Undan för undan får vi grepp om platsen och hur lämningarna efter den medeltida Skånemarknaden i Skanör ser ut just här. Följande inlägg handlar om de inledande resultaten efter drygt fyra veckors utgrävning.
Många preliminära resultat och tolkningar kommer sannolikt bestå efter det att vi har avslutat undersökningen i fält, medan andra kan ändras under projektets gång. När vi lämnar platsen tar nämligen en ny fas av undersökningen vid. Då ska en stor mängd insamlade jordprover, men även fynd, analyseras vidare. Vi förflyttar oss då till stor del in i mikroskopets värld. Analyserna kommer visa saker som inte är synliga för oss i fält och bidrar på så sätt med ännu mer information om platsen. Vilken typ av analyser det rör sig om och resultaten av dessa återkommer vi till vid ett senare tillfälle.
Eftersom många av er sannolikt inte haft möjlighet att läsa vår stora informationsskylt på plats i fält börjar vi med några stycken som sätter in undersökningen i ett större sammanhang.
Kort om medeltidens Skanör, Skånemarknaden och lerbottnar
Grunddragen i det äldre gatunätet, ruinkullen efter Skanörs borg och S:t Olofs kyrka vittnar idag om det medeltida stadsrummets karaktär. Kyrkan uppfördes under 1100-talet. Borgen byggdes under 1220-talet för att härbärgera kungens fogde och övergavs i början av 1400-talet då fogdens arbete i stället utgick från Falsterbohus.
Det äldsta kända omnämnandet av Skanör härrör från ärkebiskopen Andreas Sunessons tid (1202–1223). Ärkebiskopen instiftade två pastorat vid domkyrkan i Lund och dessa finansierades genom intäkter från Skanörs kyrkor och kringliggande torg-/marknadsverksamhet. Som stad omnämns Skanör först efter år 1380. Namnet betyder Skadans ö, vilket förmodligen syftar på de farliga och svårnavigerade vattnen som kringsluter halvön.
Skanör är tillsammans med Falsterbo klassat som riksintresse för kulturmiljö. Båda orterna har utgjort betydande delar av den medeltida så kallade Skånemarknaden, vars grund vilade på det säsongsbundna och omfattande sillfisket i Öresund och södra Östersjön. Under tidig medeltid spelade Skånemarknaden en avgörande roll för hela norra Europas livsmedelsförsörjning och handelsverksamhet, där framför allt Hansan var en betydande aktör. Därför har Skånemarknaden framhållits som en bidragande orsak till den blomstringstid som stora delar av södra och västra Skåne upplevde från och med denna tid.
Regionens främsta handelsvara var sill. Att så var fallet berodde både på ett kyrkligt beslut och att sillen gick till i enorma mängder i angränsande farvatten. Kyrkans roll bestod i att den bestämde att upp till 180 dagar om året skulle ägnas åt fasta. Under fastetid var det inte tillåtet att äta kött. Däremot gick fisk bra att stoppa i sig.
Lerbottnar med fiskben
Intill marknadsområdena växte med tiden en stadsliknande bebyggelse fram. Från 1200-talet och framåt tilldelades vissa städer från det kontinentala Europa speciella handelsprivilegier och markrättigheter, så kallade fiter, på Skånemarknaden.
Under 1200- och 1300-talet var Skanör den viktigaste orten på Skånemarknaden, en roll som övertogs av Falsterbo under 1400-talet. Förflyttar vi oss ytterligare en bit framåt i tiden till mitten av 1500-talet så var Malmö centrum för Skånemarknaden. Vid denna tidpunkt hade emellertid sillfisket minskat avsevärt i intensitet och betydelse.
Inom Skanörs medeltida stadslager har fram till idag ett 80-tal arkeologiska undersökningar gjorts, varav huvuddelen får betraktas som ganska små.
I samband med flertalet undersökningar har lämningar med koppling till Skånemarknaden påträffats, varav den kanske mest utmärkande typen är så kallade lerbottnar. Visuellt är lämningstypen ganska anspråkslös och består inte av så mycket mer än en flack grop, eller kanske snarare försänkning, som är klädd med lera. Storleken kan variera från kring en halv till ett par meter i diameter. Likaså finns en stor variation i form. Vissa lerbottnar innehåller tunna lager med fiskben. Andra är till synes helt tomma. Att lerbottnarna är spår efter någon form av fiskhantering får numera ses som en vedertagen uppfattning, även om det finns andra tolkningsförslag som menar att de är rester av golv eller snarare haft en symbolisk funktion med koppling till inmutning av markrättigheter.
Vilket särskilt led i hanteringen av fisk, företrädesvis sill, lerbottnarna skulle representera är omtvistat och har periodvis varit föremål för debatt under många år. Handlar det om sortering, rensning, utvinning av tran ur fiskrens, konservering eller någon form av kulinarisk åtgärd? Det senaste rönet i frågan gör gällande att lerbottnarna har använts specifikt till torrsaltning av sill − och då inte i konserverande syfte utan för att fiskarna ska styvna och på så sätt lättare kunna staplas i tunnor eller annat emballage.
