hansan hade till exempel bestämmelser för tygernas längd och hur de skulle packas. Kontrollen utfördes av en speciell kontrollant på ortens klädeshall. Plomberingen var således en garant för att tygpacken innehöll en äkta vara och rätt mängd. När sedan klädet kom fram till sin destination kunde det sedan synas ytterligare och den importerande handelsmannen var också tvungen att betala tull till staden vid införseln. Klädet kunde sedan säljas i någon av Kalmars salubodar och så småningom hamna hos någon av stadens överskärare och skräddare.

I samband med försäljningen kunde plomben klippas eller ryckas bort. I det senare fallet har man vid arkeologiska undersökningar ibland haft turen att hitta fastsittande tygfragment som kan avslöja detaljer om klädet.

De olika tecknen på plomberna kan visa ursprung (stad), kvalitet och vikt. Plomben från latrinen är stämplad på både fram- och baksidan, samt är dekorerad med en pärlkrans.

Det skriftliga källmaterialet från slutet av 1300-talet och början av 1400-talet visar att mycket av det kläde som kom till Kalmar exporterades från Lübecks klädeshandlarhus. Tillverkningsorterna var många och här nämns bland annat städerna Popperinge och Comines i Flandern, de holländska städerna Leyden och Amsterdam, samt Marburg i Tyskland. Källorna anger ett flertal olika klädessorter, som till exempel ett speciellt ylletyg med förstärkning av lin (”sardwk”).

De äldsta kända klädesplomberna i Europa är från slutet av 1200-talet och de tidigaste fynden i Sverige är från 1300-talet. De flesta plomber som hittats i Sverige är emellertid från 1400-talet och framåt, vilket följer ett europeiskt mönster som sammanhänger med att textilproduktionen ökade i nordvästeuropa under den här perioden. Rent generellt brukar de äldsta blyplomberna från 1200–1300-talet vara mindre, medan plomberna blev större senare. Men det fanns även olika storlekar på plomber, där de större visade att tyget höll bättre kvalitét. Den nu påträffade plombens storlek, den är relativt stor, antyder att den är från 1500-talet eller 1600-talet.

Efter konservering blir det möjligt att närmare bestämma blyplomben tidsmässigt och se från vilken europeisk klädesstad den kommer ifrån.

En så kallad blyplomb, eller klädesplomb som den också kallas, låg i de gyttjiga massorna i latrinens botten. Blyplomben har suttit fästad på tyg som skeppats in till Kalmar från någon europeisk stad. Foto: Arkeologerna CC BY

Vad förvarade man i källaren?

Källarna användes i regel för lagring av olika handelsvaror, både det som man eventuellt tänkte sälja i staden om man var köpman och det som man behövde förvara till det egna hushållet. De källare som vi hittills har undersökt har inte innehållit några kvarglömda varor som närmare kan berätta om vad som lagrades. En del makrofossilprover från golven kommer efter analys kanske att ge en del ledtrådar.

Det finns emellertid en typ av fynd som hjälper oss. I vintras hittade vi två vred (ölhanar) i brons på golvet i en annan av de medeltida källarna i dagens Kungsgatan. Dessa har fungerat som kran i tappkranen till öltunnor. Nu hittade vi en tappkran i brons på ett av golven i den nu undersökta källaren. Tappkranen (vredhållaren) är mångkantig och försedd med ett utsprång i ena änden och den andra änden, som suttit på tunnan, är avbruten.

Tänkeboken namnger flera ölbryggare i staden under 1400-talet, men på en del gårdar har man säkert också bryggt själv. Många föredrog nog hellre det importerade tyska ölet som flera handlare sålde i staden. De kommande makrofossilanalyserna kan förhoppningsvis ge svar på om kalmarborna fördrog öl bryggt med pors och/eller humle som smaksättning.

Källarna har säkert också fungerat väldigt bra till att lagra viner eftersom den jämna låga temperaturen och mörkret också var gynnsamt för vinet.

En tappkran i brons låg på golvet. Vredet satt till vänster. I källaren har man bland annat lagrat öl, vilket tillhörde den dagligt nödvändiga. Foto: Arkeologerna CC BY