Det var säkerligen få som kunde klä sig i de senaste trenderna under medeltiden, men modets växlingar nådde även Kalmar. Det fanns alla gånger folk som gick omkring i staden och stoltserade i lika eleganta plagg som invånarna i Lübeck eller någon annan europeisk storstad. Vi har vid undersökningarna i Gamla stan hittat flera små föremål som utgör accessoarer.
Påfallande många har påträffats de senaste veckorna vid nuvarande Västerlånggatan. De har suttit på kläder, bälten och väskor eller utgjort smycken. Tingen har lossnat eller tappats av kalmarbor och besökare i staden under 1200–1300-talet.
Klädd i Kalmar
Det medeltida modet uttryckte också tydligt vilken samhällsklass eller yrkesgrupp man tillhörde. Medeltidens Kalmar var en stad med människor med skiftande bakgrund. Här bodde personer knutna till kyrkan, inhemska och utländska köpmän, hantverkare, ämbetsmän, soldater, fiskare, tjänstefolk med flera. Även den kungliga borgen med sin hovkultur har säkert utgjort en inspirationskälla för en del personer i staden. Invånarnas olika förutsättningar avspeglades i hur man klädde sig och det fanns en stor variation mellan folk. Kalmars välbärgade köpmannaklass överglänste säkerligen i många fall delar av adeln beträffande moderiktig klädsel. Till hamnen anlände varor från övriga Europa och till staden kom nymodigheter, kanske för första gången överhuvudtaget till Sverige. Vi har i ett blogginlägg Ett skepp kom lastat! bland annat berättat om textilier som importerades till Kalmar.
I Kalmar växte under 1300-talet ett specialiserat hantverk fram som tillgodosåg invånarnas behov av kläder och accessoarer. Här fanns bland annat överskärare som beredde klädet, skräddare, skomakare, handskmakare, väskmakare, hattmakare och bältmakare. Finsmeder tillverkade spännen och andra mindre tillbehör, medan elegantare smycken skapades av stadens guld- och silversmeder.
Ett strålande hänge
Plötsligt blänkte det till i jorden! Här låg ett litet prismaformat föremål som är gjort i glas eller bergkristall. Det har slipats så att basen av två fyrsidiga pyramider möts. Genom spetsarna löper en metallstav som i överytan har ett fäste och undertill en platta, så att stenen inte lossnar. Föremålet har fungerat som ett hänge, men var? Kanske har det burits runt halsen och suttit fast i en kedja? En annan förklaring är att det tagit plats i ett radband, en rosenkrans. I dessa fanns mindre pärlor (Mariapärlor) och några större pärlor (Paternosterpärlor). För var och en av de förra lästes ett Ave Maria och för de senare ett Fader vår. Vi vet ännu inte funktionen, men hoppas kunna lista ut det så småningom. Pärlor i begkristall och glas förekommer under vikingatid och medeltid. Vi påträffade till exempel under 2022 ett par slipade infattningsstenar av bergkristall, möjligen från fingerringar, under de pågående undersökningarna i Kalmar.
En hängare till den lilla väskan
Ett relativt ovanligt fynd påträffades i de äldsta kulturlagren. Det är vad som i engelskan benämns som ”purse hanger”, det vill säga en hängare för en handväska eller liten väska. Den är gjuten i en kopparlegering och består av tre bågar. Den mittersta är större och flankeras av två mindre. Ändarna är något förtjockade och har varit fästade i två separata metallstänger (som nu saknas), vilka i sin tur var fastnitade i bältet. Hängarna användes för att hänga en liten väska, en nyckel eller kanske en mindre kniv.
Föremålstypen påträffas inte så ofta här i Sverige utan man får söka sig utomlands för att hitta tydliga paralleller. Flera olika varianter har hittats på de brittiska öarna, men de förekom även ute i Europa. En snarlik avbildning av hängaren från Kalmar finns till exempel på stenskulpturer i Normandie, bland annat på en som avbildar Margaret av Gloucester. Man har också påträffat ett bälte med en kvarsittande hängare i en grav nära Burgos i Spanien. Bägge dessa har daterats till mitten av 1200-talet. Det finns säkert flera fynd från Sverige, men som misstagits för att vara handtag till lådor och dylikt. Hängaren användes uppenbarligen av både män och kvinnor under den här perioden.
Ströningar – små medeltida beslag
Det var under större delen av medeltiden populärt med olika små metallprydnader, så kallade ströningar. Ströningar är oftast tillverkade av bleck i kopparlegering, men kan också vara gjorda i silver. De satt fastsydda på huvudbonader och kläder eller fastnitade på läderbälten. De ibland endast centimeterstora blecken dekorerade också föremål, som träaskar, möbler, väskor eller bokomslag. Ströningar har många olika former och de kan till exempel vara runda, kvadratiska, rombiska, lövformade eller oregelbundna. De tillverkades med olika präglade mönster som rosor, liljor, stjärnor, linjer, ansikten, bokstäver och i vissa fall vapensköldar. Precis som klädvalet, signalerade motiven på ströningarna bärarens status, makt eller klasstillhörighet. Liljan blir tillsammans med andra blommor som rosen under tidig medeltid en Mariasymbol. En symbol för jungfrulighet och renhet. Rosen användes överallt i den kristna konsten och befästes som en symbol för kärlek.
Studier av medeltida avbildningar visar att ströningar, precis som smycken och söljor bars i nästan lika hög grad av både män och kvinnor. Dessa avbildningar visar emellertid i regel endast de högre samhällsklasserna och accessoarerna användes säkert inte av en stor del av befolkningen.
