Fältarbetet i Knästorp är sedan i somras avslutat och vi kommer under hösten och vintern att inleda en analys- och bearbetningsfas. Successivt kommer vi att få veta alltmer om boplatsen, hur den har varit utformad, vilka aktiviteter som bedrivits, hur näringsfånget sett ut och inte minst vem som bott där. Nåja, analyser i all ära, men vi kommer förmodligen inte att lära känna människorna till namn eller hur de har sett ut.
Däremot kan vi få fram information kring hur pass välbärgade de boende var och vilket maktpolitiskt inflytande de kan ha haft. Redan i våra tidigare blogginlägg har vi rapporterat om spektakulära fynd som till exempel importerade glasbägare, exklusiva dräktsmycken och vapendetaljer som sammantaget gör det tydligt att en framstående lokal ledare, förmodligen med ett väpnat följe, varit bosatt på platsen någon gång under dess brukningstid, cirka 200–700 e.Kr. Mest tydligt under delar av folkvandringstid och vendeltid, cirka 400–700 e.Kr.
Metallfynd
Ett tiotal av de metallfynd som vi hittade visade sig vara belagda med detaljer i guld, vilket naturligtvis ytterligare stärker bilden av de ekonomiska muskler som bosättningens företrädare besuttit. Det rör sig om ett antal förgyllda dräktsmycken i bronslegering, samt en pärla, en dräktnål och ett ännu oidentifierat föremål som även de framställts i bronslegering som senare belagts med guld. En praktfull agraffknapp hade även den försetts med förgyllning och måste i all sin glans ha lockat till såväl hänförelse som avund, beroende på hur den presenterats och vem som betraktat den. Rent praktiskt har agraffknappen, precis som fibulorna, prytt klädedräkten och hållit ihop tygstycken, men den viktigaste funktionen har nog varit att visa upp ägarens rikedomar i syfte att det skulle sticka grannen i ögonen. På bilden nedan kan agraffknappen beskådas i det skick den var i när vi hittade den, efter att ha legat över 1000 år i jorden. Som vi berättade om i vår blogg om metallfynden från platsen så kommer fynden att nära nog återfå sin ursprungliga lyster när konservatorerna på Studio Västsvensk Konservering lagt sin hand vid dem, varefter vi får anledning att återkomma med mer rättvisande bilder.
Utöver förgyllda föremål i bronslegering så hittade vi också fyra förgyllda silverföremål, varav en magnifik prakttorne särskilt måste nämnas. Föremålet har utgjort en del av ett förmodligen synnerligen iögonfallande och praktfullt bältesbeslag, som likt ovannämnda agraffknapp fyllt syftet att åskådliggöra ägarens välstånd. Båda föremålen, i detta högkvalitativa hantverksutförande, förekommer inte sällan i rikt utrustade gravar och förknippas med aristokratin.
Fynd av guld
Som om ovanstående inte var nog för att belysa platsens rikedom framkom också sammanlagt 17 guldfynd; två från utredningen, två från förundersökningen och 13 från sommarens undersökning! Flertalet utgör små bitar som klippts av från så kallat spiralguld – en avlång ten som snurrats till en spiral. Från denna har man sedan klippt av lämpliga bitar som antingen använts som betalningsmedel eller mer troligt för användning som råmaterial vid metallhantverk, till exempel vid förgyllning eller framställning av smycken. Utöver nämnda bitguld kunde vi även glädjas åt fyndet av sammanlagt tre spiralguld, varav det största hittades redan vid förundersökningen och vägde in på ca 68 gram!
Värt att nämna är att metallföremål, trasiga eller sådana som inte längre föll i smaken, vid den här tiden ofta smältes ned till råmaterial som sedan blev till nya föremål. Så är också fallet med guldet, vilket naturligtvis väcker fantasier om vilka föremål de nu tämligen intetsägande spiralerna utgörs av. Kanske är det rent utav så att det rör sig om nedsmälta betalningsmedel från romarriket? Den 68 gram tunga spiralen från förundersökningen väger som av en händelse nämligen lika mycket som 15 romerska guldmynt, så kallade solidi (4,55×15= 68,25 gram). Inte långt från spiralen hittade vi för övrigt ett annat romerskt mynt, en så kallad denar, präglad för kejsare Trajanus och som brukligt tillverkad i silver. Ytterligare ett stenkast härifrån hittade vi i somras ännu en denar – denna förefaller däremot vara präglad under kejsare Commodus. De båda mynten stärker naturligtvis, silverinnehållet till trots, ytterligare kopplingen till romarriket och kan så att säga ge spekulationerna kring den tunga guldspiralen än mer tyngd.
