Vi har de senaste dagarna återupptagit utgrävningen i Kungsgatan av den korsande medeltida gatan som ledde mot Västerport. I januari undersökte vi ett östligare avsnitt av denna huvudled i staden. Utgrävningarna i Slottsgatan fortsätter i en annan del av den medeltida staden och här har bland annat en avloppsledning från 1200-talet kommit i dagen.

Albin och Robert rensar fram 1600-talets gata mot Västerport, som här korsar dagens Kungsgatan. Mitten av och delar av högra sidan saknas på grund av äldre ledningsnedgrävningar.

Albin och Robert rensar fram 1600-talets gata mot Västerport, som här korsar dagens Kungsgatan. Mitten av och delar av högra sidan saknas på grund av äldre ledningsnedgrävningar. Foto: Arkeologerna CC BY

Vägen mot Västerport

Den medeltida stadsmurens stora fyrkantiga porttorn mot väster, Västerport, var beläget vid nuvarande Krusenstiernska gården. Äldre utgrävningar av tornet visar att den saknade fällgaller eller vindbrygga. Den stängdes troligen med plankportar med en bom på insidan.

Gatan från Västerport upp mot medeltidsstadens torg i öster var nästan 300 meter lång. Innan man nådde torget så delade gatan sig i en östlig sträckning 150 meter mot borgen. Flera av stadens förnäma gårdar låg under medeltiden utmed denna huvudled. Nu under våren har vi undersökt delar av ett femtontal tomter utmed sydsidan.

Det här var den största gatan och den har utgjort stommen i det medeltida gatunätet. Västerportsgatan kallades ursprungligen Allmänningsgatan och omnämns som så vid fyra tillfällen mellan åren 1402 och 1416 i den medeltida tänkeboken. Allmänningsgatan ledde ut på landsbygden västerut, när man passerat Västerport.

Stadslagen betecknar huvudgata eller väg ”communis strata/Almeningsz gata” och enligt Magnus Erikssons stadslag skulle en allmänningsgata vara 8 alnar bred (cirka 4,75 meter). Varje tomtägare hade ansvar för den del av allmänningsgatorna som gränsade till tomten. Den som inte höll sitt gatuavsnitt i gott skick och rensade det från skräp kunde beläggas med böter.

Här har 1600-talets gata tagits bort, den syns i vänstra schaktkanten. I högra delen har vi rensat fram en av de medeltida gatunivåerna som var byggd av stora stenar.

Här har 1600-talets gata tagits bort, den syns i vänstra schaktkanten. I högra delen har vi rensat fram en av de medeltida gatunivåerna som var byggd av stora stenar. Foto: Arkeologerna CC BY

Robert håller förvånat upp ett stycke välbevarad halm från 1200-talets markyta i nuvarande Kungsgatan Vi vet inte om det var en gårdsyta eller en första gata ännu.

Robert håller förvånat upp ett stycke välbevarad halm från 1200-talets markyta i nuvarande Kungsgatan Vi vet inte om det var en gårdsyta eller en första gata ännu. Foto: Arkeologerna CC BY

Välbevarat ris från 1200-talet i dagens Kungsgatan.

Välbevarat ris från 1200-talet i dagens Kungsgatan. Foto: Arkeologerna CC BY

Tre gatunivåer

Den yngsta gatunivån bestod till största delen av vällagda kullerstenar. Här fanns även några större stenar, vilka möjligen kan ha utgjort rester efter en mittlinje i gatan. Nu är vi mitt i gatan, varför dess bredd här är okänd. I vintras grävde vi emellertid ett avsnitt längre österut, som berörde hela gatans bredd. Vi kunde då se att den var drygt nio meter bred! Vi tror att denna yngsta nivå av Västerportsgatan anlades efter Kalmarkriget år 1611 och var i bruk fram till stadsflytten 40-talet år senare. Kullerstenarna hade lagts på ett tjockt sandlager, som i sin tur täckte ett fundament av större stenar. Gatan breddades och förstärktes troligen för att man bland annat skulle kunna transportera trupper, dra kanoner eller för att bränder inte skulle kunna sprida sig lika lätt. Utgrävningar på 1920-talet visade att 1600-talets Västerport låg cirka 50 meter norr om den medeltida porten i stadsmuren, vilken innebär att den nu undersökta sträckningen av gatan måste ha justerats något orienteringsmässigt i förhållande till äldre gatunivåer.

