Vi har hittat flera fina kammar under veckan i Slottsvägen i Kalmar. Kammarna har använts av renliga och möjligen fåfänga Kalmarbor under 1200–1300-talet. När kammarna blivit lite trasiga har de kastats på en bakgård tillsammans med annat avfall.
Kammar utgör fascinerande fynd vid arkeologiska undersökningar. De är personliga vardagsföremål som ofta är vackert ornerade. Kammar kan också i många fall dateras ganska väl eftersom de varierar i stil över tiden. Nu i veckan hittades flera mer eller mindre hela kammar i Slottsvägen. Vi har tidigare påträffat flera kamfragment vid undersökningarna i Gamla stan, men inte så många på en gård som nu i veckan.
Till vardag och fest
Kammar var naturligtvis användbara till att kamma ur löss i skägg och hår, men även för att hålla hår i styr och trassla ut tovor. Säkerligen skapades även frisyrer och eleganta håruppsättningar vid sammankomster och festliga tillfällen. Men kammen kunde också ha en ceremoniell användning och ritualen kring den avlidne krävde till exempel tvättning och kamning. Kammar gavs säkert också som en personlig gåva till någon man tyckte om. Även om kammen var ett ganska allmänt spritt vardagsföremål så har med stor sannolikhet rikt utsmyckade kammar också utgjort tydliga statusmarkörer för innehavaren.
De nu påträffade kammarna har antagligen inhandlats vid en av stadens marknader dit en ambulerande kammakare kan ha haft sin försäljning eller så har man kunnat köpa kammar vid en av Kalmars marknadsbodar. Kammarna är tillverkade av horn eller ben, som till exempel älg eller nöt. Man har beräknat att livslängden för en kam kan ha varit ungefär fem år, men då som nu tappade man naturligtvis sin kam ibland. När kammen hade förlorat flera tänder så kanske man köpte en ny.
Vi har hittat flera olika typer av kammar, som använts av Kalmarbor under 1200- och 1300-talet. Här kan du läsa om några av dem. I samband med den fördjupade bearbetningen av kammarna blir det möjligt att datera dem mer detaljerat.
Långtandskammar
Typen kallas även vävkam eftersom man tidigare antog att de utgjort ett redskap i samband med textilhantverk. Man är nu tämligen överens om att de fungerat som en dekorativ hårkam, kanske i samband med håruppsättningar. De är i regel ornerade på handtagsdelen. Utsmyckningen kan bestå av horisontella linjer, kryss eller punktcirklar, inte sällan i kombination. Ibland finns även ett hål så att man har kunnat ha den fäst i en läderrem.
Man började använda långtandskammar redan under 1000-talet men typen blev vanligare under det följande seklet. Typen gick ur bruk under början av 1300-talet. Liknande kammar med långa tänder har tidigare hittats i Kalmar och på Eketorp, men även i städer somt till exempel Visby, Uppsala och Söderköping.
Dubbelhelkammar
I våras hittade vi en så kallad dubbelhelkam, tillverkad i ett stycke av älghorn. Ena sidan har finare tänder medan andra sidan har en grövre tandrad. Modellen har kanske varit speciellt lämplig för avlusning av ett bångstyrigt skägg? Kammen är ornerad med linjer och punktcirklar. Typen förekommer bland annat på Eketorp på Öland och brukar dateras till perioden omkring 1100–1200-talet.
Sammansatta dubbelkammar
Denna kamtyp är den som vi hittar oftast. Som namnet anger så är den tillverkad av flera delar. Här finns plattan med de utsågade tandraderna där ena sidan har tätt mellan tänderna och den andra med större mellanrum. De tre eller fyra plattorna är fästade med en eller två skenor på vardera sidan, vilka löper utmed kammens längd. Skenorna hålls fast i plattorna med flera små genomgående nitar. Skenorna är dekorerad med linjer och punktcirklar. Kammarna avslutas med mindre ändskivor, vars utformning varierar. Här finns rektangulära och konkava, men även mer bearbetade som till exempel dubbelt bågformade eller profilerade med utskuren ändskiva. Även ändskivorna kan vara dekorerade med punktcirklar.
