Veckans undersökning i Kalmar har fortsatt i den källarbyggnad som vi påbörjade under förra veckan. Det har varit ett styvt arbete att gräva ut de olika golven och trapporna, men mycket av arbetet de senaste dagarna har koncentrerats till latrinanläggningen.

Fyra arkeologer och en latrin. Ja, det ät ett riktigt skitjobb men några måste utföra det. Foto: Arkeologerna

Veckans grävarbete har varit förhållandevis tungt. Även om vi har grävmaskin till hjälp så måste mycket av massorna handgrävas eftersom det rör sig om komplicerade och informationsrika strukturer som till exempel golvlager. De uppgrävda massorna tippas direkt i skopan, vilket underlättar mycket. Latrinen har varit extra arbetsam eftersom här måste vi gräva fram de blöta massorna inifrån valven dit ingen skopa når. Arbetsställningarna har inte alltid varit så bekväma.

Det är tunga massor som måste grävas upp ur latrinen. Foto: Arkeologerna CC BY

Inbyggt avträde med latrinkammare

Vi kunde förra veckan konstatera att det medeltida stenhusets norra vägg haft ett inbyggt avträde vars murkanal mynnade i källaren i en stor latrinkammare. Undersökningen har visat att kammarens övre del byggts om under husets yngre perioder. Den har antingen varit välvd eller haft en träöverbyggnad. De ”underjordiska delarna” i västra och norra väggarna har varit välvda. Botten av kammaren har varit stensatt i en cirkel, vilket gör att den ser ut som en brunn. Möjligen har man byggt på en äldre brunn, som spelat ut sin roll. Detta kommer vi förhoppningsvis att få klarhet i.

Ett stort antal av stenhusen i Visby innehåller latriner med murkanaler och latrinkammare. Dessa är anlagda i samband med byggnadernas uppförande och kan inte vara installerade senare. Flera av visbylatrinerna bör därför vara anlagda redan under 1200-talet. Men även de stenhus som uppfördes i Visby under 1300–1400-talet försågs med snarlika slutna bekvämlighetsinrättningar. I Visby finns det till och med en del exempel med kompletta avloppssystem. Man kunde gräva ner kammaren så djupt att grundvattnet spolade bort avfallet och i några fall har man byggt kanaler som avleder avloppsvattnet från den spolade latrinen.

Den rektangulära latrintrumman syns till höger i muren. Foto: Arkeologerna CC BY

Bilden är tagen innan vi började tömma latrinen och visar latrinkammarens övre del med en mur som vi var tvungna att plocka ner. Foto: Arkeologerna CC BY

Här har vi kommit ner en bra bit. Det återstår att se om man anlagt latrinen ovanpå en äldre brunn eller om man byggt så från början. Foto: Arkeologerna CC BY

Fynden i latrinen

När detta skrivs har vi ännu inte nått botten, så fortfarande kan en del överraskande fynd göras. Latrinen har brukats under lång tid och tömts vid ett flertal tillfällen. De fynd som vi hittills har gjort i latrinen kommer i huvudsak från 1600-talets första del. Det rör sig framför allt om skärvor från trasiga kärl av keramik och glas, som man kastat genom latrintrumman. Här finns till exempel flera delar från så kallade passglas, cylindriska dryckesglas som delats in i pass (mått) genom vågräta linjer i glaset. Ett och annat glas har säkert gått i kras när man skålat några våningar upp i huset!

Även en del matavfall i form av djurben har dykt upp i leran. Ett tappat hänglås skapade säkert irritation. Analysen av de tagna jordproverna kommer förhoppningsvis att ge oss kunskap om mathållning och hälsostatus hos dem som bodde på gården. Vi hoppas naturligtvis att man slarvat med tömningen av latrinen så att en del av de medeltida fynden ligger kvar på behållarens botten!

Rester efter kalas med kras i huset. Foto: Arkeologerna CC BY

Spadens vittnesbörd

Visby stadslag från medeltiden reglerade anläggandet av latrinuppsamlingar. Det skulle till exempel vara ett visst avstånd till grannen och gator. Det finns liknande förordningar från andra städer under den här perioden. Det var uppenbarligen lika viktig att under medeltiden placera latriner så att lukt och föroreningar inte störde eller förorenade grannar eller allmän plats som under senare perioder. Det fanns emellertid ingen organiserad renhållning under medeltiden. Varje husägare hade ansvar för att latrin bortforslades från den egna gården och att det var rent på den del av gatan som sträckte sig utmed den egna tomten.

Nattmannen eller rackaren var en person som fick utföra de ”sämsta” arbetsuppgifterna i staden. Han var bland annat bödelns assistent och fick slakta hästar, men kunde också tömma stadens latriner. Det är obekant om det var han eller någon av gårdens drängar som fick göra detta smutsiga jobb i den nu undersökta latrinen. Vi kan föreställa oss hur latrintömmaren svor när spaden knäcktes för 400 år sedan i den mörka, trånga och stinkande latrinkammaren! Det förlorade bladet har en konisk holk där skaftet suttit fästat med en spik eller nit. Bladets baksida har en intressant detalj. Här finns ett bomärke inristat. Vid den här tiden kunde få svenskar skriva och därför använde man sig i stället av ett bomärke som signatur i olika sammanhang eller som i det här fallet för att märka ett redskap. Man kan tänka sig att gården kunde ha ett eget märke men det fanns även personliga bomärken.

Nästa fredag berättar vi om den spännande upplösningen av latrinen och en konklusion av resultaten från stenhuset.

Den 400 år gamla spaden (eller möjligen skyffeln) var inte helt olik dagens skyffel. Foto: Arkeologerna CC BY

Gårdens eller latrintömmarens eget personliga bomärke. Foto: Arkeologerna CC BY