Några skärvor från en bägare avslöjar långväga kontakter i Kalmar. Glasskärvorna påträffades nu i veckan vid en medeltida gårdsbebyggelse i Gamla stan.

Glasbägaren har tillverkats i en verkstad vid Venedig omkring 1250–1350. Den är det första kända av den här typen i Kalmar och bägaren har sannolikt varit ett exotiskt och omtyckt inslag när man bjöd till dryck i ett kalmarhem för 700 år sedan. Kanske är det en köpman med internationella handelskontakter som haft möjlighet att köpa in bägaren till sitt hushåll?

En emaljdekorerad bägare

Bägartypen brukar föras till den så kallade Aldrevandin-gruppen som har fått sitt namn efter en på British Museum bevarad cirka 12 centimeter hög bägare med den latinska texten ”MAGISTER ALDREVANDIN ME FECI[T]” (Magister Aldrevandin har gjort mig). Aldrevandin var en venetiansk glasmästare under perioden omkring 1250–1350. Vid sidan av mäster Aldrevandin så har också bland annat hans kollegor Dominus och Petrus verkat.

Dessa emaljdekorerade bägare tillverkade av sodaglas antogs tidigare vara tillverkade i västra Asien, i området kring Syrien, men numera tror man att de är framställda i Sydeuropa och framför allt på ön Murano vid Venedig. Det har emellertid även funnits andra verkstäder i norra Italien som framställt bägare. De flesta bägare är tillverkade i färglöst glas, men de finns även i blått glas vilket är betydligt ovanligare. Den senare kärltypen har bland annat påträffats vid de aktuella undersökningarna vid Slussen i Stockholm.

Flera av glasbägarna som associeras med Aldrevandin-gruppen har en kort text kring mynningen. Även våra två skärvor har spår av vit text. Bägaren har varit dekorerad med gul, röd och vit emalj på utsidan. Textbandet har löpt nära mynningskanten mellan gula och röda linjer. Texterna berättade om vem som tillverkade bägaren, men här kan även ha stått ordspråk av både sakral och profan innebörd.

Glasskärva hålls upp mellan pekfinger och tumme på bilden när den fotas.
Närbild på den större skärvan. Möjligen är det ett H som syns. Foto: Arkeologerna CC BY
Glasbägare som står på ett vitt underlag.
Den så kallade Aldrevandin-bägaren som är utställd på British Museum och som gett namn till typen. Foto: Wikimedia commons, PHGCOM (Creative Commons — Attribution-ShareAlike 3.0 Unported — CC BY-SA 3.0).

Spreds över hela Europa

Fram till 1980-talet ansåg forskare att de venetianska emaljdekorerade bägarna som tillhörde Aldrevandin-gruppen var mycket unika. Denna bild har förändrats under senare år, vilket bland annat beror på omfattande arkeologiska undersökningar i skilda miljöer som gett ytterligare fyndmaterial. Fyndspridningen i Europa ger snarare en bild av att bägarna producerats i stora mängder i verkstäderna och varit överkomliga i pris för de förmögna i samhället. Skärvor från bägare har bland annat påträffats i områdena kring Svarta havet och Medelhavet, men även på Irland och i hansestäder utmed Östersjön. Antalet skärvor av klarglas i Europa är ungefär 250, medan omkring en tiondel av dessa har hittats i Sverige. Flera av de arkeologiska fynden av bägare inom det medeltida Sverige kommer från borgar, kloster, sätesgårdar och i stadskvarter där välbärgade borgare bodde.

Från det medeltida Sverige har man bland annat hittat skärvor i Åbo, Sigtuna, Stockholm, Uppsala, Enköping, Nyköping och Söderköping, samt i Vreta kloster. Från det medeltida Danmark finns fynd från exempelvis Lund, som då var danskt. De är således kostbara importerade bruksföremål, men inte utpräglade praktföremål. De markerar en viss hög status och användes säkert bara vid speciella tillfällen. Kanske vid högtider, sammankomster eller när en lyckad affär gått i hamn?

En bägare från Borgholm

Dessa skärvor är de första som påträffats i Kalmar, men det finns några snarlika från andra sidan Kalmarsund. Vid utgrävningarna 2004 för entrébyggnaden vid Borgholms slott hittades ett 20-tal skärvor från ett emaljmålat kärl. Skärvorna låg i ett brandlager som täckte ett hus som förstörts vid en brand på 1360-talet. Den dramatiska händelsen kan ha varit när Valdemar Atterdag belägrade borgen år 1361 eller när Albrecht av Mecklenburgs soldater belägrade platsen 1367. Nu är dessa skärvor mörka, men genom branden har det förlorat sin klarhet. Det nedbrända huset låg nära Borgs kyrka och kan ha bebotts av någon person som haft anknytning till den kyrkliga verksamheten.

Du kan läsa mer om undersökningarna i bloggen Borgholm och Kalmar – slotten vid Kalmar sund..

Vi bad en av Nordens främsta experter på medeltida glas, Georg Haggrén (professor i arkeologi vid Åbo universitet) om ett snabbt utlåtande om skärvorna från Kalmar och det är hans bearbetningar som ligger till grund för den nya kunskap som finns om kärlen idag. Innehållet i bloggen baseras på hans forskning.

Glasskärvor på ett golv. Mörkt glas.
Några av glasskärvorna från bägaren som påträffades vid Borgholm 2004. Foto: Arkeologerna CC BY
En översiktsbild av utgrävningen i Borgholm.
Bägaren i Borgholm låg på golvet i ett hus som brändes ner på 1360-talet.