Utifrån de många fynden av råmaterial ligger det naturligtvis nära till hands att tänka sig att en förgyllningsverkstad vid något tillfälle varit i drift på platsen. Vi hittade förvisso spår efter flera ugnar, men inget tyder i nuläget på att dessa eldats till de höga temperaturer som metallhantverket kräver (guld smälter exempelvis först vid cirka 1000 grader). Fynd av sintrad lera, en smidestång, gjuttappar och slagg visar emellertid att man faktiskt arbetat med metall på platsen, även om vi inte lokaliserat den exakta platsen där hantverket bedrivits. Det fragment av en hjälmbleckspatris som vi tidigare berättat om säger oss också att en förmodligen heltidssysselsatt och synnerligen skicklig hantverkare bör kopplas till platsen (även om vi inte kan säkerställa att just hjälmar tillverkats här). Vilken typ av metallhantverk som bedrivits, i vilken omfattning och kanske även var, är frågor som vi hoppas få anledning att återkomma till framöver. Det kommande analysarbetet innefattar nämligen också en ingående studie av det samlade metallmaterialet och spåren efter hantverket ur ett arkeometallurgiskt perspektiv.
Vid sommarens undersökning hittade vi också en liten guldring, med en diameter av 6 millimeter och bestående av pärlad guldtråd. Det rör sig förmodligen inte om ett intakt smycke i sig, utan snarare om en liten vidhängande ring på exempelvis en fibula, alternativt en bit filigran som fallit av ett större smycke. Oavsett är den vacker i sitt utförande!
En guldgubbe!
Guldgubbar kan beskrivas som ett litet rektangulärt och tunt bleck i vilket motiv av stiliserade människor och djur antingen präglats eller drivits in med någon form av spets. Detaljrikedomen varierar mellan de olika motiven, där vissa till exempel återger accessoarer i klädedräkten, medan andra motiv återges mer stiliserat. Ett återkommande drag är emellertid att figuren ofta greppar ett föremål i händerna, exempelvis en stav, en bägare eller en halsring. Händer, armställningar och attribut har förmodligen gett uttryck för personliga karaktärsdrag, egenskaper, sinnesstämningar eller handlingar, men med dagens referensramar är det naturligtvis svårt att med tillförlitlighet uttolka och förstå dem.
Eftersom blecken är såväl tunna som små, endast cirka 10–20 millimeter, så väger de knappt någonting (de flesta 0,1–0,15 gram) och av den anledningen är råmaterialet i dem av begränsat värde. Förmodligen har de därför inte använts som betalningsmedel. Eftersom en majoritet av guldgubbarna hittats på anmärkningsvärda platser som inte sällan kan kopplas till rituellt utövande, är det inte långsökt att tänka sig att de nedlagts som offer och att det istället är deras symboliska värde som varit av betydelse. Guldgubbar, som i huvudsak dateras till folkvandringstid och vendeltid, har endast hittats på ett tjugotal platser i Sverige och lika många i övriga Norden. Flest fynd, cirka 2500 stycken, finns från den välkända centralplatsen Sorte Muld på Bornholm. Knästorp blir den blott tredje skånska fyndplatsen för guldgubbar, så det är ett på många vis sällsynt och exceptionellt fynd!
Från centralplatsen i Uppåkra, belägen endast två kilometer väster om vår undersökning, finns 122 guldgubbar registrerade. Flertalet av dem är hittade i stolphål och rännor i det välkända kulthuset. Därutöver finns fynd av guldgubbar också från Ravlunda, medan en patris i brons har hittats i Järrestad. Även fynd från Gårdlösa och Vä har figurerat när guldgubbar kommit på tal, men dessa består för Gårdlösas vidkommande av ett bronsbleck vars motiv är snarlikt de som återges på guldgubbar. Fyndet från Vä har möjligen utgjort en patris i brons – även den med ett motiv snarlikt guldgubbarnas. Utanför Skånes gränser finns betydande fynd från exempelvis Slöinge (Halland), Västra Vång (Blekinge) och Eketorps borg (Öland), medan Borg (Östergötland) och Helgö (Uppland) kan nämnas som mellansvenska exempel.
Guldgubben från Knästorp mäter 17×10 millimeter. Blecket är som brukligt väldigt tunt och dess sidor har vikts in en knapp millimeter, eventuellt som ett resultat av att det har fästs kring någonting. Det kan naturligtvis också tolkas som ett uttryck för rent estetiska preferenser, alternativt som en genväg i hanteringen av det materialöverskott som uppstått i samband med präglingen. Blecket har ett förmodligen oavsiktligt och senare tillkommit veck som vi hoppas att konservatorerna med varsam hand ska lyckas att räta ut, för att därigenom möjliggöra att motivet åter kan beskådas i sin helhet. I nuläget kan vi emellertid konstatera att motivet avbildar en ensam mansfigur som är iförd någon sorts klädedräkt. Figuren är profilställd och motivet bör ha snarlika eller identiska paralleller från såväl Uppåkra som andra centralplatser, såsom Sorte Muld.
Sammanfattningsvis kan sägas att fyndet från Knästorp sällar sig till en mytomspunnen föremålskategori som finns representerad på en lätträknad skara av säregna fyndplatser, inte sällan med centrala funktioner, inslag av rituellt utövande och koppling till samhällets elitskikt. Som sådan är den ytterligare ett bevis för bosättningens betydelse i det större regionala perspektiv där centralplatsen i Uppåkra utgjort ett så tydligt maktpolitiskt nav. I det fortsatta analysarbetet söker vi bakgrunden till den nu undersökta bosättningens blomstring och varaktighet som händelsevis sammanfaller med centralplatsens storhetstid…