Nästa underliggande gatunivå bestod av stora, släta, stenar som tillsammans bildade en vällagd yta. Denna gata var också lagd på ett kraftigt sandlager. Den tredje gatunivån utgjordes av mindre stenar. Dessa gator var i bruk under 1300–1500-talet och var smalare än 1600-talsgatan.

Vem tappade sin lilla sölja i kopparlegering på 1200-talet? En sölja är ett litet spänne för att hålla samma något, en läderrem till exempel. Själva tornen, pliggen, som låste spännet saknas.

Vem tappade sin lilla sölja i kopparlegering på 1200-talet? En sölja är ett litet spänne för att hålla samma något, en läderrem till exempel. Själva tornen, pliggen, som låste spännet saknas. Foto: Arkeologerna CC BY

Gata eller tomt

Den tredje gatunivån var utlagd ovanpå ett skikt med stenar, ris, träflis och halm. Ytan var mycket kompakt och kändes hårt trampad. En rad med större stenar påträffades i södra schaktkanten och möjligen var det norra väggen i en byggnad av trä. Det fuktiga lagret innehöll mycket djurben och en stor mängd läder. Det är delar av skor och läderbitar av skiftande storlek. Kanske har en av Kalmars skomakare under 1200-talet dumpat sitt avfall här.

I nuläget vet vi inte om denna yta utgör den äldsta gatan eller om det är en skomakares bakgård. Kanske låg det tomter här fram till 1300-talet när man bygger stadsmuren runt staden. Denna för Kalmar så genomgripande förändring innebar troligen att man var tvungen att strukturera om delar av bebyggelsen och lägga ut nya gator. De kommande schakten blir spännande!

Detta är till exempel möjligt att se i Stockholm i nuvarande Slussenområdet. Här rätades delar av gatunätet upp och tomter reglerades i mitten av 1300-talet. Även i Sigtuna har man kunnat se att det genomfördes breddningar och regleringar av gator under 1300-talet.

Vi hittar mycket av skomakarens läderspill (till vänster) och matavfall, kastat för sisådär 800 år sedan.

Vi hittar mycket av skomakarens läderspill (till vänster) och matavfall, kastat för sisådär 800 år sedan. Foto: Arkeologerna CC BY

Ett 800 år gammalt avlopp

I den förra bloggen beskrevs hur vi passerat Sandvikagatan och nått familjen Brages 1400-tals gård vid nuvarande Slottsvägens norra del. Vi har nu nått botten och en av de understa bebyggelseskikten visade sig vara mycket intressant. På 1200-talet, kanske före familjen Brages tid, hade man lagt en fin stenläggning av större stenar som i norr avslutades av en välbyggd avloppsränna. Denna bestod av kantställda stenar och hade invändigt spår av trä, möjligen rester efter en träränna. Hela konstruktionen täcktes av lockstenar. Det har troligen legat en byggnad inne på tomten, utanför vårt undersökningsområde, som haft kontakt med detta avlopp. Man har kanske kunnat tömma slasken från köket ut mot avloppet. Vi ser med spänning fram emot att få ta del av resultaten från de jordprover som vi skickat till projektets paleoekolog Per Lagerås.

Att anlägga snillrika avloppssystem känner vi bland annat från klostermiljöer och mer välbärgade gårdar under 1200–1300-talet.

En gryta av så kallat yngre svartgods, tillverkad i Tyskland under 1200-talet.

En gryta av så kallat yngre svartgods, tillverkad i Tyskland under 1200-talet. Foto: Arkeologerna CC BY

En välbyggd avloppsledning med kantställda stenar byggdes under 1200-tal vid en tomt söder om Sandvikagatan vid dagens Slottsvägen.

En välbyggd avloppsledning med kantställda stenar byggdes under 1200-tal vid en tomt söder om Sandvikagatan vid dagens Slottsvägen. Foto: Arkeologerna CC BY