Vi har den senaste veckan avslutat utgrävningarna på Västerlånggatan med en källare. På Söderportsgatan undersöks ytterligare en brunn. Vi har hittills grävt ut ett tiotal brunnar, men denna är den största!

Källaren i Västerlånggatan var kraftigt söndergrävd i senare tid i samband med ledningsdragningar.
Källaren i Västerlånggatan var kraftigt söndergrävd i senare tid i samband med ledningsdragningar. Foto: Arkeologerna CC BY

I och med källaren i Västerlånggatan har närmare ett 20-tal källare dokumenterats sedan utgrävningarna började för ett och ett halvt år sedan. Merparten av källarna har varit murade i sten och tegel, några var kallmurade (utan kalkbruk). De förra har med stor sannolikhet ingått i stenhus, medan de senare varit i träbyggnader. Husen har genomgående legat utmed de medeltida gatorna och gränderna. De fortsatta utgrävningarna kommer i större utsträckning att äga rum inom de medeltida tomernas bakgårdar. Vi kommer därför kanske inte att få fram så många ytterligare byggnader med källare. Men det återstår att se……

Här syns källarens sydöstra hörn med det äldsta kullerstensgolvet.
Här syns källarens sydöstra hörn med det äldsta kullerstensgolvet. Foto: Arkeologerna CC BY

Källaren i Västerlånggatan

Vi avslutade undersökningarna förra veckan i Västerlånggatan med en källare. Den var mycket skadad i sen tid, men vi kan likväl få en ganska god bild av dess storlek. Den har sträckt sig ut i Kungsgatan och redan i december 2022 kunde vi dokumentera delar av dess norra vägg. Källarens nord–sydliga utbredning har varit närmare 12 meter. Dess utsträckning västerut är emellertid oklar och den fortsätter in i Krusenstiernska trädgården.

Huset med källaren låg under medeltiden och fram till stadsflytten i mitten av 1600-talet med gaveln ut mot Västerportsgatans norra sida. Den medeltida tänkeboken omnämner ett femtontal olika personer som ägare till gården eller delar av gården under 1400-talet. Här omtalas till exempel Gotskalk Hulskede år 1411 och Gödeke skrivare år 1430 och på 1490-talet Peder målare.

Den senaste brunnen i Söderportsgatan grävs ut. Den östra delen har försvunnit i samband med senare tiders ledningsdragningar.
Den senaste brunnen i Söderportsgatan grävs ut. Den östra delen har försvunnit i samband med senare tiders ledningsdragningar. Foto: Arkeologerna CC BY

Ännu en brunn

Området vid norra delen av dagens Söderportgata och anslutningen till Kungsgatan visar sig vara mycket rik på brunnar. Vi undersökte två brunnar i mars 2022 och nu har vi påträffat fler i området. Den senaste brunnen visar sig ha en yttre diameter på omkring tre och en halv meter och den inre öppningen har varit två meter i diameter. Det är med andra ord en mycket stor brunn. Brunnen är förmodligen grävd under 1600-talets första del. Det förhållandevis stora antalet brunnar i området kan möjligen förklaras av det funnits goda förutsättningar för grundvatten här.

Under 1400-talets första del ägdes de två tomterna där vi nu gräver av bland annat Peder grytgjutare, Nils Guty och Nicholaus Vranken förde. Förhoppnings kommer vi att finna spår efter deras verksamheter när vi gräver vidare neråt.

Det är sällan man fångar en gris (förgrunden) och en Björn (bakgrunden) på samma bild.
Det är sällan man fångar en gris (förgrunden) och en Björn (bakgrunden) på samma bild. Foto: Arkeologerna CC BY

Pottkakel

En del av husen i Kalmar har under 1400–1500-talet varit uppvärmda med kakelugnar, byggda av så kallat pottkakel. Nu i veckan påträffades pottkakel till en pottkakelugn i Söderportgatan. Pottkakel ser ut som mindre krukor, med en rund botten och en kvadratisk mynning. Pottkaklen murades sida vid sida så att en ugn formades. Den platta sidan, botten, placerade inåt och den skålade sidan pekade utåt i rummet. Syftet var att försöka få en behaglig värme i rummet och beklädnaden ansågs kunna sprida värmen på ett effektivare sätt. Kakelugnarna var möjligen så kallade biläggarugnar. Denna ugnstyp eldades inte från det rum som den skulle värma utan genom en öppning från utrymmet bakom den vägg mot vilken den var placerad. Det är tänkbart att det var väggen mot köket och kakelugnen har då varit en biläggare till en större köksspis som också hade rökgången.

Själva pottorna var relativt enkla att tillverka och krukmakaren kunde dreja dem precis som sina övriga kärl. Med tiden utvecklades pottkaklens form och utseende och mer avancerade typer tillverkades med profilerade mynningskanter som kunde blyglaseras invändigt i till exempel grönt, gult eller svart. Genom analyser av leran är det möjligt att klarlägga om det är krukmakare i Kalmar som tillverkat pottkaklet eller om det importerats.

Botten på pottkaklet. Det var denna sida som satt fastmurad.
Botten på pottkaklet. Det var denna sida som satt fastmurad. Foto: Arkeologerna CC BY
Sidan på pottkaklet.
Sidan på pottkaklet. Foto: Arkeologerna CC BY
Insidan på pottkaklet, vilken var vänd inåt rummet.
Insidan på pottkaklet, vilken var vänd inåt rummet. Foto: Arkeologerna CC BY
Flera pottkakel påträffades i samband med de arkeologiska undersökningarna i Slottsfjärden på 1930-talet (bild från Historiska museet/SHM, PDM 1.0).
Flera pottkakel påträffades i samband med de arkeologiska undersökningarna i Slottsfjärden på 1930-talet (bild från Historiska museet/SHM, PDM 1.0).

Locket på

För några veckor sedan påträffades ett rikt dekorerat föremål i rödgods. Det har en vacker stämpeldekor och formen visar att det varit runt. Nu har Mathias på stockholmskontoret lett oss in på rätt spår. Det är ett trasigt lock som i mitten haft ett knopphandtag. Locket kan ha använts till grytor eller krukor. Typen är framför allt känd från Tyskland och snarlika lock har bland annat daterats till mitten av 1500-talet.

Ett vackert ornerat lock som legat på en gryta, kanske på 1500-talet.
Ett vackert ornerat lock som legat på en gryta, kanske på 1500-talet. Foto: Arkeologerna CC BY