Senaste dagarnas utgrävningar i Kalmar har gett intressanta resultat, som för tankarna till allt ifrån spontandans till frågor om stadens tidigaste historia. I en välbevarad medeltida källare har vi gjort flera spännande fynd – bland annat en mycket speciell keramikskärva och en kalksten med runor.
Vi undersöker för närvarande en källare i hörnet Kungsgatan–Söderportsgatan. Källaren har varit belägen i en nord–sydligt orienterad byggnad av sten och tegel. Murarnas dimensioner visar att bostadshuset bestått av åtminstone två våningar. Den en gång tunnvälvda källaren har en utbredning av omkring 6 x 8 meter, men byggnaden som den ingått i kan ha haft en ytterligare utsträckning både mot norr och söder. Tomten har sträckt sig söderut och här fanns ytterligare byggnader, som till exempel stall och bodar.
Man nådde källaren via en något svängd trappa från norra sidan. En tegelmurad nisch fanns omedelbart till höger när man kom ner och här var det möjligt att ställa ifrån sig ett ljus eller en oljelampa. En fönsteröppning fanns i den västra väggen och kunde släppa in ljus dagtid. Källaren byggdes under medeltiden, kanske redan under 1200–1300-talet. I källaren kunde man förvara olika matvaror och drycker, som t ex öl- och vintunnor.
Källaren kom under medeltiden och början av 1600-talet att genomgå flera ombyggnationer, vilket bland annat innebar att nedgången flyttades till norra sidan och man minskade själva källarutrymmet. Förändringarna kan delvis hänga samman med konsekvenserna av Kalmarkriget.
Huset med källaren beboddes under medeltiden av en välbeställd Kalmarfamilj. Läget, strax söder om den dåtida Västerportsgatan och öster om vägen mot Söderport, var mycket centralt. Från de övre våningarna kunde man i nordväst se stadens pampiga kyrka och i öster hade man den kungliga borgen i fri sikt.
Let’s dance
På stengolvet påträffades en skärva från ett krus med handtag tillverkat av brunt saltglaserat stengods. Någon gång i slutet av 1500-talet har någon olycksalig kalmarit kanske halkat i trappan och tappat kruset, nyss fyllt med öl eller vin som man förvarat i tunnor.
Kruset har haft en figurscen i högrelief med en underliggande textremsa runt livet. Kärlens skarpskurna reliefdekorer kunde återge porträttmedaljonger av samtida furstar, bibliska scener, bladslingor eller friser med dansande bönder efter förlagor av konstnärer.
Vår lilla skärva visar benen från ett dansande par och undertill kan vi läsa ”:ALS:WE”. Med lite detektivarbete är det möjligt att spåra ordens ursprung i versen:
GERET DU MUS DAPER BLASEN
SO DANSSEN DIE BUREN ALS WAR SI RASEN
FRI UF SPRICHT BASTOR
ICH VERDANS DI KAP MIT EN KOR
Som översatt kan tolkas något så här:
Gerhard, du måste blåsa hjärtligt,
så att bönderna dansar ursinnigt.
Rakt på, säger pastorn,
dansar jag bort hatten, amict (axelduken) och körrocken.
Kannan i källaren har troligen sitt ursprung i Raeren, som ligger i provinsen Liège i nuvarande Belgien nära gränsen mot Tyskland. Området hörde till Flandern på 1500–1600-talen. Keramikern i Raeren utvecklade under andra hälften av 1500-talet för sin tid revolutionerande varianter av stengodskannor. Många av kannorna får friser som kan berätta hela historier, som påminner om vår tids serier, med hjälp av bilder och text. Både religiösa och profana motiv fungerade som underhållning för användaren och Raeren-stengodset blev populärt.
Ett av de mest populära motiven på Raeren-kannorna under 1500-talet är böndernas dans. Detta motiv förekommer också mycket ofta i målningar under den här perioden. Scener förekommer till exempel i den flamländske renässansmålaren Pieter Brueghel den äldres målningar. Det finns mer än 30 varianter av bondedansen på kannor.
Kannan i Kalmar kan av keramikern ha fraktats till hansestaden Köln, som var en viktig omlastningsplats för keramik, och därifrån exporterats via Rhen norrut.
Kalksten med runor!
Ett smått sensationellt fynd gjordes i ett raseringslager inne i källaren. Raseringen kan ha lagts ut i slutet av 1500-talet eller i början av 1600-talet. Här låg en kalksten med runor och ornament på ena sidan. Den slitna stenen har troligen ingått i en trappa i huset. Vid något tillfälle under medeltiden har man plockat stenen eftersom den var förhållandevis slät och fin.
Stenens ursprung är höljd i dunkel. Det kan vara en fristående sten eller kanske snarare en del av ett gravmonument från en tidigkristen kyrkogård, vid 1000–1100-talets början. När man byggde om Kalmar slott på 1500-talet hämtades en del runristade stenar från Öland till bland annat trappor. Runristade gravhällar finns på fastlandet vid Hossmo sydväst om Kalmar. Vi kan i nuläget inte säga om stenen vi hittade har hämtats utifrån eller om den faktiskt plockats inom stadsområdet. Det senare skulle i så fall innebära att det funnits en tidigkristen kyrkogård i Kalmar. Inom en snar framtid kommer Magnus Källström, som är expert på Runverket vid Riksantikvarieämbetet, att närmare analysera stenen. Då hoppas vi att kunna få en fingervisning om innehåll, ursprung mm.
To be continued…