Från grönområde till medeltidens Skånemarknad
När vi startade undersökningen för några veckor sedan var ytan ett smått vildvuxet grönområde som mestadels användes till att rasta hundar och allehanda rekreation. Med hjälp av grävmaskin har vi nu tagit bort det översta jordlagret och kommit ned till en nivå där lämningar efter Skånemarknaden avtecknar sig tydligt i marken. Med hjälp av daterande fynd i form av företrädesvis keramik men även något enstaka mynt är vi ganska säkra på att lämningarna har tillkommit under en begränsad period någon gång mellan 1100- och 1200-talet.
Spåren är rikliga. Bland annat finns stora kulturlager, det vill säga lager med jord som innehåller arkeologiska fynd eller annat material som vittnar om mänsklig närvaro i gången tid. Kulturlagren har satt sig i grunda svackor och andra typer av fördjupningar. En del av dessa kan vara naturliga eller ha uppkommit genom att marken trampats upp av människor och kanske även djur. Andra är tydligt grävda. I den senare kategorin finns en typ som speciellt fångat vårt intresse. Det handlar om cirka 2,5×2,5 till 3,0×2,0 meter stora gropar med rektangulär eller närmast kvadratisk form och plan botten. Dessa väcker en del funderingar och i nuläget tolkar vi dem som någon form av nedsänkta golv och någon form av byggnadslämningar. Spår efter väggar är det dock ont om. Enstaka hål efter stolpar som kan ha burit upp ett tak finns intill några. En kvadratisk grop innehåller en rund plätt rödbränd lera som omgärdas av ett sotigt och träkolsbemängt lager. Detta tolkar vi som att byggnaden har haft en ugn av något slag. I en annan av de aktuella groparna finns ett lerlager som skulle kunna vara ett golv.
Keramik, viktlod och silvermynt
Spåren efter Skånemarknaden uppvisar ett tydligt mönster när det kommer till rumslig spridning. Mest aktivitet har det varit i den södra delen av området där lämningarna är många och ligger tätt. Därefter avtar de gradvis norrut i riktning mot ett stort igenfyllt dike som löper tvärs genom undersökningsområdet. Från en tidigare undersökning vet vi att det överhuvudtaget inte finns några lämningar på andra sidan diket. Troligen har diket tillkommit som en nordlig avgränsning för den del av Skånemarknaden som vi undersöker nu. Vi har även hittat medeltida keramik i dikesfyllningen. Inte så långt ifrån och längs med diket finns ett konglomerat av hjulspår nere i en långsträckt svacka, vilket tyder på att vi här har spår efter en så kallad hålväg. Om denna väg har varit samtida med övriga lämningar i området vet vi inte än. Men visst är det en kittlande tanke att vi möjligen ser spåren efter en medeltida färdväg som använts för att transportera sill och andra varor in och ut från området på vagnar.
Slutligen har självklart en hel del lerbottnar, som i mångt och mycket är i fokus för denna undersökning, sett dagens ljus. Precis som på andra platser med lerbottnar uppvisar de en stor variationsrikedom då det kommer till storlek och form. Hitintills har endast enstaka fynd av fiskben gjorts i lerbottnarna, och då handlar det inte om sill utan om småtorsk. Frågan om avsaknaden av sillben är frukten av dåliga bevaringsförhållande eller om de faktiskt aldrig har innehållit sill eller annan fisk kommer vi förhoppningsvis kunna diskutera vidare framöver, när de naturvetenskapliga analyserna är klara. Men innan vi lämnar undersökningen har vi många lerbottnar kvar att undersöka och därmed också möjligheter att finna mer fiskben.
Hur är det med fynden då? Som nämnts ovan har vi hittat en hel del välbevarad medeltida keramik. Keramiken som påträffas i kulturlager och i gropfyllningar består än så länge uteslutande av skärvor från matlagningskärl av godstyper som kallas yngre svartgods och Kugeltopf. Annan medeltida keramik i form av äldre rödgods och stengods förekommer också. Men i dessa fall rör det sig endast om några få lösfynd från det övre matjordslagret. I skrivande stund finns även ett sjuttiotal metallfynd från platsen. Den stora majoriteten av dessa framkom i samband med metalldetektering av matjorden och består av små smältor av bly och kopparlegering, vilket kan visa att någon form av hantverk ägt rum på platsen, samt av föremål som inte kunnat identifieras än. Bland fynden finns även några silvermynt. Ett av dessa kommer från Tyskland och är troligen präglat i Magdeburg i slutet av 1100-talet. Vi har också hittat ett litet viktlod och ett par klädesplomber av bly. Denna typ av plomber satt ofta på importerat tyg och kläde för att visa var varan kom ifrån och för att borga för viss kvalitet. Viktlodet och plomberna vittnar om att handel med andra varor än sill ägt rum på Skånemarknaden, vilket också är känt sedan tidigare.
Visning för allmänheten
Om du vill besöka undersökningen och veta mer om platsen anordnas en visning torsdagen den 14 september med start klockan 18.00. Visningen beräknas hålla på i en timme ungefär. Samling sker innanför grinden som leder in till undersökningen.
